Vi har fått lära oss att "allt är okej om det känns bra och inte skadar någon annan".
Låter ju jättebra. Och vi har nu hela 20 års erfarenhet. Vad spelar hela historian innan för roll, 20 år är ju typ en evighet för unga människor. Allt som hände före 1970-talet var tydligen förtryck, får vi lära oss i den kulturmarxistiskt formade svenska skolan. För då var "homosexualitet en sjukdom" , och går vi lite längre tillbaka "fick kvinnor inte rösta". Vilket enligt dessa kloka ungdomar innebär att förr i tiden var allt jättedåligt medan det nu är jättebra.
Problemet är att "vad du vill" är inte något objektivt fastställbart. Vem låter sina barn göra "det de vill"? Förvisso är det så i dagens samhälle där vi verkar gå mot att ge 5-åringar rösträtt för att vara så demokratiska som bara möjligt.
Problemet är att just denna liberala utopi är vetenskapligt felaktig. Allt blir inte jättebra "bara alla får göra det de vill så länge det inte skadar någon annan".
Ett exempel är att vi nu i Sverige har en stark ökande problematik med spelberoende. Det görs reklam för internetkasinon och det går snabbt att ta SMS-lån. Det är svårt att se vad som är "bra" med internetkasinon. Det enda det resulterar i är att massor av folk spelar bort sina liv och hamnar i livslång skuldsättning. Detta i sin tur ökar kriminalitet, självmord och familjetragedier. Men för all del, folk är "fria" att spela bort sina pengar. Frihet är lika med lycka?
Nej, frihet är inte lika med lycka.
Det är det stora feltänket i samhället idag och en stor anledning varför psykisk ohälsa ökat så kraftigt, särskilt bland unga. De tror på att de ska vara "fria och lyckliga hela tiden".
I själva verket är det disciplin som skapar grunden för lycka. Disciplinerad sysselsättning, och disciplin över sig själv som människa.
Vad har då detta med lesbianism att göra? Eftersom homosexualitet är motsatsen till disciplin. Homosex handlar om att hänge sig åt sina lustar när och hur man känner dem.
Jag har läst lesbiska och f.d. lesbiska berätta om hur stark åtrån är, "som en drog".
Bögeri är givetvis på samma sätt en drog, men i bögeriet finns även ett element av att vilja dominera andra män, alternativt att vilja bli förnedrad, samt ett kvinnoförakt. Det är lite mer komplext. Just nu fokuserar jag på lesbianismen.
Lesbianismen är en urtyp av "jag gör det jag vill".
Grejen är, det är ingen tvekan om att kvinnor ofta är "bisexuella". Jag sätter ordet inom citat eftersom jag inte anser man kan VARA homo- eller bisexuell egentligen. Det är bara dagens tidsålder som får folk att TRO att man "är" homo- eller bisexuell. I själva verket kan i synnerhet kvinnor lätt bli kära i andra kvinnor. Lesbianismen är ett val de gör. Det är av denna orsak som lesbianism har ökat kraftigt medan bögeri har legat mera konstant. Eftersom kvinnor blivit ilurade att bara för att de blir kära i en annan kvinna så "är" de bi- eller homosexuella och då "ska" de agera på den känslan.
Jag hoppas att detta homodyrkande samhälle kollapsar så att det kan ersättas av folk som tror på familjevärderingar. Att homosexuella säger sig tro på familjevärderingar är oftast bara ett svepskäl. De flesta bögar är direkt eller indirekt fientliga mot kvinnor (vad de än säger), och de flesta lesbianer är direkt eller indirekt fientliga mot män. Ett barn som växer upp i en sådan miljö får en handikappad världsbild.
Bara i ett så handikappat samhälle som det svenska fungerar det -- åtminstone ett tag. Så länge de inte möter några motgångar kan de hålla sin glättiga yta uppe. Så snart de möter motgångar blir det depression, och så ska de gråta ut på TV4 om sina svårigheter och motgångar. Den observante noterar att homosexuella är särskilda känslofreaks som har lätt för att båda ta till våld och tårar och som ständigt skyller det på sin "diskriminerade" sits. Av denna anledning har media böjt sig dubbelt för att försöka "motverka diskriminering". Men den som spelar offer kommer alltid vara offer. Och den som är stark i sinnet är alltid stark.
Det finns mer att säga i frågan men jag ska hålla mig kort för en gångs skull. Jag blir bara så uppretad varje gång jag läser att "någon är lesbisk" utan att det ifrågasätts.
Jag förväntar mig inte att mina åsikter i frågan får sympati i dagens läge. Men jag tror att jag kommer ges rätt, på längre sikt. Och jag föraktar det svenska samhället som så ensidigt bestämt att vi alla ska vara prideflaggeviftare. Majoriteten av världens befolkning är homofientliga och kommer förbli det. Vad ska lilla Sverige göra? Inte ens andra generationens muslimer i Sverige är homopositiva. Win: världen, lose: Sweden.
Svenska värderingar är inte lika med universella värderingar. Jag antydde det i mitt förra inlägg och kommer nog säga det många gånger igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar