söndag 15 juli 2018

Konservatismens långsiktiga möjligheter - att bygga ett narrativ

Jag skapade nyligen denna tråd på Flashback i ämnet Konservativism:

I USA har konservatismen faktiskt gjort förvånande politiska framgångar. Republikaner är överlag dominerande både på delstatsnivå och federal nivå. Inom ekonomisk politik är även Demokraterna mer höger än vad S är.

Varför är det så?
Jag tror det beror på var man hittar minsta motståndet.

Inom nöje och media så är USA väldigt vänster. Jag tänker mig att det beror på att konservativa gett upp detta område. De såg ingen anledning att ge sig in i nöjesvärlden. Däremot gav de sig in i politiken.

Jag tänker mig att det handlar om hur mycket en grupp har att vinna jämfört med hur mycket den har att förlora. Högern såg det aldrig som ett viktigt område att ge sig in och studera sociologi, t.ex. Därför är nu feminismen så dominant, för vi lät dem hållas. Vi tänka "äsch, låt dem leka av sig, vad gör det för skada". Istället fokuserade högern på det som verkade gynna deras ekonomiska intressen: jobblinjen, sänkta skatter, osv. De flesta tjänade på detta, och de som förlorade (arbetslösa, osv) var en minoritet.

Likaledes är det inte så många som direkt förlorar på ökad homo-exponering i media. (än så länge) Ideologiskt har homomotståndare "dött" för att deras motstånd inte varit ideologiskt förankrat utan huvudsakligen förankrat på religiösa vidskepelser. ("bibeln är emot det") Det gör dem till en lätt måltavla för homolobbyn.

Ett motstånd måste således vara ideologiskt förankrat. Det är intressant att bemärka hur USA har strikta lagar och hårda straff överallt. Det var inte alltid så, men sedan 1980-talet så bestämde både vänstern och högern att stränga straff är nödvändigt för att minska brottsligheten. Hillary själv förespråkade hårda straff mot s.k. "superpredators". (https://www.youtube.com/watch?v=j0uCrA7ePno) Hon syftade på att det rör sig inte om vilsna ungdomar, utan människor utan samvete och empati.

Min tanke är för konservatismen att öka inflytande genom:
* Ökad medianärvaro. All mediarapportering som på något vis är icke-vänster är bra.
* Fokus på vetenskaplighet istället för "det ska vara så". Inom vetenskapen kan man i princip hitta stöd för vad som helst. Det finns alltid någon studie som stödjer ens argument.
* Inte överdriva. Vi ska inte förorda att "knacka bög". Vi måste undvika allt sådant som är direkt skadligt. Bättre att säga: "vi vill bara påpeka att homosexuella relationer är mer olyckliga än heterosexuella, varför kan vi inte få säga det?" Försök alltid hitta en harmlös vinkel.
* Ifrågasätt allt som är vänster. Vad är deras agenda? Vilken journalist har rapporterat om det? Kan man lita på studier från Södertörns högskola? PÅ detta sätt kan man bygga upp ett narrativ om att vetenskap inte alltid går att lita på. (vilket faktiskt är sant numer - studier sponsras av ekonomiska intressen eller av ideologiska intressen)
* "Appeal to emotions". Att tala till känslor fungerar ypperligt. Vänstern kritiserar givetvis detta, t.ex. att SDs inlägg på Facebook handlar om att "väcka känslor". Men vänstern drevs ju själva av att tala till känslor enda sedan de startade i slutet av 1800-talet. Det handlade om skrämselbilder på kapitalister och utslagna arbetare. Idag gör alternativ-högern (jag menar EJ nazister utan t.ex. fria tider) skrämselbilder av våldtagna tjejer och svartmuskiga våldtäktsmän. Alltså samma typ budskap som alltid drivit politiken.
Att appellera till känslor fungerar alltid bra. Tänk på Mona Sahlins snyftkampanj inför valet 2010 där hon visade foto på "utförsäkrade Anna, 44" (eller vad hon hette)
Fria Tider är väl de som är bäst på detta perspektivet. Tyvärr är Fria Tider något isolerade, till skillnad från Nyheter Idag som är halvvägs in i värmen.

Allas-lika-värde-vänstern har vunnit många frågor just pga de kunnat appellera till känslor. T.ex. homodebatten har handlat om "Åke och Pelle som älskar varandra men inte får gifta sig", eller "Stina, 23, diskriminerad pga hon är född som man". Här har konservativa inte något känsloargument emot det.

Man måste därför börja visa upp ett annat narrativ. Ett annat perspektiv, så att säga. Man måste visa upp barn som växt upp med homosexuella föräldrar och tagit skada av det. Man måste visa hur "verklighetens" Åke och Pelle inte gör annat än att knulla runt, ägna sig åt S&M och få sjukdomar. Och man bör visa på lesbianers manshat istället för deras s.k. kärlek. Allt utan att involvera religion. Om man inte får 100% rätt på vetenskapen gör det inte så mycket. Det handlar om perspektivet. Om att så tveksamhet i folks sinnen. Att presentera ett annat perspektiv och säga "tänk om det är så här?" Fria Tider har varit väldigt bra på det. Jag tror dock att man måste sträva efter att få in mer konservativa inom vetenskap, media och nöje också. Vi måste inse att kampen måste föras inom dessa områden, långsiktigt.

Precis som att 68-vänsterns extrema åsikter var något man skrattade åt i början av 1970-talet, men de lyckas infiltrera media och universitet och nu är deras form av feminism mainstream som man inte ens kan ifrågasätta. Det är massivt tryck från dem.

Högern lyckades ju vända diskussionen om högerekonomi till sin fördel under 1980-talet. Reinfeldt gjorde samma sak 2008. Så det finns bevis på att det går även i Sverige.

Ska vi konkludera vad som behövs?
* Ekonomiska incitament. Någonstans måste pengar komma från. Kan man få företag att stötta socialkonservativa nyhetsrapporter? Hur? Att få dem stötta sänkta skatter är ju inte svårt. Troligen måste man dock be privatpersoner om donationer och man bör inte vara rädd för att göra det.
* Spela på ett och samma narrativ igen och igen
* Kontaktnät. Det är viktigt att folk känner att "alla" tycker på ett visst sätt. Man bör uppmuntra konservativ samhällskritik inom alla områden. Det funkar inte att ha en gubbe här och en där som läser böcker på sin fritid. De kan sitta och dricka punsch och tycka de vet allt bäst. Det blir bara torr tråk-konservativism av det.
* Känsloargument. Visa t.ex. upp bilder på foster från vecka 18 i abortdebatten så får folk själva ta ställning om de vill tillåta att det aborteras.
* Ta avstånd från det mest extrema. Alltid hålla sig till "det här är bara min åsikt" och säkerställa att ens åsikt inte direkt hetsar mot någon.
* En positiv och fin yta. Man bör vara vältalig och någorlunda beläst. Professionell. Nya Tider är ett bra exempel på detta.

tisdag 3 juli 2018

Homosex som en alternativ livsstil

Jag var nyligen på en liten semester och på vägen tillbaka satt jag bakom ett lesbiskt par på tåget. De var så förtjusta i varandra att de hånglade i princip varje minut.

Låter kanske sexigt men faktum är att det är sjukt jobbigt. Oavsett om det är lesbiskor eller andra som gör det. Därtill finns det något obehagligt med lesbiskor. De är inte som i porrfilmer. De är inte "villiga" utan snarare ger de intryck av att vara psykiskt störda. Deras beteende, deras tal -- allt.

Såklart får man dock inte säga något. Ett heteropar som ägnat sig åt att vara sliskiga under 2 timmar får man lov att tycka är olämpliga, men inte ett lesbiskt par. Är man emot det så är man såklart homofob.

Jag har genom livets erfarenheter märkt att lesbiska ofta är rent ut mordiska mot män. Det ligger inneboende i lesbianismen. Varför inte? Vi representerar allt det de hatar och det de tycker är äckligt.

Hade de känt minsta uppskattning för det manliga hade de inte blivit lesbiska.

Konstigt nog saknas denna aspekt i debatten. Det finns ingen som vill ta i frågan att attraktion handlar om kärlek, och kärlek handlar om uppskattning. Man älskar sina föräldrar för att man uppskattar det de gör och har gjort för en. Man är inte "född" att älska någon. Kärlek är alltid villkorad, utom den man får av sin moder (förhoppningsvis).

Samhället idag lurar dock i unga människor att man "är" lesbisk, vilket leder till att så snart en tjej känner en attraktion mot en person av samma kön så tror hon att hon "är" lesbisk. Förr i tiden var det välkänt att homosexualitet var en vanlig fas i uppväxten, men numer har man bestämt att man har det som en sexualitet.

Att ingen ifrågasätter när en person "upptäcker" sin sexualitet vid 35 års ålder?
Det är ju en sak om en person i hela sitt liv varit attraherad av personer av samma kön, oavsett vad de än gör. Men att "upptäcka" sin homosexualitet vid 35 års ålder .. ?? Kom igen, vänsterslödder, försök åtminstone att någon gång ifrågasätta om det är rimligt.

Jag läste nyligen en forskningsrapport av en lesbisk person som växte upp med två lesbiska föräldrar. Hon "råkade" vara lesbisk själv! Vilken tillfällighet. Hennes forskningsrapport handlade om att ifrågasätta normer utifrån ett postmodernt perspektiv. (you can't make this shit up)

Drawing on French historian  of  ideas  Michel  Foucault’s  ground-breaking  work
The history of sexuality (1990a,  1990b,  1992,  originally  published  in
French in 1976-1984), ‘heterosexuality’ and ‘homosexuality’ were revealed to be
social constructions invented in the late 19th century. Rather  than  considering  heterosexuality  to be  natural  and  self-evident,  queer  theorists  showed  how  heterosexuality  was constructed as  natural  and  self-evident  through  the  cultural production of normativity, heteronormativity (Cameron & Kulick, 2003;  Kitzinger,  2005;  Land  &  Kitzinger,  2005).
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:812264/FULLTEXT01.pdf

För den som undrar varför det är så mycket homovurm i dessa dagar, så beror det på den här jycken: Foucault. En slags super-bög som först studerade galenskap och kom fram till att galenskap var socialt konstruerad. Pga Foucault och boken och filmen Gökboet så omvärderade man psykiatrin och släppte ut många "galningar". För vem bestämmer vad som är friskt och vad som är sjukt?

Sedan gick Foucault över till att kritisera heteronormen. Vem bestämmer vad som är normalt?

Denna metodik har nu genomsyrat allt inom universitetsvärlden. En värderelativism där det inte handlar om att hitta sanningen utan att kritisera normer, för alla har sin egen sanning.

Problemet är att livet är inte relativt. Det livet som inte överlever dör ut. Homosexuella relationer är främst baserade på lust och ignorerar fortplantningen. Att uppmuntra sådana relationer är att uppmuntra icke-konstruktivt beteende. Det släpptes nyligen en rapport från en kristen tankesmedja som ville visa att homosexuella i högre utsträckning ägnar sig åt annat.


Psykisk ohälsa, ökad droganvändning, självskadebeteende och prostitution. Det är en lång rad samhällsproblem som Claphaminstitutet kopplar samman med Pridefestivalen, då de gjort en genomgång av förra årets program.
Den kristna tankesmedjan vill i sin rapport ”Det färgglada mörkret” leda i bevis att Pridefestivalen är ett hot mot folkhälsan, och inför rapportsläppet var de måna om att få dit ansvariga för festivalen.

Där har de studerat språkbruket, och argumenterar för att Pride exempelvis använder ord som pervers och prostitution som något positivt, samtidigt som normer och relationer beskrivs i mer negativa termer.
När läkaren Bengt Malmgren tog över presentationen målade han upp bilden av en försämrad folkhälsa allmänhet, exempelvis att allt fler unga lider av psykisk ohälsa, sedan Prides ansvar i det hela. Inte minst hur de hanterar unga hbt-personer som mår dåligt.
– De distanserar sig från problemen, löd hans analys.
http://www.dagen.se/nyheter/claphaminstitutet-pride-ar-ett-hot-mot-folkhalsan-1.1150746


Den som har umgåtts med homosexuella vet ju att de i högre utsträckning ägnar sig åt destruktivt beteende - även när de inte är utsatta för diskriminering. Vi talar t.ex. om 16-åringar som från varje håll får höra att homosex är helt naturligt. Ändå har de psykiska problem vilket då skylls på all diskriminering och homofobi de påstås utsättas för. Snälla. Varför finns det ingen som ifrågasätter denna verklighetsbeskrivning?

Varför är människor i dessa dagar så ointelligenta?
Behöver man vrida till deras hjärnor lite att de kan börja tänka igen?

Det får mig att tänka på en av de mer kända homoförespråkarna som dog i Stockholm för 2-3 år sedan under en S&M akt. Inledningsvis trodde man att det var mord pga skadorna, men när det visade sig att det bara var vanligt bögsex så skrevs det inte mer om det.


En av Göteborgs mest välkända hbtq-aktivister, Kaj Heino, avled natten till tisdag efter att ha hittats svårt skadad i en lägenhet i Stockholm. Polisen har gripit en man skäligen misstänkt för mord, uppger Göteborgsposten.
https://www.qx.se/samhalle/32083/framtradande-hbtq-aktivist-dod-man-anhallen-for-mord/
Bögar och lesbiskor är väldigt aggressiva, intoleranta och hatiska, vilket är en av orsakerna till att alla i etablissemanget lägger sig platt for homo-påtryckningar. Därför är det viktigt att vi som inte tillhör etablissemanget står upp för vettiga värderingar.

Homosexuella män har betydligt kortare livslängd än heterosexuella. Huvudsakligen beror det på att mer än hälften av dem har hundratals sexpartner i sina liv. (en studie visade det) Men i media får vi bara läsa att det beror på att de är diskriminerade och offer för homofobi.