Jag skapade nyligen denna tråd på Flashback i ämnet Konservativism:
I
USA har konservatismen faktiskt gjort förvånande politiska framgångar.
Republikaner är överlag dominerande både på delstatsnivå och federal
nivå. Inom ekonomisk politik är även Demokraterna mer höger än vad S är.
Varför är det så?
Jag tror det beror på var man hittar minsta motståndet.
Inom nöje och media så är USA väldigt vänster. Jag tänker mig att det
beror på att konservativa gett upp detta område. De såg ingen anledning
att ge sig in i nöjesvärlden. Däremot gav de sig in i politiken.
Jag tänker mig att det handlar om hur mycket en grupp har att vinna jämfört med hur mycket den har att förlora.
Högern såg det aldrig som ett viktigt område att ge sig in och studera
sociologi, t.ex. Därför är nu feminismen så dominant, för vi lät dem
hållas. Vi tänka "äsch, låt dem leka av sig, vad gör det för skada".
Istället fokuserade högern på det som verkade gynna deras ekonomiska
intressen: jobblinjen, sänkta skatter, osv. De flesta tjänade på detta,
och de som förlorade (arbetslösa, osv) var en minoritet.
Likaledes är det inte så många som direkt förlorar på ökad
homo-exponering i media. (än så länge) Ideologiskt har homomotståndare
"dött" för att deras motstånd inte varit ideologiskt förankrat utan
huvudsakligen förankrat på religiösa vidskepelser. ("bibeln är emot
det") Det gör dem till en lätt måltavla för homolobbyn.
Ett
motstånd måste således vara ideologiskt förankrat. Det är intressant att
bemärka hur USA har strikta lagar och hårda straff överallt. Det var
inte alltid så, men sedan 1980-talet så bestämde både vänstern och
högern att stränga straff är nödvändigt för att minska brottsligheten.
Hillary själv förespråkade hårda straff mot s.k. "superpredators". (https://www.youtube.com/watch?v=j0uCrA7ePno) Hon syftade på att det rör sig inte om vilsna ungdomar, utan människor utan samvete och empati.
Min tanke är för konservatismen att öka inflytande genom:
* Ökad medianärvaro. All mediarapportering som på något vis är icke-vänster är bra.
* Fokus på vetenskaplighet istället för "det ska vara så". Inom
vetenskapen kan man i princip hitta stöd för vad som helst. Det finns
alltid någon studie som stödjer ens argument.
* Inte överdriva. Vi
ska inte förorda att "knacka bög". Vi måste undvika allt sådant som är
direkt skadligt. Bättre att säga: "vi vill bara påpeka att homosexuella
relationer är mer olyckliga än heterosexuella, varför kan vi inte få
säga det?" Försök alltid hitta en harmlös vinkel.
* Ifrågasätt allt
som är vänster. Vad är deras agenda? Vilken journalist har rapporterat
om det? Kan man lita på studier från Södertörns högskola? PÅ detta sätt
kan man bygga upp ett narrativ om att vetenskap inte alltid går att lita
på. (vilket faktiskt är sant numer - studier sponsras av ekonomiska
intressen eller av ideologiska intressen)
* "Appeal to emotions".
Att tala till känslor fungerar ypperligt. Vänstern kritiserar givetvis
detta, t.ex. att SDs inlägg på Facebook handlar om att "väcka känslor".
Men vänstern drevs ju själva av att tala till känslor enda sedan de
startade i slutet av 1800-talet. Det handlade om skrämselbilder på
kapitalister och utslagna arbetare. Idag gör alternativ-högern (jag
menar EJ nazister utan t.ex. fria tider) skrämselbilder av våldtagna
tjejer och svartmuskiga våldtäktsmän. Alltså samma typ budskap som
alltid drivit politiken.
Att appellera till känslor fungerar alltid bra. Tänk på Mona Sahlins snyftkampanj inför valet 2010 där hon visade foto på "utförsäkrade Anna, 44" (eller vad hon hette)
Fria Tider är väl de som är bäst på detta perspektivet. Tyvärr är Fria
Tider något isolerade, till skillnad från Nyheter Idag som är halvvägs
in i värmen.
Allas-lika-värde-vänstern har vunnit många frågor
just pga de kunnat appellera till känslor. T.ex. homodebatten har
handlat om "Åke och Pelle som älskar varandra men inte får gifta sig",
eller "Stina, 23, diskriminerad pga hon är född som man". Här har
konservativa inte något känsloargument emot det.
Man
måste därför börja visa upp ett annat narrativ. Ett annat perspektiv, så
att säga. Man måste visa upp barn som växt upp med homosexuella
föräldrar och tagit skada av det. Man måste visa hur "verklighetens" Åke
och Pelle inte gör annat än att knulla runt, ägna sig åt S&M och få
sjukdomar. Och man bör visa på lesbianers manshat istället för deras
s.k. kärlek. Allt utan att involvera religion. Om man inte får 100% rätt
på vetenskapen gör det inte så mycket. Det handlar om perspektivet.
Om att så tveksamhet i folks sinnen. Att presentera ett annat
perspektiv och säga "tänk om det är så här?" Fria Tider har varit
väldigt bra på det. Jag tror dock att man måste sträva efter att få in
mer konservativa inom vetenskap, media och nöje också. Vi måste inse att
kampen måste föras inom dessa områden, långsiktigt.
Precis
som att 68-vänsterns extrema åsikter var något man skrattade åt i början
av 1970-talet, men de lyckas infiltrera media och universitet och nu är
deras form av feminism mainstream som man inte ens kan ifrågasätta. Det
är massivt tryck från dem.
Högern lyckades ju vända
diskussionen om högerekonomi till sin fördel under 1980-talet. Reinfeldt
gjorde samma sak 2008. Så det finns bevis på att det går även i Sverige.
Ska vi konkludera vad som behövs?
* Ekonomiska incitament. Någonstans måste pengar komma från. Kan man få
företag att stötta socialkonservativa nyhetsrapporter? Hur? Att få dem
stötta sänkta skatter är ju inte svårt. Troligen måste man dock be
privatpersoner om donationer och man bör inte vara rädd för att göra
det.
* Spela på ett och samma narrativ igen och igen
*
Kontaktnät. Det är viktigt att folk känner att "alla" tycker på ett
visst sätt. Man bör uppmuntra konservativ samhällskritik inom alla
områden. Det funkar inte att ha en gubbe här och en där som läser böcker
på sin fritid. De kan sitta och dricka punsch och tycka de vet allt
bäst. Det blir bara torr tråk-konservativism av det.
*
Känsloargument. Visa t.ex. upp bilder på foster från vecka 18 i
abortdebatten så får folk själva ta ställning om de vill tillåta att det
aborteras.
* Ta avstånd från det mest extrema. Alltid hålla sig
till "det här är bara min åsikt" och säkerställa att ens åsikt inte
direkt hetsar mot någon.
* En positiv och fin yta. Man bör vara vältalig och någorlunda beläst. Professionell. Nya Tider är ett bra exempel på detta.
söndag 15 juli 2018
tisdag 3 juli 2018
Homosex som en alternativ livsstil
Jag var nyligen på en liten semester och på vägen tillbaka satt jag bakom ett lesbiskt par på tåget. De var så förtjusta i varandra att de hånglade i princip varje minut.
Låter kanske sexigt men faktum är att det är sjukt jobbigt. Oavsett om det är lesbiskor eller andra som gör det. Därtill finns det något obehagligt med lesbiskor. De är inte som i porrfilmer. De är inte "villiga" utan snarare ger de intryck av att vara psykiskt störda. Deras beteende, deras tal -- allt.
Såklart får man dock inte säga något. Ett heteropar som ägnat sig åt att vara sliskiga under 2 timmar får man lov att tycka är olämpliga, men inte ett lesbiskt par. Är man emot det så är man såklart homofob.
Jag har genom livets erfarenheter märkt att lesbiska ofta är rent ut mordiska mot män. Det ligger inneboende i lesbianismen. Varför inte? Vi representerar allt det de hatar och det de tycker är äckligt.
Hade de känt minsta uppskattning för det manliga hade de inte blivit lesbiska.
Konstigt nog saknas denna aspekt i debatten. Det finns ingen som vill ta i frågan att attraktion handlar om kärlek, och kärlek handlar om uppskattning. Man älskar sina föräldrar för att man uppskattar det de gör och har gjort för en. Man är inte "född" att älska någon. Kärlek är alltid villkorad, utom den man får av sin moder (förhoppningsvis).
Samhället idag lurar dock i unga människor att man "är" lesbisk, vilket leder till att så snart en tjej känner en attraktion mot en person av samma kön så tror hon att hon "är" lesbisk. Förr i tiden var det välkänt att homosexualitet var en vanlig fas i uppväxten, men numer har man bestämt att man har det som en sexualitet.
Att ingen ifrågasätter när en person "upptäcker" sin sexualitet vid 35 års ålder?
Det är ju en sak om en person i hela sitt liv varit attraherad av personer av samma kön, oavsett vad de än gör. Men att "upptäcka" sin homosexualitet vid 35 års ålder .. ?? Kom igen, vänsterslödder, försök åtminstone att någon gång ifrågasätta om det är rimligt.
Jag läste nyligen en forskningsrapport av en lesbisk person som växte upp med två lesbiska föräldrar. Hon "råkade" vara lesbisk själv! Vilken tillfällighet. Hennes forskningsrapport handlade om att ifrågasätta normer utifrån ett postmodernt perspektiv. (you can't make this shit up)
För den som undrar varför det är så mycket homovurm i dessa dagar, så beror det på den här jycken: Foucault. En slags super-bög som först studerade galenskap och kom fram till att galenskap var socialt konstruerad. Pga Foucault och boken och filmen Gökboet så omvärderade man psykiatrin och släppte ut många "galningar". För vem bestämmer vad som är friskt och vad som är sjukt?
Sedan gick Foucault över till att kritisera heteronormen. Vem bestämmer vad som är normalt?
Denna metodik har nu genomsyrat allt inom universitetsvärlden. En värderelativism där det inte handlar om att hitta sanningen utan att kritisera normer, för alla har sin egen sanning.
Problemet är att livet är inte relativt. Det livet som inte överlever dör ut. Homosexuella relationer är främst baserade på lust och ignorerar fortplantningen. Att uppmuntra sådana relationer är att uppmuntra icke-konstruktivt beteende. Det släpptes nyligen en rapport från en kristen tankesmedja som ville visa att homosexuella i högre utsträckning ägnar sig åt annat.
Den som har umgåtts med homosexuella vet ju att de i högre utsträckning ägnar sig åt destruktivt beteende - även när de inte är utsatta för diskriminering. Vi talar t.ex. om 16-åringar som från varje håll får höra att homosex är helt naturligt. Ändå har de psykiska problem vilket då skylls på all diskriminering och homofobi de påstås utsättas för. Snälla. Varför finns det ingen som ifrågasätter denna verklighetsbeskrivning?
Varför är människor i dessa dagar så ointelligenta?
Behöver man vrida till deras hjärnor lite att de kan börja tänka igen?
Det får mig att tänka på en av de mer kända homoförespråkarna som dog i Stockholm för 2-3 år sedan under en S&M akt. Inledningsvis trodde man att det var mord pga skadorna, men när det visade sig att det bara var vanligt bögsex så skrevs det inte mer om det.
Homosexuella män har betydligt kortare livslängd än heterosexuella. Huvudsakligen beror det på att mer än hälften av dem har hundratals sexpartner i sina liv. (en studie visade det) Men i media får vi bara läsa att det beror på att de är diskriminerade och offer för homofobi.
Låter kanske sexigt men faktum är att det är sjukt jobbigt. Oavsett om det är lesbiskor eller andra som gör det. Därtill finns det något obehagligt med lesbiskor. De är inte som i porrfilmer. De är inte "villiga" utan snarare ger de intryck av att vara psykiskt störda. Deras beteende, deras tal -- allt.
Såklart får man dock inte säga något. Ett heteropar som ägnat sig åt att vara sliskiga under 2 timmar får man lov att tycka är olämpliga, men inte ett lesbiskt par. Är man emot det så är man såklart homofob.
Jag har genom livets erfarenheter märkt att lesbiska ofta är rent ut mordiska mot män. Det ligger inneboende i lesbianismen. Varför inte? Vi representerar allt det de hatar och det de tycker är äckligt.
Hade de känt minsta uppskattning för det manliga hade de inte blivit lesbiska.
Konstigt nog saknas denna aspekt i debatten. Det finns ingen som vill ta i frågan att attraktion handlar om kärlek, och kärlek handlar om uppskattning. Man älskar sina föräldrar för att man uppskattar det de gör och har gjort för en. Man är inte "född" att älska någon. Kärlek är alltid villkorad, utom den man får av sin moder (förhoppningsvis).
Samhället idag lurar dock i unga människor att man "är" lesbisk, vilket leder till att så snart en tjej känner en attraktion mot en person av samma kön så tror hon att hon "är" lesbisk. Förr i tiden var det välkänt att homosexualitet var en vanlig fas i uppväxten, men numer har man bestämt att man har det som en sexualitet.
Att ingen ifrågasätter när en person "upptäcker" sin sexualitet vid 35 års ålder?
Det är ju en sak om en person i hela sitt liv varit attraherad av personer av samma kön, oavsett vad de än gör. Men att "upptäcka" sin homosexualitet vid 35 års ålder .. ?? Kom igen, vänsterslödder, försök åtminstone att någon gång ifrågasätta om det är rimligt.
Jag läste nyligen en forskningsrapport av en lesbisk person som växte upp med två lesbiska föräldrar. Hon "råkade" vara lesbisk själv! Vilken tillfällighet. Hennes forskningsrapport handlade om att ifrågasätta normer utifrån ett postmodernt perspektiv. (you can't make this shit up)
Drawing on French historian of ideas Michel Foucault’s ground-breaking work
The history of sexuality (1990a, 1990b, 1992, originally published in
French in 1976-1984), ‘heterosexuality’ and ‘homosexuality’ were revealed to be
social constructions invented in the late 19th century. Rather than considering heterosexuality to be natural and self-evident, queer theorists showed how heterosexuality was constructed as natural and self-evident through the cultural production of normativity, heteronormativity (Cameron & Kulick, 2003; Kitzinger, 2005; Land & Kitzinger, 2005).
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:812264/FULLTEXT01.pdf
För den som undrar varför det är så mycket homovurm i dessa dagar, så beror det på den här jycken: Foucault. En slags super-bög som först studerade galenskap och kom fram till att galenskap var socialt konstruerad. Pga Foucault och boken och filmen Gökboet så omvärderade man psykiatrin och släppte ut många "galningar". För vem bestämmer vad som är friskt och vad som är sjukt?
Sedan gick Foucault över till att kritisera heteronormen. Vem bestämmer vad som är normalt?
Denna metodik har nu genomsyrat allt inom universitetsvärlden. En värderelativism där det inte handlar om att hitta sanningen utan att kritisera normer, för alla har sin egen sanning.
Problemet är att livet är inte relativt. Det livet som inte överlever dör ut. Homosexuella relationer är främst baserade på lust och ignorerar fortplantningen. Att uppmuntra sådana relationer är att uppmuntra icke-konstruktivt beteende. Det släpptes nyligen en rapport från en kristen tankesmedja som ville visa att homosexuella i högre utsträckning ägnar sig åt annat.
Psykisk ohälsa, ökad droganvändning, självskadebeteende och prostitution. Det är en lång rad samhällsproblem som Claphaminstitutet kopplar samman med Pridefestivalen, då de gjort en genomgång av förra årets program.
Den kristna tankesmedjan vill i sin rapport ”Det färgglada mörkret” leda i bevis att Pridefestivalen är ett hot mot folkhälsan, och inför rapportsläppet var de måna om att få dit ansvariga för festivalen.
Där har de studerat språkbruket, och argumenterar för att Pride exempelvis använder ord som pervers och prostitution som något positivt, samtidigt som normer och relationer beskrivs i mer negativa termer.
När läkaren Bengt Malmgren tog över presentationen målade han upp bilden av en försämrad folkhälsa allmänhet, exempelvis att allt fler unga lider av psykisk ohälsa, sedan Prides ansvar i det hela. Inte minst hur de hanterar unga hbt-personer som mår dåligt.
– De distanserar sig från problemen, löd hans analys.
http://www.dagen.se/nyheter/claphaminstitutet-pride-ar-ett-hot-mot-folkhalsan-1.1150746
Den som har umgåtts med homosexuella vet ju att de i högre utsträckning ägnar sig åt destruktivt beteende - även när de inte är utsatta för diskriminering. Vi talar t.ex. om 16-åringar som från varje håll får höra att homosex är helt naturligt. Ändå har de psykiska problem vilket då skylls på all diskriminering och homofobi de påstås utsättas för. Snälla. Varför finns det ingen som ifrågasätter denna verklighetsbeskrivning?
Varför är människor i dessa dagar så ointelligenta?
Behöver man vrida till deras hjärnor lite att de kan börja tänka igen?
Det får mig att tänka på en av de mer kända homoförespråkarna som dog i Stockholm för 2-3 år sedan under en S&M akt. Inledningsvis trodde man att det var mord pga skadorna, men när det visade sig att det bara var vanligt bögsex så skrevs det inte mer om det.
En av Göteborgs mest välkända hbtq-aktivister, Kaj Heino, avled natten till tisdag efter att ha hittats svårt skadad i en lägenhet i Stockholm. Polisen har gripit en man skäligen misstänkt för mord, uppger Göteborgsposten.Bögar och lesbiskor är väldigt aggressiva, intoleranta och hatiska, vilket är en av orsakerna till att alla i etablissemanget lägger sig platt for homo-påtryckningar. Därför är det viktigt att vi som inte tillhör etablissemanget står upp för vettiga värderingar.
https://www.qx.se/samhalle/32083/framtradande-hbtq-aktivist-dod-man-anhallen-for-mord/
Homosexuella män har betydligt kortare livslängd än heterosexuella. Huvudsakligen beror det på att mer än hälften av dem har hundratals sexpartner i sina liv. (en studie visade det) Men i media får vi bara läsa att det beror på att de är diskriminerade och offer för homofobi.
fredag 29 juni 2018
SVT:s valkompass - jag är återigen Liberal
Jag har röstat på liberalerna i tre val och i SVTs valkompass är jag det igen. Jag matchade L till 64% och M var tvåa med 60%. SD fick 47% och vänsterpartierna ännu lägre.
Det stämmer rätt bra. Jag kan gå genom frågorna igen och hur jag tänker:
1. Förmögenhetsskatt.
Eftersom alla partier utom V är emot det så antar jag det är en dålig idé.
2. Rutavdrag
Vet ej / ingen åsikt.
Kan inte säga jag tänkt på detta.
3. Amorteringskrav ska tas bort
Nej, det är viktigt ha det kvar för ekonomin.
4. Statens investeringsstöd till byggande av nya hyresrätter ska tas bort
Jag har ingen direkt åsikt om detta.
5. Sverige ska vara mångkulturellt
Ja, det är väl inte så mycket göra åt nu? Vad är alternativet? Röda stugor och falukorv överallt?
6. Sverige ska ta emot färre flyktingar
Ja, såklart.
7. Böneutrop i offentliga miljöer ska stoppas
Nej det tycker jag inte. Jag skrev om detta i min andra blogg.
8. Inträdesjobb med sänkt ingångslön ska införas för nyanlända
Vet ej. Har inte satt mig in i frågan.
9. Könskvotering ska införas med minst 40% av vardera könet i börsbolagens styrelser
Jag säger "ganska dåligt förslag".
10. Föräldraförsäkringen ska enligt lag delas lika
Samma som ovan.
11. Kulturen ska till större del finansieras av privata aktörer
Ja det tycker jag. Jag vill inte att staten ska sponsra vänsterkultur i den utsträckning de gör.
12. Arbetsförmedlingen ska avskaffas
Jag har ingen åsikt i frågan.
13. Småföretag ska undantas helt från turordningsreglerna vid uppsägningar
Ingen åsikt.
14. Skatten på arbete ska sänkas
Ingen åsikt.
15. Polisen ska prioritera att söka upp och avvisa asylsökande som fått avslag
Ja.
16. Avskaffa villkorlig frigivning så att dömda sitter strafftiden ut
Ja.
17. Tiggeri ska förbjudas
Nej. Här är jag, liksom i frågan om böneutrop, "klassisk liberal". Jag tycker folk ska få lov tigga.
18. Skatten på flygresor ska tas bort
Ingen åsikt.
19. Förbjud nyförsäljning av bensin- och dieselbilar från och med år 2025
Det låter dumt. Vill vi minska utsläpp finns det mer effektiva sätt.
20. Engångsartiklar gjorda av plast ska förbjudas
Som ovan: nej. Vi skapar för mycket problem om vi förbjuder det rakt av.
21. Kärnkraften ska byggas ut
Ja! Viktig fråga för mig. Håller med Liberalerna.
Kärnkraft är det bästa vi kan göra för miljön.
22. Ett skriftligt omdöme i ordning och uppförande ska införas i grundskolan
Ja.
23. Religiösa friskolor ska förbjudas
Nej. Här är jag återigen klassiskt liberal. Folk ska få gå i den skolan de vill.
Det var denna fråga som en gång i tiden gjorde att jag började rösta på dåvarande folkpartiet. Nu har dock L ändrat åsikt i frågan.
24. Staten ska ta över ansvaret för skolan från kommunerna
Ja.
25. Friskolornas möjligheter att gå med vinst ska begränsas
Ja. Man behöver inte ha vinstdrivande skolor.
26. Arbetsgivaravgiften ska sänkas för företag i glesbygdskommuner
Ingen åsikt.
27. Ändra strandskyddslagen så att det blir lättare att bygga strandnära
Ingen åsikt.
28. Omfördela mer pengar från rika till fattiga kommuner
Ganska dåligt förslag. Låt Malmö förfalla istället. (jag bor själv där men jag orkar inte med vänsterpolitiken längre. Startade t.o.m. en tråd på flashback: SD-sympatisörer: rösta V / MP kommunalt? )
29. Sverige ska bli medlem i NATO
Jag vet faktiskt inte.
30. Sverige ska lämna EU
Vi behöver inte lämna just nu så jag säger "ganska dåligt förslag".
31. Staten ska ta över ansvaret för sjukvården från landstingen
Nej. Jag håller med Socialdemokraterna. Inte allt ska styras från Stockholm.
Jag vet inte varför SD tycker det.
32. Ett tredje kön ska införas för de som varken känner sig som man eller kvinna
Jag hatar det nuvarande där man uppmuntrar homosex och transsex och fula tatueringar och att ligga runt istället för att skaffa förhållande.
Däremot kan man ha ett tredje kön för det fåtalet som faktiskt har ett "obestämbart" kön som t.ex. feministen Sonja Schwarzenberger, afghanledaren Fatima Khawari eller Caster Semenya som sprang i OS som kvinna fastän hon såg manlig ut. Så jag säger ja.
33. Vilka områden ska prioriteras i budgeten?
Arbetsmarknadsåtgärder är alltid bra.
Migration/integration
Polis/rättsväsende
Ja nu när jag gjorde om det blev jag visst Moderat, med 63% och på andra plats L med 61%. KD 52%, C 52%, SD 46%, S 43%, MP 36% och V 15%.
Bland de kandidater som matchar mig bäst är två moderater, fyra är liberaler och en är SD.
Sen kom jag hem och fann ett brev från ett opinionsföretag. Jag tror det var Skop. De ville veta vad jag skulle rösta på i riksdagsvalet, bland annat. Jag svarade då SD.
Varför?
Därför att jag tycker L har fel politik i invandringsfrågan. Jan Björklund sitter på höga hästar och tycker vi ska ha öppna gränser eftersom han har två adopterade barn från Indien. Det är ju oansvarigt.
Vill man ha en liberal politik måste man se till att ha en stark stat också.
Det finns faktiskt "betongliberaler", så kallat, som länge har sagt just detta. Mauricio Rojas t.ex.
För det andra förordar jag ett samhälle där man kan få lov att säga sina åsikter om invandrare, invandringspolitik, osv. Alltså en klassisk liberal ståndpunkt om yttrandefrihet.
Sen är ju Liberalerna märkligt nog emot religiösa friskolor, vilket jag inte är.
Här en annan f.d. liberal med samma bekymmer:
Jag håller med honom i att jag inte uppskattar Liberalerna som övergett allt vad normer och värderingar innebär. Jag tror på normer och värderingar och jag är inte relativist. Om det är denna riktning L har så kan jag inte rösta på dem.
Det är dags att rösta för det Sverige man vill ha. Sen kan man vara Liberal igen, kanske.
Det stämmer rätt bra. Jag kan gå genom frågorna igen och hur jag tänker:
1. Förmögenhetsskatt.
Eftersom alla partier utom V är emot det så antar jag det är en dålig idé.
2. Rutavdrag
Vet ej / ingen åsikt.
Kan inte säga jag tänkt på detta.
3. Amorteringskrav ska tas bort
Nej, det är viktigt ha det kvar för ekonomin.
4. Statens investeringsstöd till byggande av nya hyresrätter ska tas bort
Jag har ingen direkt åsikt om detta.
5. Sverige ska vara mångkulturellt
Ja, det är väl inte så mycket göra åt nu? Vad är alternativet? Röda stugor och falukorv överallt?
6. Sverige ska ta emot färre flyktingar
Ja, såklart.
7. Böneutrop i offentliga miljöer ska stoppas
Nej det tycker jag inte. Jag skrev om detta i min andra blogg.
8. Inträdesjobb med sänkt ingångslön ska införas för nyanlända
Vet ej. Har inte satt mig in i frågan.
9. Könskvotering ska införas med minst 40% av vardera könet i börsbolagens styrelser
Jag säger "ganska dåligt förslag".
10. Föräldraförsäkringen ska enligt lag delas lika
Samma som ovan.
11. Kulturen ska till större del finansieras av privata aktörer
Ja det tycker jag. Jag vill inte att staten ska sponsra vänsterkultur i den utsträckning de gör.
12. Arbetsförmedlingen ska avskaffas
Jag har ingen åsikt i frågan.
13. Småföretag ska undantas helt från turordningsreglerna vid uppsägningar
Ingen åsikt.
14. Skatten på arbete ska sänkas
Ingen åsikt.
15. Polisen ska prioritera att söka upp och avvisa asylsökande som fått avslag
Ja.
16. Avskaffa villkorlig frigivning så att dömda sitter strafftiden ut
Ja.
17. Tiggeri ska förbjudas
Nej. Här är jag, liksom i frågan om böneutrop, "klassisk liberal". Jag tycker folk ska få lov tigga.
18. Skatten på flygresor ska tas bort
Ingen åsikt.
19. Förbjud nyförsäljning av bensin- och dieselbilar från och med år 2025
Det låter dumt. Vill vi minska utsläpp finns det mer effektiva sätt.
20. Engångsartiklar gjorda av plast ska förbjudas
Som ovan: nej. Vi skapar för mycket problem om vi förbjuder det rakt av.
21. Kärnkraften ska byggas ut
Ja! Viktig fråga för mig. Håller med Liberalerna.
Kärnkraft är det bästa vi kan göra för miljön.
22. Ett skriftligt omdöme i ordning och uppförande ska införas i grundskolan
Ja.
23. Religiösa friskolor ska förbjudas
Nej. Här är jag återigen klassiskt liberal. Folk ska få gå i den skolan de vill.
Det var denna fråga som en gång i tiden gjorde att jag började rösta på dåvarande folkpartiet. Nu har dock L ändrat åsikt i frågan.
24. Staten ska ta över ansvaret för skolan från kommunerna
Ja.
25. Friskolornas möjligheter att gå med vinst ska begränsas
Ja. Man behöver inte ha vinstdrivande skolor.
26. Arbetsgivaravgiften ska sänkas för företag i glesbygdskommuner
Ingen åsikt.
27. Ändra strandskyddslagen så att det blir lättare att bygga strandnära
Ingen åsikt.
28. Omfördela mer pengar från rika till fattiga kommuner
Ganska dåligt förslag. Låt Malmö förfalla istället. (jag bor själv där men jag orkar inte med vänsterpolitiken längre. Startade t.o.m. en tråd på flashback: SD-sympatisörer: rösta V / MP kommunalt? )
29. Sverige ska bli medlem i NATO
Jag vet faktiskt inte.
30. Sverige ska lämna EU
Vi behöver inte lämna just nu så jag säger "ganska dåligt förslag".
31. Staten ska ta över ansvaret för sjukvården från landstingen
Nej. Jag håller med Socialdemokraterna. Inte allt ska styras från Stockholm.
Jag vet inte varför SD tycker det.
32. Ett tredje kön ska införas för de som varken känner sig som man eller kvinna
Jag hatar det nuvarande där man uppmuntrar homosex och transsex och fula tatueringar och att ligga runt istället för att skaffa förhållande.
Däremot kan man ha ett tredje kön för det fåtalet som faktiskt har ett "obestämbart" kön som t.ex. feministen Sonja Schwarzenberger, afghanledaren Fatima Khawari eller Caster Semenya som sprang i OS som kvinna fastän hon såg manlig ut. Så jag säger ja.
33. Vilka områden ska prioriteras i budgeten?
Arbetsmarknadsåtgärder är alltid bra.
Migration/integration
Polis/rättsväsende
Ja nu när jag gjorde om det blev jag visst Moderat, med 63% och på andra plats L med 61%. KD 52%, C 52%, SD 46%, S 43%, MP 36% och V 15%.
Bland de kandidater som matchar mig bäst är två moderater, fyra är liberaler och en är SD.
Sen kom jag hem och fann ett brev från ett opinionsföretag. Jag tror det var Skop. De ville veta vad jag skulle rösta på i riksdagsvalet, bland annat. Jag svarade då SD.
Varför?
Därför att jag tycker L har fel politik i invandringsfrågan. Jan Björklund sitter på höga hästar och tycker vi ska ha öppna gränser eftersom han har två adopterade barn från Indien. Det är ju oansvarigt.
Vill man ha en liberal politik måste man se till att ha en stark stat också.
Det finns faktiskt "betongliberaler", så kallat, som länge har sagt just detta. Mauricio Rojas t.ex.
För det andra förordar jag ett samhälle där man kan få lov att säga sina åsikter om invandrare, invandringspolitik, osv. Alltså en klassisk liberal ståndpunkt om yttrandefrihet.
Sen är ju Liberalerna märkligt nog emot religiösa friskolor, vilket jag inte är.
Här en annan f.d. liberal med samma bekymmer:
I Folkpartiet var det ganska enkelt att vara kristen och politiker. Men saker har förändrats. När jag inför valet 2014 lämnade Folkpartiet i Örebro, lämnade också den sista frikyrkligt aktiva fullmäktige-ledamoten för partiet politiken. En historia som började samtidigt som Sverige blev en demokrati, tog slut.
Under mina nästan 30 år har mycket förändrats i Folkpartiet. Det handlar såväl om namn som om organisation, medlemmar och politik. Och med den bakgrund jag har, är det knappast troligt att jag i dag skulle ta det steg jag då tog. Skälen är flera, men två av det senaste årets händelser kan visa på den förändring som har skett.
När Liberalernas ledning fick igenom sitt krav på att nya konfessionella friskolor, oavsett religiös hemvist, skulle förbjudas, var det bara ytterligare ett steg på vägen mot ett parti grundat på en ateistisk livssyn. Från att ha varit ett parti grundat i religionsfrihetens namn med en positiv syn på religionens plats i samhälle och politik, har partiet gått till en syn på religionsfrihet som mer handlar om frihet från religion. Religion kan möjligtvis accepteras i det privata. Men i samhälle och politik ska den hållas kort. Skulle den ändå nödvändigtvis behöva finnas, ska den gå i politikens ledband. Gör den inte det frivilligt, ska den tvingas. Liberalernas beslut om att enbart kyrkor som viger samkönade ska ha rätt till statligt stöd, är inget annat än en bulla från det politiska a-religiösa prästerskapet.
Samtidigt som partiet lämnat sina kristna rötter har Liberalernas värdegrund eroderat. Vilka värden är det som håller ihop dagens liberaler? Vilket samhälle vill man skapa? Finns det något mer än en irrationell tro på att individualism aldrig kan bli egoism, att normkritik aldrig kan bli normlöshet, att modernitet aldrig kan vara fel?
Någonstans där tappade partiet mig. Jag minns otaliga tillfällen då jag, i partistyrelse, på bloggar och sociala medier, ifrågasatte denna brist på värderingar, denna övertro på normkritik, den bristande insikten om att även individualism kan övergå i egoism om det inte finns ramar runt den. Och jag minns lika många tillfällen då svaret blev: Du har fel. Dina tankar är inte liberala. Från ungdomsförbundet kom till och med uppmaningar att lämna partiet.
https://www.fokus.se/2016/11/sokandet-efter-en-liberal-vardegrund/
Han avslutar med att skriva:
Jag har svårt att känna mig hemma i Liberalerna numera, med min kristna tro, med den syn på normer, etik och moral, på individ och på samhälle, som också burit mitt politiska engagemang. Jag blir bekymrad över att det enda parti som företräder något av det jag burit med mig är ett parti jag aldrig tänkt mig rösta på. [Syftar han på SD?]
Är jag ensam? Eller är vi många? Hur blir det i så fall med dem som inte är så impregnerade av partipolitiskt arbete som jag är, som inte har med sig en känsla för partiet som den som engagerats länge också får? Jag kommer inte att överge Liberalerna, inte än. Men det finns en gräns också för mig. Frågan är vad som i så fall kommer därefter. Blir det en ökenvandring bland de partilösa? Eller sväljer också jag allt det usla jag aldrig kan stå för, för att det, skrämmande nog, inte finns något bättre alternativ?
Jag håller med honom i att jag inte uppskattar Liberalerna som övergett allt vad normer och värderingar innebär. Jag tror på normer och värderingar och jag är inte relativist. Om det är denna riktning L har så kan jag inte rösta på dem.
Det är dags att rösta för det Sverige man vill ha. Sen kan man vara Liberal igen, kanske.
torsdag 28 juni 2018
"Hur kan du som invandrare...?"
Jag sökte på Rättviseförmedlingen -- en av alla dessa organisationer som får pengar av staten för att främja "mångfald". Hittade följande intressanta artikel från 2015:
För det facila priset 3,2 miljoner kronor har Rättviseförmedlingen på statens uppdrag tagit fram en särskild app, ”Rättviseräknaren” för tidningsredaktioner att använda för att kontrollera om tidningsartiklarna speglar den mångfald som finns i samhället.
Rättviseförmedlingen har redan tidigare undersökt mångfalden genom att räkna styrelseledamöter med avvikande hud- och hårfärg. Nu skall alltså appen avgöra om namn låter nordiska eller främmande.Det kan vara värt bevara alla sådana här vettiga inlägg från förr. Jag har läst många artiklar från 1990-talet och början av 2000-talet som påtalade problemen med mångkultur, och även motsättningar som kan uppstå.
Detta innebär att man köpt en rasistisk uppfattning om vad som är vår gemenskap rätt av. Rasister talar om ”vi” svenskar i motsats till ”dom” utlänningarna.
Att infödda svenskar kan känna en gemenskap kan man visserligen tycka utan att för den sakens skull vara rasist. Värre är det med synen på ”dom”. Bara i rasistens världsbild har ”dom” något gemensamt. Och detta har ”antirasisterna” tagit över genom att tala om ”dom” som ”rasifierade”.
Men vad har en italiensk eller jugoslavisk arbetskraftsinvandrare gemensamt med en vietnamesisk båtflykting eller en somalier? Det enda de har gemensamt är att de bor i Sverige och av rasister och antirasister i en oskön förening betraktas som avvikare.
På vilket sätt gynnas en somalier av att en iranier i mångfaldens namn tilldelas ett jobb eller en utbildning?
Det enda sätt vi kan gynna verklig rättvisa är att vi slutar med denna sorts ”tänkande” och ser varandra som människor, som ett enda stort ”vi”. Vi som bor i Sverige. Vi som har en framtid gemensam, oavsett om vi har skilda bakgrunder.
https://www.dagenssamhalle.se/debatt/raettvisefoermedlingen-har-koept-rasismens-syn-15717
1996 skrev den välkände socialdemokraten Harry Schein: ”Det mångkulturella samhället fungerar ingenstans – det visar historien.” 2002 skrev han en debattartikel i DN som heter "Drömmen om det mångkulturella samhället”. Tyvärr kan jag inte hitta denna artikel i sin helhet, bara strödda citat.
Som bekant är den debatten numer död. Mångkultur är bra, och tror på något annat är man rasist.
Det som Dan Korn i Dagens Samhälle dock påtalar och som ännu inte har kunnat motbevisas är att minoritetsgrupper har krav, men att invandrare är inte alla lika. Jag skrev om detta alldeles nyligen i min förra blogg. Vad med iranier som faktiskt är överrepresenterade i vetenskapen och högre utbildning? Ska somalier kvoteras in istället för iranier?
Kvotering skapar alltid problem. Det låter bra och ser bra ut på kort sikt, men så snart majoritetskulturen faktiskt blir hotad så kommer folk inte längre spela med. Visst känns det kul att säga att man behandlar alla lika oavsett bakgrund, osv, men när allt kommer omkring vill man inte arbeta på ett företag där hälften är svarta, och man vill inte bo i ett område där hälften är araber.
De som påstår att det inte är något problem är vita människor i vita områden som arbetar på vita arbetsplatser. Ja -- de är snälla mot de 5-10% med annan bakgrund. Men hur hade man behandlat dem om de istället utgjort 90%? Eller, som sagt, 50%? Jag kan säga det vi alla känner, nämligen att det är ganska obehagligt att vara i närheten av ett gäng araber eller svarta. De sitter och snackar, röker och (de sistnämnda) dricker.
Vi som ser detta får inte lov att tala om det. Vi måste låtsas att dessa människors problem enbart beror på rasism och diskriminering. Men vi som själva har invandringsbakgrund frågar oss: hur kom det sig att jag klarade av att anstränga mig i skolan, få bra betyg, få ett jobb, bli en del av samhället, medan de här människorna som spenderar dagarna med att driva omkring inte lyckas?
Hörde ni talas om Kevin Pedral? Han skrev en debattartikel där han beskrev hur svårt han hade att få arbete pga han är mörkhyad. Detektiverna på Flashback letade fram att Pedral hade tagit fem år på sig att avsluta gymnasiet. Någon högre utbildning hade han inte. Däremot hade han blivit dömd ett flertal gånger för brott -- inklusive Hets Mot Folkgrupp (HMF) för att han misshandlat en somalisk taxichaufför. Hela tråden finns här.
Konstigt att svarta människor ofta har den här typen av berättelser som får en att bara häpna. Det är en makalös kombination av dåligt omdöme, låg intelligens och magiskt tänkande. Victoria Kawesa är senaste exemplet. Just svarta verkar dessutom ofta bli dömda för sexualbrott och narkotikabrott. Även Kevin var dömd för det senare. Visst är det rasistiskt att påpeka, men vad gör man om rasism faktiskt är sann? Är det inte just detta som yttrandefrihet är till för: att påpeka saker som är sanna även om de är obekväma?
Medierna vill gärna inte nämna den här typen av konflikter mellan etniciteter. Hade det varit en etnisk svensk som blivit dömd för HMF hade han förstås varit rökt i alla sammanhang. Kevin fick däremot möjlighet att gråta ut i radio. Han var senast med i radio i november 2017. Hans domar nämndes inte.
Kevin beklagar sig över att han är trött på "fördomarna" han möter i Sverige.
Låt mig gissa: en fördom mot svarta är att de är oambitiösa, lata, brottsliga, våldsamma och använder droger? Hmm, ja vilken tur att du står som en positiv förebild då som visar att svarta inte är detta... Nej vänta nu, jag tänkte nog på någon annan...
Det påminner om Nya Tiders reportage om romer, där man visar hur romska företrädare ständigt beklagar sig om fördomar såsom att romer är tjuvaktiga. Men samma romer som säger detta är ofta själva dömda för stöld. Man tror knappt det är sant att en person som har handen i kakburken står och säger att det bara är rasism att påstå det.
Själv har jag "invandrarbakgrund". Men bara för att jag har bakgrund i ett grannland innebär det inte att jag identifierar mig med somalier, som exempel. Vi har inte en gemensam bakgrund och gemensamma invandringsgener.
Borde man inte behandla alla lika? En kongoles dömd för HMF borde i så fall bedömas lika som en Anders. Det är det jag ser som jämlikhet. Att börja kvotera in är kortsiktigt bra, men på längre sikt är frågan vem som ska kvoteras in på bekostnad av vem, och vem som bestämmer detta.
Jag kan t.ex. lova att om Sunnimuslimer sitter i ledningen så kommer de inte vilja kvotera in shiamuslimer - och tvärtom. Svarta kommer helst att kvotera in svarta. Och så vidare. När en minoritetsgrupp blir majoritet i en organisation så kommer de inte att börja kvotera in "etniska svenskar" heller. Tror folk det på allvar? Det finns i princip inga exempel på detta någonsin.
Det är först när en kultur blivit totalt dominerande som man tillåter sig minoritetsrättigheter. Ungefär som att man tillåter barn en lättare match så länge man vet att man kan besegra dem, men när man riskerar förlora så måste man anstränga sig.
https://www.adlibris.com/se/bok/folkhemmets-balkanisering-diskrimineringskulturens-baksida-9789170921087
onsdag 27 juni 2018
Mångfaldens gränser (2009)
Just nu läser jag en bok som heter Mångfaldens gränser, skriven av Roth och utgiven 2009.
Boken är alltså nio år gammal men i allra högsta grad relevant.
Den är lite tråkig på sina ställen. Mycket av vad som står där är självklarheter och annat är egentligen inte så relevant. Det blir mycket akademiskt i stil med "enligt person X så kan kulturer leda till detta, medan enligt person Y kan kulturer leda till detta."
Vad som dock är intressant är att det faktiskt finns olika perspektiv vad gäller mångkultur. Mångkultur sägs öka kreativitet, och det är nog sant, men det är samtidigt en bieffekt. Eller en tillfällighet. Dock brukar mångkulturförespråkare slänga det ur sig som om det vore svaret på frågan om mångkultur: "pizza och Zlatan", typ. "De som grundade Klarna var från Polen".
Boken skriver på ett ställe att en tredjedel av USAs nobelpristagare är invandrare, men jag är skeptisk till att detta är ett argument för massinvandring. Snarare beror det på att många högutbildade flyttade till USA för att USA har världens bästa universitet. Jag tror inte att en massinvandring av somalier till USA hade producerat så många nobelpristagare.
Man får även betänka att många som invandrar till USA gör det för att de tillhör grädden i sitt samhälle. Det är inte så att de blir extremt intelligenta och kreativa så snart de flyttat till västvärlden.
Boken nämner även att mångkultur kan öka konflikter och att det är fullt möjligt att mångkultur av vissa kulturer helt enkelt är negativa. Det är denna aspekt som helt saknas i den svenska debatten. Vad är det egentligen för bra med medeltida kulturer? På den tiden man började tala varmt om mångkultur så talade man om den ungerske bagaren eller italienaren med sin pizzeria.
Visst kan även somalier ha något positivt med sig. De är t.ex. väldigt trevliga, många av dem. Men är människor verkligen att jämföra med husdjur? Räcker det att människor är "trevliga" för att vara gynnsamma för samhället?
Skulle vi tycka att den svenska suparkulturen från början av 1900-talet är bra för Sverige? Knappast. Men när vi får hit folk från Marocko eller Afghanistan med sin drogkultur (hasch och heroin) så låtsas vi som att de inte har någon drogkultur och att det hur som helst inte är en del av deras kultur.
Deras sexualkultur är tydligen inte heller en del av deras kultur. Inte heller deras syn på våld.
Konstigt. Bara positiva egenskaper är en del av en persons kultur -- såvida inte personen är svensk, då nämner man hellre det negativa.
Rekommenderar jag boken? Nej inte egentligen. Jag kan inte påstå man lär sig särskilt mycket genom den, men för den som är helt ignorant kring problemen med mångkultur kan den vara ett bra första insteg i frågan.
Vad man kanske kan ta med sig från boken är att ingen vet. Ingen kan säga med säkerhet hur man bäst ska hantera "mångfald" och huruvida mångfald är bra.
En annan sak jag tar med mig är att mångfald innebär påfrestningar på både majoritetskulturen och minoritetskulturen. Det gamla Sverige är dött. Det gamla ängsliga landet där alla tyckte samma sak och skrattade åt samma (torra) skämt. När en invandrare var i ett debattprogram på TV (och vi hade bara två kanaler) och sa att "vi lider av rasism", så sa svensken genast "oj! det måste vi göra något åt!"
Idag finns inte längre detta "vi". Andelen utlandsfödda ökar och med barnen så är de med utländsk bakgrund närmare 30%, varav de flesta är unga. Då blir det fånigt att tro att "vi" ska hjälpa "dem".
https://www.adlibris.com/se/bok/mangfaldens-granser-9789175042251
https://www.bokus.com/bok/9789175042251/mangfaldens-granser/
Hans Ingvar Roth, född 31 december 1958 i Stockholm, är en svensk professor i mänskliga rättigheter vid Stockholms universitet. Han är son till bokförläggaren Hans Roth.
Roth är den första professorn i mänskliga rättigheter med tvärvetenskaplig inriktning i Sverige. Tidigare arbetade han som forskare vid Centrum för Multietniskt forskning vid Uppsala universitet nu Hugo Valentin institutet. Roth har också arbetat som professor i pedagogik vid Stockholms universitet. Roth är aktiv i samhällsdebatten och har drivit en linje som inkluderar möjlighet till fredlig och framgångsrik samexistens av olika kulturer. Han är också kulturskribent i Svenska Dagbladet.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Ingvar_Roth
Boken är alltså nio år gammal men i allra högsta grad relevant.
Den är lite tråkig på sina ställen. Mycket av vad som står där är självklarheter och annat är egentligen inte så relevant. Det blir mycket akademiskt i stil med "enligt person X så kan kulturer leda till detta, medan enligt person Y kan kulturer leda till detta."
Vad som dock är intressant är att det faktiskt finns olika perspektiv vad gäller mångkultur. Mångkultur sägs öka kreativitet, och det är nog sant, men det är samtidigt en bieffekt. Eller en tillfällighet. Dock brukar mångkulturförespråkare slänga det ur sig som om det vore svaret på frågan om mångkultur: "pizza och Zlatan", typ. "De som grundade Klarna var från Polen".
Boken skriver på ett ställe att en tredjedel av USAs nobelpristagare är invandrare, men jag är skeptisk till att detta är ett argument för massinvandring. Snarare beror det på att många högutbildade flyttade till USA för att USA har världens bästa universitet. Jag tror inte att en massinvandring av somalier till USA hade producerat så många nobelpristagare.
Man får även betänka att många som invandrar till USA gör det för att de tillhör grädden i sitt samhälle. Det är inte så att de blir extremt intelligenta och kreativa så snart de flyttat till västvärlden.
Boken nämner även att mångkultur kan öka konflikter och att det är fullt möjligt att mångkultur av vissa kulturer helt enkelt är negativa. Det är denna aspekt som helt saknas i den svenska debatten. Vad är det egentligen för bra med medeltida kulturer? På den tiden man började tala varmt om mångkultur så talade man om den ungerske bagaren eller italienaren med sin pizzeria.
Visst kan även somalier ha något positivt med sig. De är t.ex. väldigt trevliga, många av dem. Men är människor verkligen att jämföra med husdjur? Räcker det att människor är "trevliga" för att vara gynnsamma för samhället?
Skulle vi tycka att den svenska suparkulturen från början av 1900-talet är bra för Sverige? Knappast. Men när vi får hit folk från Marocko eller Afghanistan med sin drogkultur (hasch och heroin) så låtsas vi som att de inte har någon drogkultur och att det hur som helst inte är en del av deras kultur.
Deras sexualkultur är tydligen inte heller en del av deras kultur. Inte heller deras syn på våld.
Konstigt. Bara positiva egenskaper är en del av en persons kultur -- såvida inte personen är svensk, då nämner man hellre det negativa.
Rekommenderar jag boken? Nej inte egentligen. Jag kan inte påstå man lär sig särskilt mycket genom den, men för den som är helt ignorant kring problemen med mångkultur kan den vara ett bra första insteg i frågan.
Vad man kanske kan ta med sig från boken är att ingen vet. Ingen kan säga med säkerhet hur man bäst ska hantera "mångfald" och huruvida mångfald är bra.
En annan sak jag tar med mig är att mångfald innebär påfrestningar på både majoritetskulturen och minoritetskulturen. Det gamla Sverige är dött. Det gamla ängsliga landet där alla tyckte samma sak och skrattade åt samma (torra) skämt. När en invandrare var i ett debattprogram på TV (och vi hade bara två kanaler) och sa att "vi lider av rasism", så sa svensken genast "oj! det måste vi göra något åt!"
Idag finns inte längre detta "vi". Andelen utlandsfödda ökar och med barnen så är de med utländsk bakgrund närmare 30%, varav de flesta är unga. Då blir det fånigt att tro att "vi" ska hjälpa "dem".
https://www.adlibris.com/se/bok/mangfaldens-granser-9789175042251
https://www.bokus.com/bok/9789175042251/mangfaldens-granser/
måndag 25 juni 2018
Evolutionärt stabila strategier
Jag har bloggat i några månader på http://allasolikavarde.bloggplatsen.se/ men jag tänkte nu återuppväcka den här bloggen igen.
Det finns en huvudanledning: det är lättare följa bloggen här. Så jag hoppas att jag åtminstone får ett fåtal följare, och då kommer jag att posta regelbundet.
Mina tidigare inlägg tenderade att driva iväg och bli lite väl flamsiga och känslodrivna, men jag har skrivit väldigt mycket det senaste året och lugnat mig.
Vill ni läsa exempel på mina tankar så finns det ett 50-tal inlägg på bloggplatsen.se. En månad bloggade jag varje dag.
Idag tänkte jag skriva om evolutionärt stabila strategier, eller ESS. Det är ett tillstånd när ett grupp inte kan utmanövreras av en annan grupp.
Det kan visserligen inte appliceras rakt av på kulturer eller i ett sociologiskt sammanhang, men jag tycker ändå man kan göra vissa liknelser. Ett exempel på en ESS i ett samhälle är att ha ett rättssystem som beivrar brott. Det omöjliggör för "alternativa" strategier att tränga sig in.
En alternativ strategi skulle kunna vara en extremt självisk ideologi. En sådan ideologi kan bara fungera så länge någon annan försörjer en och kommer sedan kollapsa.
En extremt tolerant ideologi är inte heller ESS eftersom den kan tas över av en exploaterande ideologi.
Ni förstår kanske vart jag vill komma. Ta exempelvis hur man inom Islam får lov att gifta sig med icke-muslimska kvinnor, medan muslimska kvinnor inte får gifta sig med icke-muslimer. I det första fallet blir barnen i princip alltid muslimer. Att "försvara" sina kvinnor kan därför kanske ses som en ESS.
Vad jag tycker är intressant med ESS är att man kan applicera det på sitt egen mentala tillstånd också. Jag tycker man bör sträva efter att hamna i ett mentalt tillstånd som inte längre kan påverkas. Att göra detta är inte det enklaste, men jag har några förslag:
1. Vara i enlighet med vetenskap. Det är viktigt påpeka att det är inte emot vetenskap att tro på en högre makt (en "gud"), men däremot är det emot vetenskap att tro att jorden skapades för 6 000-10 000 år sedan. Av samma anledning är det faktiskt inte ovetenskapligt att vara "rasist" så länge ens rasism är baserad på att man inte tycker om vissa människor. Däremot är det ovetenskapligt att tro att vissa hudfärger är "bättre" än andra. Kan man inse skillnaden i dessa två förhållanden så passerar ens ESS punkt 1.
Till skillnad från vad vänstern tror, så har vi alla fördomar. Vi tycker bättre om vissa människor än om andra och detta är delvis baserat på utseende. Vi tycker bättre än vackra människor än om fula, till exempel. Att tycka illa om svarta är inte ovetenskapligt såvida inte man vill försöka göra det till en vetenskap.
2.
Tyvärr har jag glömt mina andra punkter men jag kommer kanske på dem i framtiden! Nu är vi åtminstone i gång igen. :)
Det finns en huvudanledning: det är lättare följa bloggen här. Så jag hoppas att jag åtminstone får ett fåtal följare, och då kommer jag att posta regelbundet.
Mina tidigare inlägg tenderade att driva iväg och bli lite väl flamsiga och känslodrivna, men jag har skrivit väldigt mycket det senaste året och lugnat mig.
Vill ni läsa exempel på mina tankar så finns det ett 50-tal inlägg på bloggplatsen.se. En månad bloggade jag varje dag.
Idag tänkte jag skriva om evolutionärt stabila strategier, eller ESS. Det är ett tillstånd när ett grupp inte kan utmanövreras av en annan grupp.
Det kan visserligen inte appliceras rakt av på kulturer eller i ett sociologiskt sammanhang, men jag tycker ändå man kan göra vissa liknelser. Ett exempel på en ESS i ett samhälle är att ha ett rättssystem som beivrar brott. Det omöjliggör för "alternativa" strategier att tränga sig in.
En alternativ strategi skulle kunna vara en extremt självisk ideologi. En sådan ideologi kan bara fungera så länge någon annan försörjer en och kommer sedan kollapsa.
En extremt tolerant ideologi är inte heller ESS eftersom den kan tas över av en exploaterande ideologi.
Ni förstår kanske vart jag vill komma. Ta exempelvis hur man inom Islam får lov att gifta sig med icke-muslimska kvinnor, medan muslimska kvinnor inte får gifta sig med icke-muslimer. I det första fallet blir barnen i princip alltid muslimer. Att "försvara" sina kvinnor kan därför kanske ses som en ESS.
Vad jag tycker är intressant med ESS är att man kan applicera det på sitt egen mentala tillstånd också. Jag tycker man bör sträva efter att hamna i ett mentalt tillstånd som inte längre kan påverkas. Att göra detta är inte det enklaste, men jag har några förslag:
1. Vara i enlighet med vetenskap. Det är viktigt påpeka att det är inte emot vetenskap att tro på en högre makt (en "gud"), men däremot är det emot vetenskap att tro att jorden skapades för 6 000-10 000 år sedan. Av samma anledning är det faktiskt inte ovetenskapligt att vara "rasist" så länge ens rasism är baserad på att man inte tycker om vissa människor. Däremot är det ovetenskapligt att tro att vissa hudfärger är "bättre" än andra. Kan man inse skillnaden i dessa två förhållanden så passerar ens ESS punkt 1.
Till skillnad från vad vänstern tror, så har vi alla fördomar. Vi tycker bättre om vissa människor än om andra och detta är delvis baserat på utseende. Vi tycker bättre än vackra människor än om fula, till exempel. Att tycka illa om svarta är inte ovetenskapligt såvida inte man vill försöka göra det till en vetenskap.
2.
Tyvärr har jag glömt mina andra punkter men jag kommer kanske på dem i framtiden! Nu är vi åtminstone i gång igen. :)
lördag 11 februari 2017
Recension: Rasismens ideologer : från Gobineau till Hitler / Leo Kramár
Leo Kramar är , kan jag se på nätet,
född i Tjeckoslovakien, kom till Sverige som politisk flykting 1949. Studerat ekonomi och statsvetenskap i Prag, Stockholm och Lund, pedagogik i Malmö. Arbetat som gymnasielärare, ekonomidirektör och företagsledare. Pensionerad. Författare till Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler (2000). Översättare: Jan Patočka, Kätterska essäer om historiens filosofi (2006); Jan Patočka, Inledning till fenomenologisk filosofi (2013).
https://detgodasamhallet.com/2015/09/06/gastskribent-leo-kramar-flykten-fran-friheten/
Boken han skrivit är som en propagandatext om hur hemsk rasismen är.
Jag hade hoppats på en intressant och något akademisk genomgång, men boken är snarare rörig och alltför polemisk för att vara läslig.
Det finns dock ett och annat intressant här och var. Tyvärr allmänt dålig textstruktur och obefintligt format (typsnitt och brist på bilder t.ex.) som för tankarna till en bok från 80-talet. Vilket även är tydligt i perspektivet där det finns ett "vi de goda" som ska beskriva "de onda". Det finns ingen nyansering över huvud taget. Det finns rasister och de är onda, de skiljer sig bara åt i graden av rasism (dvs ondska).
Jag får erkänna att jag inte orkade läsa genom hela boken. Det saknas en röd tråd. Det radas namn och boktitlar och det spekuleras friskt om vem som kan ha läst vad och influerats av vad.
Jag tror det är mer intressant att läsa om författaren själv: http://www.sydsvenskan.se/2013-12-01/det-ar-en-seger-att-vi-har-overlevt.
På bokus men slutsåld: http://www.bokus.com/bok/9789113007762/rasismens-ideologer-fran-gobineau-till-hitler/
född i Tjeckoslovakien, kom till Sverige som politisk flykting 1949. Studerat ekonomi och statsvetenskap i Prag, Stockholm och Lund, pedagogik i Malmö. Arbetat som gymnasielärare, ekonomidirektör och företagsledare. Pensionerad. Författare till Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler (2000). Översättare: Jan Patočka, Kätterska essäer om historiens filosofi (2006); Jan Patočka, Inledning till fenomenologisk filosofi (2013).
https://detgodasamhallet.com/2015/09/06/gastskribent-leo-kramar-flykten-fran-friheten/
Boken han skrivit är som en propagandatext om hur hemsk rasismen är.
Jag hade hoppats på en intressant och något akademisk genomgång, men boken är snarare rörig och alltför polemisk för att vara läslig.
Det finns dock ett och annat intressant här och var. Tyvärr allmänt dålig textstruktur och obefintligt format (typsnitt och brist på bilder t.ex.) som för tankarna till en bok från 80-talet. Vilket även är tydligt i perspektivet där det finns ett "vi de goda" som ska beskriva "de onda". Det finns ingen nyansering över huvud taget. Det finns rasister och de är onda, de skiljer sig bara åt i graden av rasism (dvs ondska).
Jag får erkänna att jag inte orkade läsa genom hela boken. Det saknas en röd tråd. Det radas namn och boktitlar och det spekuleras friskt om vem som kan ha läst vad och influerats av vad.
Jag tror det är mer intressant att läsa om författaren själv: http://www.sydsvenskan.se/2013-12-01/det-ar-en-seger-att-vi-har-overlevt.
På bokus men slutsåld: http://www.bokus.com/bok/9789113007762/rasismens-ideologer-fran-gobineau-till-hitler/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)