http://www.bokus.com/bok/9789173590792/23-saker-de-inte-vill-att-du-ska-veta-om-kapitalism/
Vad många av poängerna handlar om är att frihandel och ekonomisk liberalism inte nödvändigtvis leder till välstånd för ett land.
Det är en intressant poäng. Vi får annars hela tiden höra att om man inte har frihandel så går det åt skogen. I boken påpekas att USA blev det rikaste landet i världen under en tid då de var som mest protektionistiska, och samma sak hade Storbritannien tidigare genomlevt.
De olika faktan för att bevisa den här poängen var för mig nya.
Det påpekas även andra saker som att alla marknader i praktiken begränsas av politiker. Det finns ingen "ultimat fri marknad". Detta visste jag redan.
Däremot var det intressant att läsa om hur Singapore blev väldigt framgångsrikt genom statligt ägda företag, trots att förespråkare för "den fria marknaden" ständigt säger att staten inte kan driva något eftersom staten är ineffektiv.
En annan intressant observation är att högre utbildning inte nödvändigtvis ökar välståndet i ett land. Det är bättre att ha rätt utbildning för jobbet än att alla i landet ska ha universitetsutbildning. Jag håller med om att Socialdemokraternas ständiga strävan om att arbetare ska ha högskoleutbildning är mer kostsamt än nyttigt, men håller inte riktigt med honom om att man inte bör fokusera på utbildning. Delvis för att utbildning (dvs kunskap) ger många indirekta färdigheter som påverkar ekonomin i ett land. Jag tänker mig som exempel att den som läst Platon är mindre benägen att gå ut och supa skallen av sig och sen mucka gräl och riskera misshandel.
Den som läser boken kanske liksom mig håller med om vissa av "sakerna" och är skeptisk till andra.
Sakerna han skriver är lite plottriga och man får ofta känslan av att han gjort ett selektivt urval för att komma fram till dem. Han drar fram exempel som att "I Danmark gör man si och de är framgångsrika, medan man i Mexiko gjort så här och det blev dåligt, och i Schweiz ser det ut så här". Det blir godtyckligt och svårt komma ihåg. Det är också något avancerade resonemang, även om det är en populärvetenskaplig bok.
Han kallar saker för t.ex. "Sak 14. Amerikanska chefer är för dyra", sen inleder med ett kort stycke som har underrubriken "Vad de säger" och sedan ett flertal sidor med "Vad de inte berättar för dig". Upplägget är faktiskt lite omständigt för jag glömmer allt som oftast vilken sida han argumenterar för.
Vad jag ändå tar med mig är något som jag tror är viktigt:
1. Att vi inte bara accepterar den svartvita beskrivningen om att "mer globalisering är bäst för alla". Globalisering har beskrivits som något av en magisk sten som förvandlar allt till guld. I själva verket verkar nationer må bättre när de kan utvecklas i skydd av skyddstullar, åtminstone i början när industrierna är svaga.
2. Att inte "fri marknad" är den magiska lösningen som fixar allt. En stat kan lyckas lika bra. Det är inte så att marknaden styr = allt är bra och socialism = samhällskollaps. I Sverige har vi ju nu vårt något extrema experiment med marknadsstyrd vinstdrivande välfärd. Antingen har den för dålig styrning och blir dålig, eller så har den för mycket styrning och blir ohanterligt krånglig, eller så görs den billig på bekostad av kvalitet. Visst, ibland får man väl också bättre vård för en billigare kostnad.
torsdag 22 december 2016
tisdag 13 december 2016
"Hur påverkar invandringen Sveriges ekonomi?" - SVT Forum
Invandringens effekter på Sveriges ekonomi och demografi är temat på seminariet som arrangeras av Delmi.
Är
invandringen till Sverige lönsam? Det beror på vilka grupper man tittar
på enligt rapporten som författats av bl a professor Bo Malmberg.
Se debatten här:
Den statligt finansierade rapporten påstår att vi tjänar jättemycket på invandring. Troligen kan vi snart läsa detta i tidningarna, och se det på SVT.
Den första halvtimmen talar rapportförfattaren Bo Malmberg, professor i kulturgeografi, Stockholms universitet. Lustigt att det sällan är ekonomer som uttalar sig positivt om invandringen.
Denna halvtimmen innehåller det vanliga snacket.
Som vanligt talar rapporten om BNP, inte BNP/capita. Dvs, enligt rapporten vore det "bra för Sverige" om vi blev till Turkiet, eller land med 90 miljoner invånare och högre BNP. Även om vår BNP/capita blir lägre.
Huvuddelen av invandringen ”har
bestått av unga människor som är mellan 15-39 år” enligt
rapporten. I videon säger han nog fel (medvetet kanske) att ”de
flesta som kommer är 15-29 år”.
Kan påpekas är att medelåldern på
en flykting är 36 år om jag minns rätt. (OBS, hittar ej källan)
Omkring 45:00 kommer en mera insatt, och lite kritisk person, Tommy Bengtsson, som bland annat säger omkring 1:03:37, att man ”ser man på den långsiktiga utvecklingen kan man ganska lugnt
säga att invandringen inte påverkar den demografiska utvecklingen
markant. Det är den samlade erfarenheten i forskarvärlden”.
Jag tog två screenshots
Som man ser kan man inte göra det vanliga felet som invandringsförespråkare gör och klumpa ihop all invandring och säga "den är ekonomiskt gynnsam". Invandring från EU är gynnsam eftersom det är arbetskraftsinvandring. Invandring från utanför EU är däremot en förlust, detta eftersom invandrare inte har rätt kompetens.
Rapporten talar om POTENTIALEN hos invandrare, men potential är just potential. Kruxet är ju att de flesta jobb kräver en viss utbildning. Det är ingen ekonomisk vinst att återgå till ett samhälle där vi skördar våra åkrar för hand och liknande "enkla" jobb. Ett välfärdssamhälle kräver att jobben är kvalificerade och kompetenta för att bekosta framför allt de ökade sjukvårdskostnader.
Jag rekommenderar att se Tommys del av debatten och även Carola Gunnarsson som kom efter som sa: ”vi – svenska samhället,
invandrare och kommuninvånare – har inte råd att väntai 20 år tills
våra 170 ensamkommande barn i Sala kan börja bidra till det svenska
samhället.” Hon påpekade att pga de stora mängderna invandrare
har vi svårt att integrera dem vilket kommer ge stora negativa
effekter på sikt.
söndag 11 december 2016
Paddy Power delade ut pengar till de som satsade på Hillary - vad hände sen?
Funderade över vad som hände med bettingföretaget som i förväg delade ut pengar till de som satsade på Hillary.
Det irländska spelbolaget Paddy Power är så övertygat om att Hillary Clinton blir president i USA att bolaget redan har gett vinster till dem som har satsat pengar på henne – trots att det är knappt tre veckor kvar till valet.
Bolaget har betalat ut 890 000 euro, ungefär 8,7 miljoner kronor, till spelare sedan oddsen för Donald Trump blev risiga efter den senaste tidens nedsättande kommentarer om kvinnor och anklagelser om sexuella övergrepp. Samtidigt har stora summor satsats på Clinton.
http://www.svd.se/betalar-ut-pengar-for-clinton-vinst
Vad hände sen? Svenska medier skriver inget om det.
Jag har undersökt saken.
PADDY Power have been stung with their biggest political payout ever as the Irish bookies is hit for over €4 million by customers who backed Donald Trump for US President.The bookmaker had already paid out over €900,000 early to customers who backed Hillary Clinton but were left counting the cost after Trump’s shock victory.Jag följde valet på flashback, som i sin tur citerade från CNN, Reddit, SVT och andra nyhetskanaler. Det började bli uppenbart att Trump skulle vinna efter att det blev nästan helt orimligt att Hillary skulle ha en chans att ta Florida (trots CNN:s insisterande på att hon skulle ta hundratusentals "late votes"), och när resultaten från Michigan visade att hon låg ganska långt efter Trump överallt utom i storstäderna. Återigen, CNN försäkrade tittarna om att storstäderna skulle räcka tack vare att deras röster räknades sent.
Spokesman for Paddy Power Féilim Mac An Iomaire said: “ “We’re in the business of making predictions and decided to put our neck on the line by paying out early on Hillary Clinton, but boy did we get it wrong.
“We’ve been well and truly thumped by Trump with his victory leaving us with the biggest political payout in the company’s history and some very, very expensive egg on our faces.”
https://www.thesun.ie/archives/irish-news/241081/paddy-power-stung-for-e4m-after-shock-trump-victory-and-early-clinton-payout/
Troligen höll önsketänkandet oddsen uppe för Hillary, för oddsen för Trump var vid det laget nere omrking 2:00 gånger pengarna och jag funderade på att spela... jag är ju ingen person som spelar om pengar... dock hade en tusenlapp eller två extra varit välbehövligt!
lördag 10 december 2016
Jimmie Åkesson styr inte över SD
Nyligen auktionerades det ut en middag med Jimmie Åkesson och organisationen Inte Rasist Men (IRM) ville vinna den för de hade lite frågor de ville ställa Jimmie.
Det fick mig att fundera över att det nog är många som tror att Jimmie som styr över SD. De tror att det är Jimmie som är "ledaren" och att om man vill diskutera SD ska man diskutera med Jimmie.
Detta stämmer inte riktigt. Det stämmer att Jimmie har sista ordet utifall han känner starkt för en fråga, men enligt insatta i SD händer det sällan att han utnyttjar sitt "veto". Den mesta styrningen inom partiet kommer, enligt insatta, från Mattias Karlsson, ibland tillsammans med Rikard Jomshof. Det var dessa två som verkade för att utesluta SDU. Jimmie hade ingen direkt ståndpunkt.
Att Mattias Karlsson har kommit att bli en slags "puppetmaster" beror delvis på att han vet att han är illa omtyckt inom partiet. Han ses som en diktator som bestämmer alldeles för mycket, både stort och smått.
Hur det ligger till exakt vet jag förstås inte. Detta är vad jag har läst mig till genom att följa många trådar på flashback under lång tid. Ganska många användare ger denna bild, medan ingen användare ännu gett någon motstridig bild.
Min syn på Jimmie är att han är något av en "golden boy" inom partiet. Han är välkammad, välklädd och inte inblandad i något smutsigt. Jag skulle tro att de övriga ledarfigurerna i partiet aktivt håller honom utanför allt smutsigt.
Att försöka "ställa Jimmie till svars" är alltså ganska utsiktslöst. Den som lyssnar på honom märker också att han inte är en person med djupa ideologiska drivkrafter. Chefsideologen inom partiet är... föga förvånande... Mattias Karlsson.
Det räcker att lyssna lite på SD-personer för att snabbt förstå att det finns en liten grupp som varit med sedan 90-talet som kan säga vad de vill utan att riskera konsekvenser. Det är förutom Åkesson, Karlsson och Jomshof även Björn Söder. Resterande personer måste vara försiktiga.
Journalister har tyvärr beröringsskräck med allt som har med SD att göra. Ingen vågar eller vill sätta sig in i partiets egentliga struktur. De som förlorar på detta är nog väljarna, samt sanningen. Vi får lätt intrycket av att partitoppen är en bunte hyggliga figurer, men att det finns en grupp rasister längre ner som dock ledningen kämpar för att bli av med.
Det verkliga problemet inom SD är inte "rasisterna" längre ner, utan att partiet är toppstyrt och utesluter alla kompetenta personer som skulle kunna hota toppen. De som sitter i toppen vill ju inte bli av med sina positioner och ser därför till att endast medlöpare kan komma fram. Detta var huvudorsaken till att SDU uteslöts, enligt flera insatta personer som jag följt lite.
Vill man förändra och förbättra och granska SD gör man bäst i att kritisera det som är SDs främsta problem: toppstyrningen. Inte Åkesson eller några kommunala nötter.
Det fick mig att fundera över att det nog är många som tror att Jimmie som styr över SD. De tror att det är Jimmie som är "ledaren" och att om man vill diskutera SD ska man diskutera med Jimmie.
Detta stämmer inte riktigt. Det stämmer att Jimmie har sista ordet utifall han känner starkt för en fråga, men enligt insatta i SD händer det sällan att han utnyttjar sitt "veto". Den mesta styrningen inom partiet kommer, enligt insatta, från Mattias Karlsson, ibland tillsammans med Rikard Jomshof. Det var dessa två som verkade för att utesluta SDU. Jimmie hade ingen direkt ståndpunkt.
Att Mattias Karlsson har kommit att bli en slags "puppetmaster" beror delvis på att han vet att han är illa omtyckt inom partiet. Han ses som en diktator som bestämmer alldeles för mycket, både stort och smått.
Hur det ligger till exakt vet jag förstås inte. Detta är vad jag har läst mig till genom att följa många trådar på flashback under lång tid. Ganska många användare ger denna bild, medan ingen användare ännu gett någon motstridig bild.
Min syn på Jimmie är att han är något av en "golden boy" inom partiet. Han är välkammad, välklädd och inte inblandad i något smutsigt. Jag skulle tro att de övriga ledarfigurerna i partiet aktivt håller honom utanför allt smutsigt.
Att försöka "ställa Jimmie till svars" är alltså ganska utsiktslöst. Den som lyssnar på honom märker också att han inte är en person med djupa ideologiska drivkrafter. Chefsideologen inom partiet är... föga förvånande... Mattias Karlsson.
Det räcker att lyssna lite på SD-personer för att snabbt förstå att det finns en liten grupp som varit med sedan 90-talet som kan säga vad de vill utan att riskera konsekvenser. Det är förutom Åkesson, Karlsson och Jomshof även Björn Söder. Resterande personer måste vara försiktiga.
Journalister har tyvärr beröringsskräck med allt som har med SD att göra. Ingen vågar eller vill sätta sig in i partiets egentliga struktur. De som förlorar på detta är nog väljarna, samt sanningen. Vi får lätt intrycket av att partitoppen är en bunte hyggliga figurer, men att det finns en grupp rasister längre ner som dock ledningen kämpar för att bli av med.
Det verkliga problemet inom SD är inte "rasisterna" längre ner, utan att partiet är toppstyrt och utesluter alla kompetenta personer som skulle kunna hota toppen. De som sitter i toppen vill ju inte bli av med sina positioner och ser därför till att endast medlöpare kan komma fram. Detta var huvudorsaken till att SDU uteslöts, enligt flera insatta personer som jag följt lite.
Vill man förändra och förbättra och granska SD gör man bäst i att kritisera det som är SDs främsta problem: toppstyrningen. Inte Åkesson eller några kommunala nötter.
Recension - Per Kornhall: Korruption i Sverige
På bokus eller adlibris.
Råkade stöta på den här boken som säger sig handla om korruption men som lika mycket handlar om författarens andra stötesten: den försämrade svenska skolan och dess orsaker.
Per Kornhall jobbade i Upplands Väsby med deras marknadsdrivna skolpolitik, men på grund av kritiken han hade mot skolpolitiken fick han abrupt avsked.
Det fascinerande är den bild han målar upp över hur New Public Management har infiltrerat hela den offentliga sektorn i Sverige och i praktiken lett till försämringar överlag.
Det jag tycker är intressant är att Sveriges media inte har gått ut och krävt förändringar. Tvärtom verkar SVT alltid måna om att intervjua någon som företräder vinster i välfärden, t.ex. någon som driver vinstdrivande välfärdsbolag eller någon liberal ekonom.
Som Per Kornhall skriver: Sverige är det enda landet i världen där man kan göra vinster på att driva skolor. Och att de politiker som genomdrivit dessa politiska beslut i många fall själva har kunnat sko sig på dem, alternativt har vänner som kunnat sko sig på det.
Jag är själv förundrad över SVT:s nonchalans i frågan, men jag kan bara tolka det som att de som tillhör den bättre beställda medelklassen har fått större valfrihet och vill behålla den. Per Kornhall skriver också att medelklassen kan skriva in sina barn på en "bättre" skola så snart man lämnat BB.
Man måste alltid se till journalisters drivkrafter. Jag funderade över det i ett tidigare inlägg angående Lotta, kvinnan som mördades norr om Stockholm i somras, och varför det fick så mycket mer uppmärksamhet i media än ett mord på en kvinna i Skåne några dagar tidigare.
Det finns oerhört många bra meningar i Kornhalls bok som förtjänar att citeras. Nästan på varje sida finns det något slagkraftigt, och man häpnar över att detta inte är en aktuell fråga i Sverige.
Hur kunde en skolplan som rullades ut i början av 1990-talet med parollen "vi ska bli bäst i Europa" resultera i en skola som blev ständigt sämre? Och varför genomförs inte en genomgående systemkritik som ställer saker till rätta? Orsakerna till problem är faktiskt kända. Det handlar inte om att "ta in en superlärare" som SVT brukar göra i vad som nästan känns som en parodi på en dålig amerikansk film.
Försämringen inom svensk välfärd är det mest akuta -- eller näst mest akuta efter invandringen -- problem i Sverige idag. Vad som är värre är att både problemets orsak och dess lösning är kända, men ändå finns ingen politisk vilja till förändring.
Det intressanta med Korruption i Sverige är att det binder ihop New Public Management med korruption. Nu tillsätts nämligen inte längre arbeten inom offentlig sektor genom kompetens, vilket är en grundbult för att undvika korruption, utan genom värderingar och hur väl man spelar spelet. Det sker även ett favoriserande baserat på vänskap.
Jag kommer ganska omgående att tänka på två personer som just nu är de mest omdebatterade inom svensk myndighet: polischefen Dan Eliasson och Migrationsverkets GD Anders Danielsson. Två personer av "rätt värdegrund" som helt saknar bakgrund inom sin egen organisation. Dan Eliasson som jobbat för Socialdemokraterna och tidigare Försäkringskassan.
Per Kornhall gör många intressanta observationer. Han pekar på en studie som visar på att det medborgarna tycker är viktigast är rättvisa. Jag har händelsevis tidigare bloggat om hur viktigt det är för folk att uppleva rättvisa i ett samhälle. Enligt rapporten som Kornhall citerar så är rättvisa faktiskt viktigare för välstånd i ett land än demokrati och mänskliga rättigheter. Och har man korruption så har man inte rättvisa. Har man ett system där vissa får gå före i kön så har man inte jämlikhet.
Återigen, det är häpnadsväckande att inte media skriver mer om problemet. För inte så länge sedan hade det varit självklart att ta ett kritiskt perspektiv till frågan om vinster i välfärd. Betänk att över 70% av svenskar är negativa till vinster i välfärd och att Sverige är det mest extrema landet i världen gällande hur mycket vinster man kan ta ut i välfärd, samt betänk allt negativt det resulterat i. Men i media beskrivs det lite som skillnaden mellan vanilj och chokladglass, vissa gillar vanilj, andra choklad.
Ska svenska välfärden bli nästa område där vi svenskar måste vakna och inse att vår media har ljugit för oss systematiskt? Återigen av samma bakomliggande orsak: journalisterna i Stockholm har det rätt bra, deras verklighet ser att allt är rätt okej (för dem). De har valfrihet. Stockholm har mycket pengar och därmed god valfrihet. Det ploppar upp allt fler vårdcentraler där, samtidigt som de läggs ner i glesbygden.
Problemet med korruption, som Kornhall också påpekar, är att medborgarna slutar försöka göra rätt för sig efterhand. Varför ska de göra rätt för sig när de ser att andra kan tjäna pengar genom vänskapskontakter?
Häri ligger, enligt mig, också orsaken till att korruption är så svår att bli av med: det finns ingen vilja ovanifrån. De som vill bli av med korruptionen är de som inte har något -- de resurssvaga, de socialt utsatta, och invandrare. Och tyvärr är dessa också ofta okunniga om korruptionen. De ser att de inte får bra skola men vet inte varför. De utsatta tror på politikerna som talar fina ord om "allas lika värde", samma politiker som byggt upp det ojämlika samhället där de utsatta fortsätter vara utsatta.
Den som har det bra fortsätter gärna ha det bra. Det var detta som bönderna kämpade mot när de störtade den franska kungen år 1789, och det var detta som Arbetarpartiet Socialdemokraterna kämpade emot när de grundades i slutet av 1800-talet. Att kämpa mot korruption och för sanning är svårt, eftersom en ryggdunkning från en resursstark betyder så mycket mer än tio ryggdunkningar från resurssvaga.
Jag ser boken som en av de bästa och viktigaste böckerna för år 2016. Jag hoppas bara att debatten inte blir som med invandringsdebatten, en debatt där sanningar om invandringen har fått slåss nästan verkningslöst mot lögnerna i 15 år.
Ska det vara så svårt att ge tillbaka vården till de som jobbar inom vården, och skolan till de som jobbar inom skolan? Hur ska vi medborgare kunna lyckas? Det finns inte ens något politiskt parti som vill driva frågan. Det är klart att de etablerade politikerna inte vill förändra ett system som ger dem så mycket makt över styrningen i välfärden. Politikerna verkar, liksom i invandringsdebatten, ha lierat sig med media som ger ut floskler om "superlösningar" från någon "superrektor". Snälla, sluta. Se er omkring i världen, se hur dysfunktionellt vårt system är.
När det gäller barnhemsbarn på 50-talet eller judiska barn på 30-talet så ska medierna få oss att känna skam. Men vad med våra barn idag? Kornhall är lika irriterad som jag är över att ett system som så enhälligt sågas av experter fortsätter att drivas i Sverige. Per Kornhall visar många exempel på hur skolexperter och företrädare för PISA ser Sverige som ett skräckexempel.
Är detta det bästa vi kunde åstadkomma? Nu hurrar medierna: "PISA-undersökningen visar att vi inte har blivit sämre detta år". Ja nu 2015 är vi tillbaka på 2009 års nivå, yipee, vi är nu "på eller strax över OECD-snittet". Ganska långt ifrån att vara "Europas bästa skola", vilket vi ju faktiskt hade kunnat vara om man ser till hur vi var innan New Public Management introducerades.
Vi behöver göra som danskarna år 2007 -- ge upp myten om New Public Management och återgå till ett system där vård styrs av vårdbehov och skola styrs av skolbehov, och lärare tillåts vara lärare och läkare tillåts vara läkare.
Själv röstade jag på ett vårdparti i förra landstingsvalet och ämnar göra detsamma i nästa. Man kan inte hoppas på SD i denna fråga, som verkar ha hoppat på "valfrihetståget" efter att ha dinerat med Timbro-lobbyister.
Det finns mycket mer att säga i frågan, men jag rekommenderar att läsa Kornhalls bok. Och kanske ta en titt i hans förra bok: Barnexperimentet.
Råkade stöta på den här boken som säger sig handla om korruption men som lika mycket handlar om författarens andra stötesten: den försämrade svenska skolan och dess orsaker.
Per Kornhall jobbade i Upplands Väsby med deras marknadsdrivna skolpolitik, men på grund av kritiken han hade mot skolpolitiken fick han abrupt avsked.
Det fascinerande är den bild han målar upp över hur New Public Management har infiltrerat hela den offentliga sektorn i Sverige och i praktiken lett till försämringar överlag.
Det jag tycker är intressant är att Sveriges media inte har gått ut och krävt förändringar. Tvärtom verkar SVT alltid måna om att intervjua någon som företräder vinster i välfärden, t.ex. någon som driver vinstdrivande välfärdsbolag eller någon liberal ekonom.
Som Per Kornhall skriver: Sverige är det enda landet i världen där man kan göra vinster på att driva skolor. Och att de politiker som genomdrivit dessa politiska beslut i många fall själva har kunnat sko sig på dem, alternativt har vänner som kunnat sko sig på det.
Jag är själv förundrad över SVT:s nonchalans i frågan, men jag kan bara tolka det som att de som tillhör den bättre beställda medelklassen har fått större valfrihet och vill behålla den. Per Kornhall skriver också att medelklassen kan skriva in sina barn på en "bättre" skola så snart man lämnat BB.
Man måste alltid se till journalisters drivkrafter. Jag funderade över det i ett tidigare inlägg angående Lotta, kvinnan som mördades norr om Stockholm i somras, och varför det fick så mycket mer uppmärksamhet i media än ett mord på en kvinna i Skåne några dagar tidigare.
Det finns oerhört många bra meningar i Kornhalls bok som förtjänar att citeras. Nästan på varje sida finns det något slagkraftigt, och man häpnar över att detta inte är en aktuell fråga i Sverige.
Hur kunde en skolplan som rullades ut i början av 1990-talet med parollen "vi ska bli bäst i Europa" resultera i en skola som blev ständigt sämre? Och varför genomförs inte en genomgående systemkritik som ställer saker till rätta? Orsakerna till problem är faktiskt kända. Det handlar inte om att "ta in en superlärare" som SVT brukar göra i vad som nästan känns som en parodi på en dålig amerikansk film.
Försämringen inom svensk välfärd är det mest akuta -- eller näst mest akuta efter invandringen -- problem i Sverige idag. Vad som är värre är att både problemets orsak och dess lösning är kända, men ändå finns ingen politisk vilja till förändring.
Det intressanta med Korruption i Sverige är att det binder ihop New Public Management med korruption. Nu tillsätts nämligen inte längre arbeten inom offentlig sektor genom kompetens, vilket är en grundbult för att undvika korruption, utan genom värderingar och hur väl man spelar spelet. Det sker även ett favoriserande baserat på vänskap.
Jag kommer ganska omgående att tänka på två personer som just nu är de mest omdebatterade inom svensk myndighet: polischefen Dan Eliasson och Migrationsverkets GD Anders Danielsson. Två personer av "rätt värdegrund" som helt saknar bakgrund inom sin egen organisation. Dan Eliasson som jobbat för Socialdemokraterna och tidigare Försäkringskassan.
Per Kornhall gör många intressanta observationer. Han pekar på en studie som visar på att det medborgarna tycker är viktigast är rättvisa. Jag har händelsevis tidigare bloggat om hur viktigt det är för folk att uppleva rättvisa i ett samhälle. Enligt rapporten som Kornhall citerar så är rättvisa faktiskt viktigare för välstånd i ett land än demokrati och mänskliga rättigheter. Och har man korruption så har man inte rättvisa. Har man ett system där vissa får gå före i kön så har man inte jämlikhet.
Återigen, det är häpnadsväckande att inte media skriver mer om problemet. För inte så länge sedan hade det varit självklart att ta ett kritiskt perspektiv till frågan om vinster i välfärd. Betänk att över 70% av svenskar är negativa till vinster i välfärd och att Sverige är det mest extrema landet i världen gällande hur mycket vinster man kan ta ut i välfärd, samt betänk allt negativt det resulterat i. Men i media beskrivs det lite som skillnaden mellan vanilj och chokladglass, vissa gillar vanilj, andra choklad.
Ska svenska välfärden bli nästa område där vi svenskar måste vakna och inse att vår media har ljugit för oss systematiskt? Återigen av samma bakomliggande orsak: journalisterna i Stockholm har det rätt bra, deras verklighet ser att allt är rätt okej (för dem). De har valfrihet. Stockholm har mycket pengar och därmed god valfrihet. Det ploppar upp allt fler vårdcentraler där, samtidigt som de läggs ner i glesbygden.
Problemet med korruption, som Kornhall också påpekar, är att medborgarna slutar försöka göra rätt för sig efterhand. Varför ska de göra rätt för sig när de ser att andra kan tjäna pengar genom vänskapskontakter?
Häri ligger, enligt mig, också orsaken till att korruption är så svår att bli av med: det finns ingen vilja ovanifrån. De som vill bli av med korruptionen är de som inte har något -- de resurssvaga, de socialt utsatta, och invandrare. Och tyvärr är dessa också ofta okunniga om korruptionen. De ser att de inte får bra skola men vet inte varför. De utsatta tror på politikerna som talar fina ord om "allas lika värde", samma politiker som byggt upp det ojämlika samhället där de utsatta fortsätter vara utsatta.
Den som har det bra fortsätter gärna ha det bra. Det var detta som bönderna kämpade mot när de störtade den franska kungen år 1789, och det var detta som Arbetarpartiet Socialdemokraterna kämpade emot när de grundades i slutet av 1800-talet. Att kämpa mot korruption och för sanning är svårt, eftersom en ryggdunkning från en resursstark betyder så mycket mer än tio ryggdunkningar från resurssvaga.
Jag ser boken som en av de bästa och viktigaste böckerna för år 2016. Jag hoppas bara att debatten inte blir som med invandringsdebatten, en debatt där sanningar om invandringen har fått slåss nästan verkningslöst mot lögnerna i 15 år.
Ska det vara så svårt att ge tillbaka vården till de som jobbar inom vården, och skolan till de som jobbar inom skolan? Hur ska vi medborgare kunna lyckas? Det finns inte ens något politiskt parti som vill driva frågan. Det är klart att de etablerade politikerna inte vill förändra ett system som ger dem så mycket makt över styrningen i välfärden. Politikerna verkar, liksom i invandringsdebatten, ha lierat sig med media som ger ut floskler om "superlösningar" från någon "superrektor". Snälla, sluta. Se er omkring i världen, se hur dysfunktionellt vårt system är.
När det gäller barnhemsbarn på 50-talet eller judiska barn på 30-talet så ska medierna få oss att känna skam. Men vad med våra barn idag? Kornhall är lika irriterad som jag är över att ett system som så enhälligt sågas av experter fortsätter att drivas i Sverige. Per Kornhall visar många exempel på hur skolexperter och företrädare för PISA ser Sverige som ett skräckexempel.
Är detta det bästa vi kunde åstadkomma? Nu hurrar medierna: "PISA-undersökningen visar att vi inte har blivit sämre detta år". Ja nu 2015 är vi tillbaka på 2009 års nivå, yipee, vi är nu "på eller strax över OECD-snittet". Ganska långt ifrån att vara "Europas bästa skola", vilket vi ju faktiskt hade kunnat vara om man ser till hur vi var innan New Public Management introducerades.
Vi behöver göra som danskarna år 2007 -- ge upp myten om New Public Management och återgå till ett system där vård styrs av vårdbehov och skola styrs av skolbehov, och lärare tillåts vara lärare och läkare tillåts vara läkare.
Själv röstade jag på ett vårdparti i förra landstingsvalet och ämnar göra detsamma i nästa. Man kan inte hoppas på SD i denna fråga, som verkar ha hoppat på "valfrihetståget" efter att ha dinerat med Timbro-lobbyister.
Det finns mycket mer att säga i frågan, men jag rekommenderar att läsa Kornhalls bok. Och kanske ta en titt i hans förra bok: Barnexperimentet.
fredag 18 november 2016
Islam är botemedlet mot islam
Många talar om att islam "i grunden" handlar om våld, förtryck och invasion.
Detta är felaktigt. Prova diskutera saken med någon som är insatt i islam istället för att läsa att bisarra islamkritiska webbsidor och deras tolkningar av texter.
Malmö-imamens uppmaning: Sluta döda varandra.
Ska vi förbättra situationen med muslimer i Sverige måste det göras GENOM islam. Det kan inte göras genom att försöka motarbeta islam.
Att arbeta tillsammans med islam kräver dock lite fingertoppskänsla. Det finns vissa egenheter i den svenska mentaliteten som inte är kompatibel med muslimskt tänkande och dessa måste VI ändra på, om vi vill att muslimer i Sverige ska kunna ha en chans.
En muslim måste till exempel få lov att tycka att homosexualitet är fel och att homosexuella beter sig på fel sätt. Det finns inget annat att säga för en muslim. DÄREMOT måste det göras tydligt att homosexuella inte får angripas eller förföljas. De flesta muslimer vet ju detta, och de flesta muslimer har homosexuella i sin bekantskapskrets -- fast de vill inte erkänna det.
Häri har vi EN av skillnaderna mellan det svenska och det muslimska sättet att tänka.
Men låt muslimen få tycka att homosexualitet är "fel" i så fall.
Och låt en muslimsk far få känna att han kan få uppfostra sina barn som han vill. Tycker fadern att det är fel att dottern ligger runt, låt honom få tycka det.
Men upplys muslimen om att islam förbjuder utomäktenskapligt sex för BÅDE mannen och kvinnan. Detta vore så enkelt att upplysa en ung muslim om och vi hade då kunnat få ett bättre samhälle. Varje imam och lärd kommer påpeka att detta är viktigt. Det står i koranen. Istället skapar muslimer sig sin egen "halvislam" där de verkar förkasta mycket av det goda inom islam (t.ex. toleransen mot oliktänkare) och istället vända allt till att bli negativ.
Inom koranbaserad islam är det viktigare att en man inte stirrar på kvinnor än att en kvinna täcker håret. Det förstnämnda står som en direkt uppmaning i koranen, medan det andra är mera av en tradition. Koranversen säger att kvinnor ska dra slöjan över barmen och inte framhäva sina "attribut".
Islam och tolerans, säger nån? Ja, den tidiga Medinakonstitutionen gav de troende i området rätten att ha sina religioner, förutsatt att det inte hotade staten. Medinakonstitutionen var egentligen mer tolerant än det svenska samhället eftersom vi i Sverige har myndigheter, lagar och indirekta begränsningar vad gäller t.ex. barnuppfostran och värderingsarbete. Partiet Liberalerna vill ju förbjuda religiösa friskolor. Andra partier vill förbjuda uppdelning av idrott. "Varför", undrar jag? En religiös uppfostran fungerar bättre för personer som inte förstår sig på det svenska samhället.
Som före detta liberal-röstare tycker jag det är pinsamt att hör allt bisarrt som partiet Liberalerna hittar på. De är för fri invandring (som är så destruktiv för landet och därmed den liberala miljön) men de är emot religiösa friskolor eftersom Liberalerna anser att de vet bättre än föräldrarna vilka värderingar ett barn ska få.
Alltså, kära svenskar, ni måste sluta försöka tvinga muslimer att ha svenska värderingar. Ni har i längden inget val, såvida inte ni vill slåss om saken, och det råder jag er att inte göra.
Jag tror på liberala värderingar. Jag tror att folk är fria att älska eller hata vad de vill, så länge de inte utgör ett hot mot staten.
Jag tror många inte förstår att "islam" kan vara så oerhört mycket. Vi har i Sverige en strålande möjlighet att återgå till Medina-islam, en tolerant islam. Det finns tolerant islam i många länder, bland annat i FAE och Indonesien, där man är öppen för folk och religioner från världens alla hörn.
MEN, ett krav för att detta ska fungera är att vi är toleranta mot deras kultur. Sverige skrev på 1970-talet in i grundlagen att Sverige är ett mångkulturellt samhälle... SAMTIDIGT tolererar vi endast annan "kultur" så länge det rör sig om ytliga saker såsom mat, språk eller klädsel. Där är vi toleranta. Vad gäller åsikter och värderingar är vi däremot övertygade om att våra svenska värderingar är de "bästa" och att andra värderingar ska åläggas att ändra sig. Inte oväntat blir de andra kulturerna då negativa.
Det handlar om att ge och ta. Vi KAN och SKA kräva av muslimer att de inte vållar kaos i landet. Där MÅSTE vi sätta hårt mot hårt och får inte tycka synd om förövare. Kan vi inte beivra brottslighet och kaos i förorterna bestraffar vi indirekt de som försöker sköta sig. Samtidigt måste vi lätta på många av de krav som finns i det svenska samhället. Vi kanske måste sluta vara så byråkratiska och vara mera trevliga. Å andra sidan kan vi begära att nyanlända sköter om sig själva i högre utsträckning. Ett välfärdssamhälle är ingen mänsklig rättighet.
Hur man än ser på det har Socialdemokraterna spelat ut sin roll. Deras ideologi är byggt på kampen mellan arbetare och arbetsgivare. De har försökt hänga kvar genom att föra över kampen till identitetspolitik , som innebär att de definierar "utsatta grupper" och sedan tro att de vet vad dessa "utsatta grupper" behöver. Mitt förakt för identitetspolitik är stort. Det är framför allt så intelligensbefriat, det är helt baserat på önsketänkande och förmynderi. Klassisk socialdemokrati förvisso.
Hellre än att lära ut genusteorier i skolorna borde vi lära ut islamska värderingar till muslimer. Det skulle göra så mycket gott och skulle ge dem en stark identitet. Det skulle även göra att staten fick lite kontroll på vad som lärs ut i islams namn och det skulle motarbeta framtida radikalisering.
Bryr sig muslimer om att de i skolan får veta att "alla är lika mycket värda"? Nej, det skiter de i. Det beror på att allas-lika-värde-tänket INTE är en vetenskap. Det kan inte vetenskapligt bevisas. Det är en IDEOLOGI, och som sådan kan vi inte kräva monopol på att det är den eviga och ständiga sanningen.
För att få en muslim att behandla tjejer väl, fungerar det inte att säga: "nu ska vi alla vara snälla mot varandra". Detta är den kristna småskolan som utvecklats till den svenska humanitära skolan. Tyvärr har vi missat att svenskhumanismen är lika mycket av en religion som kristendomen. Bättre hade varit att lära en muslim utifrån ISLAM att tjejer ska behandlas med respekt. Imamer är tydliga på den punkten. Muslimer brukar ofta citera när Muhammed sa: "Den som är bäst av er, är den som är bäst mot sin fru".
Även fundamentalistiska muslimer (salafister och wahhabister) brukar påpeka vikten av att vara god mot sin fru, liksom mot andra kvinnor, män och även djur. Muhammed sägs ha älskat djur och var mån om att djur inte fick lida illa. Det finns flera berättelser om det. Vill vi att muslimer ska behandla djur väl, skulle det vara ändamålsenligt att informera dem om Muhammeds behandling av djur. Det skulle vara så enkelt och ingen muslim, inte ens deras far, skulle kunna säga emot.
Lyssna inte på islamkritikernas ständiga gaggande om att "lär man sig islam blir man terrorist". Islamkritiker har inte studerat islam, de har läst några utvalda verser ur Koranen och på islamkritiska sajter på nätet. Om islams grund är "våld och terror" hade vi inte haft 1,5 miljarder muslimer i världen, många av dem är lyckliga och välmående.
Det enda land i världen som invaderar andra regelbundet är USA, det är det enda land som avsiktligt destabiliserar andra stater genom att ge pengar till gerillagrupper och revolutionärer. Andra länder som invaderat andra under 1900-talet har varit drivna av socialism eller av egocentriska diktatorer.
Det enda islamska land som invaderat ett ickemuslimskt land under 1900-talet är Turkiet som tog delar av Cypern på 1970-talet. Ändå sägs det att det är islam som är våldsamt?
Det FINNS helt klart våldsuppmaningar i Koranen -- men att skapa våld är inte Koranens budskap. Endast den som studerat islam ingående förstår det. Däri ligger också faran med islam, om man tillåter vem som helst att applicera islam hur som helst.
Islam är inte som luthersk kristendom. Man kan inte tro att man kan "låta saker ske" och så sitter person A och sjunger om Jesus, person B sitter och läser Bibeln hela dagen, men allt är okej ur ett samhällsperspektiv. Islam har betydligt mer våldsamma budskap än så, om man låter var och en få skapa sin egen islam.
Låt oss istället uppmuntra en positiv och konstruktiv islam. Men samtidigt också acceptera att ett sant MÅNGKULTURELLT samhälle innebär att vi svenskar inte har monopol på vilka värderingar som ska råda.
Oavsett har vi inget val. De två dåliga alternativen är:
1. Ska vi fortsätta att ha ständigt ökande parallella samhällen?
2. Ska vi bekämpa islam?
Alternativ 1 kommer för eller senare att resultera i kaos. Politiker som talar om att ta in "goda förebilder" eller att satsa några miljoner på fritidsgårdar missar hela problematiken.
Alternativ 2 har historiskt sett gjorts i Spanien, Jugoslavien och Grekland. Men det skulle kräva att vi förändrar grundlagen, att vi ignorerar mänskliga rättigheter och kanske att vi avskaffar demokratin. Jag ser det som osannolikt på ännu några decennier.
Som sagt, det tredje alternativet skulle kunna vara en förebild för hela världen. Det vore så enkelt att bli ett sant liberalt och mångkulturellt land där muslimer och ickemuslimer arbetar bredvid varandra och lever i samförstånd. Men det går bara om vi skapar regler för samexistensen där vi utifrån ANDRAS kulturer bestämmer vad som tillåts och vad som inte tillåts.
Ja, detta är subjektiv. Det är baserat på överväganden kring vad andra kulturer är baserade på och vad som är heligt inom dessa kulturer. Det är inte baserat på den imaginära "människan utanför kultur och tradition, fri från vidskepelse och förtryck". Den människosynen är naiv och något som kanske etnologer på 1950-talet trodde fanns. Tron på människan som i grunden en fri varelse, som förtrycktes av kultur och tradition. Sanningen är att utan kultur är människan inget.
Jag vill här återigen rekommendera boken Gillar vi olika? som ger perspektiv på hur vi kan skapa integration genom att förstå, beskriva, framhäva och förstärka vår egen kultur. INTE genom att tro att "vi svenskar har egentligen inga svenskar värderingar, allt är universellt, utom typ att vi äter potatis och ni äter kebab".
Inom islam, som ju till stor del byggdes på kristna idéer, gav man från början erkännande till kristna. Kristna får i de flesta muslimska länderna äta griskött och dricka alkohol. Islam respekterar alltså den kristna traditionen. (däremot respekterar islam inte monoteistiska religioner som kommer EFTER islam, såsom Bahai och Ahmadyiaislam, och sådana religioner som inte är monoteistiska ser de inte ens som religioner. Men det är ett annat problem.)
I Sverige har vi förbjudit khat, ett milt uppiggande ämne som är mycket populärt i Mellanöstern och mer harmlöst än alkohol. Det är ett medel som förhöjer ens sociala egenskaper och har tuggats i århundraden. Men i Sverige har vi bestämt att det ska vara förbjudet. Varför? Samtidigt kritiserar vi hur bakåtsträvade muslimska länder är som förbjuder alkohol...
Det finns så mycket vi kan göra om vi vågar se utanför boxen. Vi måste dock acceptera att våra "svenska värderingar" kanske inte är världens oomstritt bästa värderingar i all evighet. Fortsätter vi svenskar att tro det så förtjänar landet Sverige de problem som det har med den muslimska populationen. Det kommer bara bli värre.
Detta är felaktigt. Prova diskutera saken med någon som är insatt i islam istället för att läsa att bisarra islamkritiska webbsidor och deras tolkningar av texter.
Malmö-imamens uppmaning: Sluta döda varandra.
En av Malmös mest tongivande imamer går nu ut och vädjar till unga att upphöra med våld. Han säger att många av offren och gärningsmännen i den senaste tidens mordvåg har anhöriga i hans församling.
Salahuddin Barakat fick nog efter gårdagens mord och skrev ett inlägg på sociala medier som delats till tusentals personer.
"Tyvärr är det muslimska ungdomar som både står för våldet och de som drabbas främst av det. En efter en faller de!", inleder Salahuddin Barakat sitt inlägg.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/malmo-imamens-uppmaning-sluta-doda-varandraDet är uppenbart att kriminella inte lever efter islam. Det vet nog både de själva och förhoppningsvis de flesta icke-muslimer. Islam förordar trots allt att man håller sig till lagen. Fråga vilken imam som helst.
Ska vi förbättra situationen med muslimer i Sverige måste det göras GENOM islam. Det kan inte göras genom att försöka motarbeta islam.
Att arbeta tillsammans med islam kräver dock lite fingertoppskänsla. Det finns vissa egenheter i den svenska mentaliteten som inte är kompatibel med muslimskt tänkande och dessa måste VI ändra på, om vi vill att muslimer i Sverige ska kunna ha en chans.
En muslim måste till exempel få lov att tycka att homosexualitet är fel och att homosexuella beter sig på fel sätt. Det finns inget annat att säga för en muslim. DÄREMOT måste det göras tydligt att homosexuella inte får angripas eller förföljas. De flesta muslimer vet ju detta, och de flesta muslimer har homosexuella i sin bekantskapskrets -- fast de vill inte erkänna det.
Häri har vi EN av skillnaderna mellan det svenska och det muslimska sättet att tänka.
Men låt muslimen få tycka att homosexualitet är "fel" i så fall.
Och låt en muslimsk far få känna att han kan få uppfostra sina barn som han vill. Tycker fadern att det är fel att dottern ligger runt, låt honom få tycka det.
Men upplys muslimen om att islam förbjuder utomäktenskapligt sex för BÅDE mannen och kvinnan. Detta vore så enkelt att upplysa en ung muslim om och vi hade då kunnat få ett bättre samhälle. Varje imam och lärd kommer påpeka att detta är viktigt. Det står i koranen. Istället skapar muslimer sig sin egen "halvislam" där de verkar förkasta mycket av det goda inom islam (t.ex. toleransen mot oliktänkare) och istället vända allt till att bli negativ.
Inom koranbaserad islam är det viktigare att en man inte stirrar på kvinnor än att en kvinna täcker håret. Det förstnämnda står som en direkt uppmaning i koranen, medan det andra är mera av en tradition. Koranversen säger att kvinnor ska dra slöjan över barmen och inte framhäva sina "attribut".
Islam och tolerans, säger nån? Ja, den tidiga Medinakonstitutionen gav de troende i området rätten att ha sina religioner, förutsatt att det inte hotade staten. Medinakonstitutionen var egentligen mer tolerant än det svenska samhället eftersom vi i Sverige har myndigheter, lagar och indirekta begränsningar vad gäller t.ex. barnuppfostran och värderingsarbete. Partiet Liberalerna vill ju förbjuda religiösa friskolor. Andra partier vill förbjuda uppdelning av idrott. "Varför", undrar jag? En religiös uppfostran fungerar bättre för personer som inte förstår sig på det svenska samhället.
Som före detta liberal-röstare tycker jag det är pinsamt att hör allt bisarrt som partiet Liberalerna hittar på. De är för fri invandring (som är så destruktiv för landet och därmed den liberala miljön) men de är emot religiösa friskolor eftersom Liberalerna anser att de vet bättre än föräldrarna vilka värderingar ett barn ska få.
Alltså, kära svenskar, ni måste sluta försöka tvinga muslimer att ha svenska värderingar. Ni har i längden inget val, såvida inte ni vill slåss om saken, och det råder jag er att inte göra.
Jag tror på liberala värderingar. Jag tror att folk är fria att älska eller hata vad de vill, så länge de inte utgör ett hot mot staten.
Jag tror många inte förstår att "islam" kan vara så oerhört mycket. Vi har i Sverige en strålande möjlighet att återgå till Medina-islam, en tolerant islam. Det finns tolerant islam i många länder, bland annat i FAE och Indonesien, där man är öppen för folk och religioner från världens alla hörn.
MEN, ett krav för att detta ska fungera är att vi är toleranta mot deras kultur. Sverige skrev på 1970-talet in i grundlagen att Sverige är ett mångkulturellt samhälle... SAMTIDIGT tolererar vi endast annan "kultur" så länge det rör sig om ytliga saker såsom mat, språk eller klädsel. Där är vi toleranta. Vad gäller åsikter och värderingar är vi däremot övertygade om att våra svenska värderingar är de "bästa" och att andra värderingar ska åläggas att ändra sig. Inte oväntat blir de andra kulturerna då negativa.
Det handlar om att ge och ta. Vi KAN och SKA kräva av muslimer att de inte vållar kaos i landet. Där MÅSTE vi sätta hårt mot hårt och får inte tycka synd om förövare. Kan vi inte beivra brottslighet och kaos i förorterna bestraffar vi indirekt de som försöker sköta sig. Samtidigt måste vi lätta på många av de krav som finns i det svenska samhället. Vi kanske måste sluta vara så byråkratiska och vara mera trevliga. Å andra sidan kan vi begära att nyanlända sköter om sig själva i högre utsträckning. Ett välfärdssamhälle är ingen mänsklig rättighet.
Hur man än ser på det har Socialdemokraterna spelat ut sin roll. Deras ideologi är byggt på kampen mellan arbetare och arbetsgivare. De har försökt hänga kvar genom att föra över kampen till identitetspolitik , som innebär att de definierar "utsatta grupper" och sedan tro att de vet vad dessa "utsatta grupper" behöver. Mitt förakt för identitetspolitik är stort. Det är framför allt så intelligensbefriat, det är helt baserat på önsketänkande och förmynderi. Klassisk socialdemokrati förvisso.
Hellre än att lära ut genusteorier i skolorna borde vi lära ut islamska värderingar till muslimer. Det skulle göra så mycket gott och skulle ge dem en stark identitet. Det skulle även göra att staten fick lite kontroll på vad som lärs ut i islams namn och det skulle motarbeta framtida radikalisering.
Bryr sig muslimer om att de i skolan får veta att "alla är lika mycket värda"? Nej, det skiter de i. Det beror på att allas-lika-värde-tänket INTE är en vetenskap. Det kan inte vetenskapligt bevisas. Det är en IDEOLOGI, och som sådan kan vi inte kräva monopol på att det är den eviga och ständiga sanningen.
För att få en muslim att behandla tjejer väl, fungerar det inte att säga: "nu ska vi alla vara snälla mot varandra". Detta är den kristna småskolan som utvecklats till den svenska humanitära skolan. Tyvärr har vi missat att svenskhumanismen är lika mycket av en religion som kristendomen. Bättre hade varit att lära en muslim utifrån ISLAM att tjejer ska behandlas med respekt. Imamer är tydliga på den punkten. Muslimer brukar ofta citera när Muhammed sa: "Den som är bäst av er, är den som är bäst mot sin fru".
Även fundamentalistiska muslimer (salafister och wahhabister) brukar påpeka vikten av att vara god mot sin fru, liksom mot andra kvinnor, män och även djur. Muhammed sägs ha älskat djur och var mån om att djur inte fick lida illa. Det finns flera berättelser om det. Vill vi att muslimer ska behandla djur väl, skulle det vara ändamålsenligt att informera dem om Muhammeds behandling av djur. Det skulle vara så enkelt och ingen muslim, inte ens deras far, skulle kunna säga emot.
Lyssna inte på islamkritikernas ständiga gaggande om att "lär man sig islam blir man terrorist". Islamkritiker har inte studerat islam, de har läst några utvalda verser ur Koranen och på islamkritiska sajter på nätet. Om islams grund är "våld och terror" hade vi inte haft 1,5 miljarder muslimer i världen, många av dem är lyckliga och välmående.
Det enda land i världen som invaderar andra regelbundet är USA, det är det enda land som avsiktligt destabiliserar andra stater genom att ge pengar till gerillagrupper och revolutionärer. Andra länder som invaderat andra under 1900-talet har varit drivna av socialism eller av egocentriska diktatorer.
Det enda islamska land som invaderat ett ickemuslimskt land under 1900-talet är Turkiet som tog delar av Cypern på 1970-talet. Ändå sägs det att det är islam som är våldsamt?
Det FINNS helt klart våldsuppmaningar i Koranen -- men att skapa våld är inte Koranens budskap. Endast den som studerat islam ingående förstår det. Däri ligger också faran med islam, om man tillåter vem som helst att applicera islam hur som helst.
Islam är inte som luthersk kristendom. Man kan inte tro att man kan "låta saker ske" och så sitter person A och sjunger om Jesus, person B sitter och läser Bibeln hela dagen, men allt är okej ur ett samhällsperspektiv. Islam har betydligt mer våldsamma budskap än så, om man låter var och en få skapa sin egen islam.
Låt oss istället uppmuntra en positiv och konstruktiv islam. Men samtidigt också acceptera att ett sant MÅNGKULTURELLT samhälle innebär att vi svenskar inte har monopol på vilka värderingar som ska råda.
Oavsett har vi inget val. De två dåliga alternativen är:
1. Ska vi fortsätta att ha ständigt ökande parallella samhällen?
2. Ska vi bekämpa islam?
Alternativ 1 kommer för eller senare att resultera i kaos. Politiker som talar om att ta in "goda förebilder" eller att satsa några miljoner på fritidsgårdar missar hela problematiken.
Alternativ 2 har historiskt sett gjorts i Spanien, Jugoslavien och Grekland. Men det skulle kräva att vi förändrar grundlagen, att vi ignorerar mänskliga rättigheter och kanske att vi avskaffar demokratin. Jag ser det som osannolikt på ännu några decennier.
Som sagt, det tredje alternativet skulle kunna vara en förebild för hela världen. Det vore så enkelt att bli ett sant liberalt och mångkulturellt land där muslimer och ickemuslimer arbetar bredvid varandra och lever i samförstånd. Men det går bara om vi skapar regler för samexistensen där vi utifrån ANDRAS kulturer bestämmer vad som tillåts och vad som inte tillåts.
Ja, detta är subjektiv. Det är baserat på överväganden kring vad andra kulturer är baserade på och vad som är heligt inom dessa kulturer. Det är inte baserat på den imaginära "människan utanför kultur och tradition, fri från vidskepelse och förtryck". Den människosynen är naiv och något som kanske etnologer på 1950-talet trodde fanns. Tron på människan som i grunden en fri varelse, som förtrycktes av kultur och tradition. Sanningen är att utan kultur är människan inget.
Jag vill här återigen rekommendera boken Gillar vi olika? som ger perspektiv på hur vi kan skapa integration genom att förstå, beskriva, framhäva och förstärka vår egen kultur. INTE genom att tro att "vi svenskar har egentligen inga svenskar värderingar, allt är universellt, utom typ att vi äter potatis och ni äter kebab".
Inom islam, som ju till stor del byggdes på kristna idéer, gav man från början erkännande till kristna. Kristna får i de flesta muslimska länderna äta griskött och dricka alkohol. Islam respekterar alltså den kristna traditionen. (däremot respekterar islam inte monoteistiska religioner som kommer EFTER islam, såsom Bahai och Ahmadyiaislam, och sådana religioner som inte är monoteistiska ser de inte ens som religioner. Men det är ett annat problem.)
I Sverige har vi förbjudit khat, ett milt uppiggande ämne som är mycket populärt i Mellanöstern och mer harmlöst än alkohol. Det är ett medel som förhöjer ens sociala egenskaper och har tuggats i århundraden. Men i Sverige har vi bestämt att det ska vara förbjudet. Varför? Samtidigt kritiserar vi hur bakåtsträvade muslimska länder är som förbjuder alkohol...
Det finns så mycket vi kan göra om vi vågar se utanför boxen. Vi måste dock acceptera att våra "svenska värderingar" kanske inte är världens oomstritt bästa värderingar i all evighet. Fortsätter vi svenskar att tro det så förtjänar landet Sverige de problem som det har med den muslimska populationen. Det kommer bara bli värre.
onsdag 16 november 2016
Skillnad mellan vetenskap och religion
Många i Sverige idag kritiserar de troende (religiösa) och förväntar sig att religionerna är på tillbakagång och en dag lever vi alla fritt tillsammans i harmoni. Det stämmer dock inte. I världen som helhet är inte religioner på tillbakagång. Däremot utvecklas de. Religioner som är antivetenskapliga och primitiva ersätts med religioner som tilltalar förnuftet och uppmanar till civiliserat beteende och högre studier.
Om en religionsfri värld vore så perfekt skulle vi ju se hur samhället blir ständigt bättre. Vi skulle helt klart förvänta oss ett bättre psykiskt mående, särskilt hos yngre som inte exponerats för religionens "gift". Istället ökar den psykiska ohälsan ganska konstant, vilket rapporterats en del senaste året.
I ett samhälle av KONSTANT feminismpåtryck och kvinnofokus ökar alltså antalet unga flickor med psykiska problem såsom nedstämdhet och svårt att sova. Hur kan det vara möjligt? Vårt sekulariserade samhälle som är så fritt från vidskepelse och så fokuserat på att ge en bättre värld till alla.
Kanske finns det något som vetenskaplighet och feminism inte kan lösa?
Skillnaden mellan det religiösa tänkandet och det vetenskapliga är att det religiösa utgår från jaget. "Vad får mig att må bra". Detta är ett rätt starkt argument eftersom vi aldrig kan komma ifrån det. Det är möjligt att argumentet är "vetenskapligt felaktigt" men i frågan om att må bra eller att vara vetenskapligt korrekt är det nog svårt att komma ifrån att en människa trots allt strävar efter att må bra.
Kanske också att religionerna, med en tusenårig historia, vet något om hur man fyller människans andliga behov mer än vad de senaste årtiondens vänstermentalitet har?
Kanske att kristendom kan lära oss mer om medmänsklig kärlek än vad identitetspolitik kan?
En religionskritiker som jag ibland diskuterar med erkände efterhand att en religion, eller tro av något slag, kan vara en stark positiv kraft för en människa i en utsatt situation. Det var nog efter att jag upplyste honom om AA (Anonyma Alkoholister), där stort fokus läggs på att deltagarna ska lägga sitt öde i "Guds" (eller något högre väsens) händer.
Religionsskeptikern vidhöll dock att religion inte kan göra något som helst nytta för en person som mår bra. Men även här hade han fel eftersom en tro inte är en stark tro om det bara är en snuttefiltstro. Jag läste detta begrepp av en katolsk konvertit jag dock nu inte kan hitta namnet på. Om en person har en snuttefiltstro så snart det går dåligt och sen kastar bort det när han mår bättre är det ju inte något han själv kan tro på längden.
Det vetenskapliga tänkandet har inte alls någon plats för jaget, egentligen. Det vetenskapliga tänket innehåller inte ens frågan om jaget eller det subjektiva måendet. Därför kan det inte jämföras med det andliga.
Å andra sidan bör inte det religiösa tänket göra alltför stora vetenskapliga anspråk. Det är delvis detta, tror jag, som gjort att den lutherska statskyrkan i Sverige är på nedåtgående. Statskyrkan var en stel och trist organisation som företog sig att bygga upp förklaringsmodellen över liv och jord. Ett misstag de gjorde var att fokusera för mycket på frågan om hur man blir frälst.
Inom den katolska kyrkan är det inte genom vem man är som man blir frälst, utan till stor del vad man gör. Den som biktar sig och går på mässor ses som "räddad". Detta kan förvisso leda till en loj mentalitet, men å andra sidan leder den till mindre vånda än den protestantiska som ständigt tvingar den troende att grubbla över om han är på "rätt väg".
Det är ganska intressant att följa linjen från den svensklutherska personfixeringen på 1800-talet fram till religionskritik och vidare till modern godhetsfixering såsom svenskhumanism, svenskfeminism, djurvänsvurmande, osv. Jag hade redan tidigare tänkt i de banorna, men boken Det gudlösa folket gav mer kött på benen.
I boken reflekterar författaren rätt mycket över varför det är hippt och modern med buddhism och buddhistisk meditation, medan en kristen andlighet ses som vidskeplig.
Boken reflekterar också över ett annat intressant faktum, nämligen att ateisters religionskritik främst riktas mot det lutherska och kalvinistiska arvet om att religion är "vad man tror". Katolicismen, med dess över 1 miljard anhängare, har inte alls detta fokus. Inte heller islam. Därför är frågan "tror du på Gud? Ja eller Nej" en fråga som främst ställs inom protestantismen. En katolik skulle hellre besvara frågan: "Är du katolik? Ja eller Nej". (med det sagt finns det förstås katoliker som också funderar över Guds existens, men det VERKAR inte vara lika viktigt som inom den protestantiska kyrkan)
Det finns intellektuella och intelligenta människor i Sverige som konverterar till katolicism. Jag har diskuterat med ett par på flashback och man slås av deras lugna och godmodiga attityd, fri från högfärd och alltid med vänliga ord.
Här citat från en katolsk konvertit i första bästa googlesökningen:
Andlighet handlar mycket om just att LYFTA människan. Denna mänskliga önskan kommer inte att försvinna även om religionerna skulle försvinna. Människan känner en glädje när hennes själ lyfts ovanför de själviska behoven av mat och trygghet och istället riktas mot större syften, såsom andra människor eller moraliska förpliktelser.
Att vilja lyfta sitt sinne ovanför det basala är en stark positiv känsla, den är varm och rogivande. Tyvärr finns det många som nu helt har tappat insikt om att en sådan känsla ens finns, eftersom religioner så hårt har motarbetats av vänstern sedan 1950-talet.
Vissa uppnår den upplyfta känslan genom fysisk träning, andra genom kulturella aktiviteter eller meditation. Jag tänker inte påstå att det finns något ultimat sätt. Om en person mår andligt bra av en viss aktivitet så får de gärna göra det. Och tvärtom -- om en person känner sig nedtryckt och nedstämd av en aktivitet (detta kan inkludera att gå i kyrkan) så kan det vara bättre att skippa det.
Jag tänker inte heller påstå att man MÅSTE lyfta sitt sinne. Jag vet inte om man kommer till himlen alternativt helvetet i efterlivet eller om man bara försvinner.
De här högre syftena är välkända och diskuterades redan av filosoferna i det antika Grekland. Platon och Aristoteles brukar ofta nämnas som de filosofiska giganterna, och dessa lade grunden för de romerska filosoferna som var de som aposteln Paulus lärde sig. Paulus som, på sitt sätt, kombinerade ihop judendomens monoteism med den grekiska moralläran. Detta är kraftigt förenklat, men tveklöst har kristendom ett minst lika stort grekfilosofiskt arv som ett judiskt.
Filosoferna ansåg filosofi som den högsta vetenskapen och filosofiska människor som de mest upplysta, högst stående, och de som skulle hamna i den högsta himlen. Känns tankegodset igen? Konceptet med himmel och helvete fanns knappt ens inom judendom innan grekerna introducerade det. Fortfarande idag är det kristendomen som förvaltar det grekiska arvet, inte judendomen.
Vad man måste betänka är att kristendomen har ett snart 2000-årig tradition av andlighet. Att den levt kvar så länge beror på att den gett människor något starkt, annars hade den dött ut. Många religionskritiker kan, märkligt nog, inte inse detta. Jag tror att de är historielösa eller saknar förståelse för den mänskliga naturen. Människorna har inte i 2000 år tvingats och plågats att vara goda katoliker. Det är bara fånigt att ha en sådan världssyn. Men det förklarar kanske varför progressiva vänsterfanatiker ofta är så negativa, nedstämda och i avsaknad av humor.
Att koncepten går igen gör inte att kristendomen blir mindre giltig, vilket vissa religionskritiker vill påstå. Tvärtom -- goda idéer är desto mer universella.
I princip kan kristendom leva utan Jahve-guden, under förutsättning att man ser Jesus som kärlek från Gud. (oavsett hur man definierar Gud) Frågan: "tror du på Gud" är en felaktig fråga från ett katolskt perspektiv. En bättre fråga är: "Älskar du Gud", och en ännu bättre är: "tror du att Gud älskar dig?".
Om en religionsfri värld vore så perfekt skulle vi ju se hur samhället blir ständigt bättre. Vi skulle helt klart förvänta oss ett bättre psykiskt mående, särskilt hos yngre som inte exponerats för religionens "gift". Istället ökar den psykiska ohälsan ganska konstant, vilket rapporterats en del senaste året.
Bremberg menar att den växande ohälsan bland unga är en stark varningssignal. Och han tror inte att att det handlar om en tillfällig trend eller konjunktursvacka som snart kommer att vända.
- Jag tror att det handlar om förändringar som påverkat hela västvärlden sen 70-talet, och som på allvar slagit igenom i Sverige de senaste 20 åren. Vi kan kalla det globalisering eller övergång från industrisamhälle till något nytt. Jag menar att vi allvarligt måste fundera över hur vi som samhälle ska möta den här utvecklingen. Växande klyftor, utslagning av stora grupper unga på arbetsmarknaden, psykisk ohälsa - inget av det här löser sig automatiskt. Samtidigt är vi idag som land betydligt rikare totalt sett. Så det måste faktiskt gå att lösa så att alla kan få ett meningsfullt liv, med delaktighet i samhället och god hälsa, säger Sven Bremberg.
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/tredubblad-psykisk-ohalsa-bland-unga
I ett samhälle av KONSTANT feminismpåtryck och kvinnofokus ökar alltså antalet unga flickor med psykiska problem såsom nedstämdhet och svårt att sova. Hur kan det vara möjligt? Vårt sekulariserade samhälle som är så fritt från vidskepelse och så fokuserat på att ge en bättre värld till alla.
Kanske finns det något som vetenskaplighet och feminism inte kan lösa?
Skillnaden mellan det religiösa tänkandet och det vetenskapliga är att det religiösa utgår från jaget. "Vad får mig att må bra". Detta är ett rätt starkt argument eftersom vi aldrig kan komma ifrån det. Det är möjligt att argumentet är "vetenskapligt felaktigt" men i frågan om att må bra eller att vara vetenskapligt korrekt är det nog svårt att komma ifrån att en människa trots allt strävar efter att må bra.
Kanske också att religionerna, med en tusenårig historia, vet något om hur man fyller människans andliga behov mer än vad de senaste årtiondens vänstermentalitet har?
Kanske att kristendom kan lära oss mer om medmänsklig kärlek än vad identitetspolitik kan?
En religionskritiker som jag ibland diskuterar med erkände efterhand att en religion, eller tro av något slag, kan vara en stark positiv kraft för en människa i en utsatt situation. Det var nog efter att jag upplyste honom om AA (Anonyma Alkoholister), där stort fokus läggs på att deltagarna ska lägga sitt öde i "Guds" (eller något högre väsens) händer.
Religionsskeptikern vidhöll dock att religion inte kan göra något som helst nytta för en person som mår bra. Men även här hade han fel eftersom en tro inte är en stark tro om det bara är en snuttefiltstro. Jag läste detta begrepp av en katolsk konvertit jag dock nu inte kan hitta namnet på. Om en person har en snuttefiltstro så snart det går dåligt och sen kastar bort det när han mår bättre är det ju inte något han själv kan tro på längden.
Det vetenskapliga tänkandet har inte alls någon plats för jaget, egentligen. Det vetenskapliga tänket innehåller inte ens frågan om jaget eller det subjektiva måendet. Därför kan det inte jämföras med det andliga.
Å andra sidan bör inte det religiösa tänket göra alltför stora vetenskapliga anspråk. Det är delvis detta, tror jag, som gjort att den lutherska statskyrkan i Sverige är på nedåtgående. Statskyrkan var en stel och trist organisation som företog sig att bygga upp förklaringsmodellen över liv och jord. Ett misstag de gjorde var att fokusera för mycket på frågan om hur man blir frälst.
Inom den katolska kyrkan är det inte genom vem man är som man blir frälst, utan till stor del vad man gör. Den som biktar sig och går på mässor ses som "räddad". Detta kan förvisso leda till en loj mentalitet, men å andra sidan leder den till mindre vånda än den protestantiska som ständigt tvingar den troende att grubbla över om han är på "rätt väg".
Det är ganska intressant att följa linjen från den svensklutherska personfixeringen på 1800-talet fram till religionskritik och vidare till modern godhetsfixering såsom svenskhumanism, svenskfeminism, djurvänsvurmande, osv. Jag hade redan tidigare tänkt i de banorna, men boken Det gudlösa folket gav mer kött på benen.
I boken reflekterar författaren rätt mycket över varför det är hippt och modern med buddhism och buddhistisk meditation, medan en kristen andlighet ses som vidskeplig.
Boken reflekterar också över ett annat intressant faktum, nämligen att ateisters religionskritik främst riktas mot det lutherska och kalvinistiska arvet om att religion är "vad man tror". Katolicismen, med dess över 1 miljard anhängare, har inte alls detta fokus. Inte heller islam. Därför är frågan "tror du på Gud? Ja eller Nej" en fråga som främst ställs inom protestantismen. En katolik skulle hellre besvara frågan: "Är du katolik? Ja eller Nej". (med det sagt finns det förstås katoliker som också funderar över Guds existens, men det VERKAR inte vara lika viktigt som inom den protestantiska kyrkan)
Det finns intellektuella och intelligenta människor i Sverige som konverterar till katolicism. Jag har diskuterat med ett par på flashback och man slås av deras lugna och godmodiga attityd, fri från högfärd och alltid med vänliga ord.
Här citat från en katolsk konvertit i första bästa googlesökningen:
Vad har förändrats i ditt liv sedan du blev katolik?– Jag har börjat läsa mer och intellektuellt underbyggt min tro. Det finns ofantligt mycket lärdom inom katolska kyrkan. En annan sak som har förändrats är hur jag betraktar människor runt omkring, jag har blivit mer uppmärksam och alla är vackrare nu.
Nu när du har konverterat, vad är det som fortsätter att locka med katolicismen?– Det livsbejakande och det tillåtande. Jag vet inte hur det skiljer sig från Svenska kyrkan, men nu är det i den katolska kyrkan jag rör mig och det har fått mig att inse hur viktigt det är för människan att träna och öva sina andliga krafter, precis som att man behöver motionera.
Om katoliker jämförs med protestanter, är katoliker mer konservativa?– Nej.
Vad är ni mer av?– Sorglösa. Det centrala för katoliker är Guds nåd, och att det finns förlåtelse för alla. Överallt där den katolska solen skiner finns glad musik och goda viner.
http://www.dn.se/insidan/det-livsbejakande-lockar/Ur ett psykologiskt perspektiv talar man numer ofta om att människan har en så kallad reptilhjärna och ovanpå den en "civiliserad" hjärna. Reptilhjärnan är den som styr bland annat flyktinstinkten, stress och ilska. Den civiliserade hjärnan lyfter oss ovanför dessa primitiva överlevnadskänslor.
Andlighet handlar mycket om just att LYFTA människan. Denna mänskliga önskan kommer inte att försvinna även om religionerna skulle försvinna. Människan känner en glädje när hennes själ lyfts ovanför de själviska behoven av mat och trygghet och istället riktas mot större syften, såsom andra människor eller moraliska förpliktelser.
Att vilja lyfta sitt sinne ovanför det basala är en stark positiv känsla, den är varm och rogivande. Tyvärr finns det många som nu helt har tappat insikt om att en sådan känsla ens finns, eftersom religioner så hårt har motarbetats av vänstern sedan 1950-talet.
Vissa uppnår den upplyfta känslan genom fysisk träning, andra genom kulturella aktiviteter eller meditation. Jag tänker inte påstå att det finns något ultimat sätt. Om en person mår andligt bra av en viss aktivitet så får de gärna göra det. Och tvärtom -- om en person känner sig nedtryckt och nedstämd av en aktivitet (detta kan inkludera att gå i kyrkan) så kan det vara bättre att skippa det.
Jag tänker inte heller påstå att man MÅSTE lyfta sitt sinne. Jag vet inte om man kommer till himlen alternativt helvetet i efterlivet eller om man bara försvinner.
De här högre syftena är välkända och diskuterades redan av filosoferna i det antika Grekland. Platon och Aristoteles brukar ofta nämnas som de filosofiska giganterna, och dessa lade grunden för de romerska filosoferna som var de som aposteln Paulus lärde sig. Paulus som, på sitt sätt, kombinerade ihop judendomens monoteism med den grekiska moralläran. Detta är kraftigt förenklat, men tveklöst har kristendom ett minst lika stort grekfilosofiskt arv som ett judiskt.
Filosoferna ansåg filosofi som den högsta vetenskapen och filosofiska människor som de mest upplysta, högst stående, och de som skulle hamna i den högsta himlen. Känns tankegodset igen? Konceptet med himmel och helvete fanns knappt ens inom judendom innan grekerna introducerade det. Fortfarande idag är det kristendomen som förvaltar det grekiska arvet, inte judendomen.
Vad man måste betänka är att kristendomen har ett snart 2000-årig tradition av andlighet. Att den levt kvar så länge beror på att den gett människor något starkt, annars hade den dött ut. Många religionskritiker kan, märkligt nog, inte inse detta. Jag tror att de är historielösa eller saknar förståelse för den mänskliga naturen. Människorna har inte i 2000 år tvingats och plågats att vara goda katoliker. Det är bara fånigt att ha en sådan världssyn. Men det förklarar kanske varför progressiva vänsterfanatiker ofta är så negativa, nedstämda och i avsaknad av humor.
Att koncepten går igen gör inte att kristendomen blir mindre giltig, vilket vissa religionskritiker vill påstå. Tvärtom -- goda idéer är desto mer universella.
tisdag 15 november 2016
Tino Sandandaji överdriver invandringens kostnader
Jag brukar läsa Tino på Facebook och har sett många debatter med honom. Han är en forskande nationalekonom och helt klart en av de mest kunniga inom området invandringens kostnader.
Han brukar bland annat citera ur Ekbergs utredning (2011) som räknat fram att invandringen kostar Sverige 600 miljarder kronor totalt. Bara för 2012 beräknades det kosta 50-70 miljarder, inklusive indirekta kostnader såsom högre kriminalitet. Men Ekberg säger själv att det finns indirekta inkomster som han inte kan räkna med. De här indirekta inkomsterna är troligen inte 600 miljarder men de kan inte negligeras.
För det andra är inte levnadsstandard baserat på att ha 100% välfärd, eftersom vi inte är ett socialistiskt land där 100% av vår lön tillhör staten. Att BNP/capita sjunker något eller inte ökar i den takt det gjort utan invandring är ingen katastrof så länge folk har det bra. Folk i Qatar, ett land med mycket hög BNP/capita, har det inte nödvändigtvis "bättre" än i Sverige. Eller bör vårt mål vara att ha så hög BNP/capita som möjligt? Varför inte flytta till Luxemburg i så fall, som brukar sägas ha högst BNP/capita i Europa?
För det tredje är det inte korrekt att jämföra utgiften 60 miljarder på flyktingar i Sverige och 60 miljarder till UNHCR. Pengar som ges till flyktingar i Sverige är egentligen inkomsttransfereringar och kommer i hög utsträckning tillbaka till staten i form av moms och skatter. Det innebär förstås inte att det ökar produktiviteten i landet. Det innebär inte heller att det är bättre att spendera pengar på våra svenska lyxflyktingar än till UNHCR, men det är intellektuellt ohederligt att rakt av jämföra kostnaden för skattebetalarna på 1 miljard till lyxflyktingar med 1 miljard i bistånd till Afghanistan.
För det fjärde. Att BNP/capita sjunker innebär inte att befintliga svenskar får det sämre. Befintliga svenskar, "de som har pengar", kommer i hög utsträckning att få mer pengar. Deras lägenheter kommer bli mer värda, och att ha ett jobb kommer ge mer pengar. De som är nyanlända kommer få det sämre än befintliga svenskar och detta kommer dra ner BNP/capita, men det innebär inte nödvändigtvis att etniska svenskar (dvs "de som redan bor här") får det sämre.
Som exempel. Anta att invånarna i en sandlåda har ett BNP på 100 sandkakor. Det är 20 personer i sandlådan. BNP/capita är då 5. I detta jämlika samhälle råkar alla också ha 5 sandkakor.
Så kommer det in 5 stycken nya personer i sandlådan. De jobbar och sliter men tjänar bara ihop till 2 sandkakor var. Däremot får alla befintliga invånare en tredjedels sandkaka extra. Nu är sandlådans BNP 20 * 5,3 + 2 * 5 = 116 sandkakor. BNP/capita för de 25 invånarna blir nu 4,64 och har alltså sjunkit något, men de befintliga har alla blivit rikare.
Då invänder Tino att ett välfärdssamhälle kostar. Ja det gör det, men det kostar ändå inte 100% av lönen man får. Detta pga punkt 2, och punkt 5:
Punkt 5. Behovet av vård och välfärd är inte oändligt i ett välfärdssamhälle. Man kan spendera mindre pengar än Sverige gör på vård, och ändå ha en högre livslängd. Man behöver heller inte spendera mer än en viss summa på skolan för att få en bra skola. En skola där det spenderas 200 000 per barn och år är inte nödvändigtvis bättre än en där det spenderas 100 000 per barn och år. (jag vet inte vad skolår kostar)
Med detta vill jag inte påstå att flyktinginvandring är lönsam, men jag vill väga upp alarmisterna. Jag vill även ge hopp för framtiden: Allt är inte kört.
När den akuta flyktingkrisen är över och man åter kan tala om invandringens kostnader tror jag det är viktigt att ha ett ärligt och korrekt underlag. Man bör inte rapportera påhittade glädjesiffror men man bör inte heller vara en alarmist.
Givetvis måste invandringspolitiken dock läggas på en hållbar nivå, och man måste göra det möjligt för invandrarna att konkurrera med det de kan konkurrera om: lägre löner. Detta kommer drabba de lägre utbildade befintliga arbetarna (i många fall socialdemokratiska väljare) och det är synd för dem. Men det finns inget alternativ om vi vill ha en fungerande integrationspolitik på längre sikt.
Han brukar bland annat citera ur Ekbergs utredning (2011) som räknat fram att invandringen kostar Sverige 600 miljarder kronor totalt. Bara för 2012 beräknades det kosta 50-70 miljarder, inklusive indirekta kostnader såsom högre kriminalitet. Men Ekberg säger själv att det finns indirekta inkomster som han inte kan räkna med. De här indirekta inkomsterna är troligen inte 600 miljarder men de kan inte negligeras.
För det andra är inte levnadsstandard baserat på att ha 100% välfärd, eftersom vi inte är ett socialistiskt land där 100% av vår lön tillhör staten. Att BNP/capita sjunker något eller inte ökar i den takt det gjort utan invandring är ingen katastrof så länge folk har det bra. Folk i Qatar, ett land med mycket hög BNP/capita, har det inte nödvändigtvis "bättre" än i Sverige. Eller bör vårt mål vara att ha så hög BNP/capita som möjligt? Varför inte flytta till Luxemburg i så fall, som brukar sägas ha högst BNP/capita i Europa?
För det tredje är det inte korrekt att jämföra utgiften 60 miljarder på flyktingar i Sverige och 60 miljarder till UNHCR. Pengar som ges till flyktingar i Sverige är egentligen inkomsttransfereringar och kommer i hög utsträckning tillbaka till staten i form av moms och skatter. Det innebär förstås inte att det ökar produktiviteten i landet. Det innebär inte heller att det är bättre att spendera pengar på våra svenska lyxflyktingar än till UNHCR, men det är intellektuellt ohederligt att rakt av jämföra kostnaden för skattebetalarna på 1 miljard till lyxflyktingar med 1 miljard i bistånd till Afghanistan.
För det fjärde. Att BNP/capita sjunker innebär inte att befintliga svenskar får det sämre. Befintliga svenskar, "de som har pengar", kommer i hög utsträckning att få mer pengar. Deras lägenheter kommer bli mer värda, och att ha ett jobb kommer ge mer pengar. De som är nyanlända kommer få det sämre än befintliga svenskar och detta kommer dra ner BNP/capita, men det innebär inte nödvändigtvis att etniska svenskar (dvs "de som redan bor här") får det sämre.
Som exempel. Anta att invånarna i en sandlåda har ett BNP på 100 sandkakor. Det är 20 personer i sandlådan. BNP/capita är då 5. I detta jämlika samhälle råkar alla också ha 5 sandkakor.
Så kommer det in 5 stycken nya personer i sandlådan. De jobbar och sliter men tjänar bara ihop till 2 sandkakor var. Däremot får alla befintliga invånare en tredjedels sandkaka extra. Nu är sandlådans BNP 20 * 5,3 + 2 * 5 = 116 sandkakor. BNP/capita för de 25 invånarna blir nu 4,64 och har alltså sjunkit något, men de befintliga har alla blivit rikare.
Då invänder Tino att ett välfärdssamhälle kostar. Ja det gör det, men det kostar ändå inte 100% av lönen man får. Detta pga punkt 2, och punkt 5:
Punkt 5. Behovet av vård och välfärd är inte oändligt i ett välfärdssamhälle. Man kan spendera mindre pengar än Sverige gör på vård, och ändå ha en högre livslängd. Man behöver heller inte spendera mer än en viss summa på skolan för att få en bra skola. En skola där det spenderas 200 000 per barn och år är inte nödvändigtvis bättre än en där det spenderas 100 000 per barn och år. (jag vet inte vad skolår kostar)
Med detta vill jag inte påstå att flyktinginvandring är lönsam, men jag vill väga upp alarmisterna. Jag vill även ge hopp för framtiden: Allt är inte kört.
När den akuta flyktingkrisen är över och man åter kan tala om invandringens kostnader tror jag det är viktigt att ha ett ärligt och korrekt underlag. Man bör inte rapportera påhittade glädjesiffror men man bör inte heller vara en alarmist.
Givetvis måste invandringspolitiken dock läggas på en hållbar nivå, och man måste göra det möjligt för invandrarna att konkurrera med det de kan konkurrera om: lägre löner. Detta kommer drabba de lägre utbildade befintliga arbetarna (i många fall socialdemokratiska väljare) och det är synd för dem. Men det finns inget alternativ om vi vill ha en fungerande integrationspolitik på längre sikt.
måndag 14 november 2016
Trump har gett mig hopp
Jag har varit lite skeptisk till Trump och jag är fortfarande osäker på om inte hans tid kommer gå till historian som den sämsta i USAs historia.
Samtidigt har det gjort mig glad.
Det har gett mig hopp.
Det GÅR att vända en dålig utveckling.
Det GÅR att vända en flumskola, en tandlös polis, ett rättssystem som skyddar gärningsmannen framför offret, samt en invandringspolitik som säljer ut landet till alla världens ulandsmedborgare, snyltare och lögnare.
Jag satt på flashback under valnatten, fram till klockan 04 eller senare.
Jag tittade på CNN och det var extremt intressant hur det började "som väntat" för Clinton. Det fanns de Trumpsupportrar som lämnade flashbacktråden i missnöje.
Sen plötsligt insåg man vändning. Trump ledde alltför mycket i Florida.
Oddset på Trump sjönk men låg fortfarande över 2. Jag hade lätt kunnat lägga ett bett men jag spelar inte.
Det hade känts tryggare om subban vann, men det kändes exalterade när det stod klart att Trump skulle vinna delstat efter delstat och troligen valet. Trump kan även visa världen att USA INTE är ett land som uppskattar fri invandring från fattiga länder med många kriminella och snyltare. Invandring har gjort USA stort -- men det är den intelligenta och högutbildade invandringen. Inte invandringen av fattiga och kriminella. USA förbjöd kineser från att invandra redan omkring 1890 och i början av 1920-talet stoppade man kraftigt invandring från södra Europa. Invandring från Afrika och Mellanöstern var också förbjudet.
Skandinaver, tyskar och andra västeuropéer hade man inte restriktioner på.
De hade kvar sina strikta invandringslagar fram till in på 1960-talet. Man tog dock emot ganska många judiska flyktingar på 1940-talet.
Många svenskar har tappat hoppet. Det kan man se på Flashback. Det har blivit sämre under så lång tid. Allt som Ny Demokrati varnade för i början av 1990-talet har blivit sant. Se denna video från 1994:
-
Hade vi lyssnat på Ny Demokrati 1994 hade vårt samhälle sett ut som Finland istället för som i Belgien. Lite tråkigare men mycket säkrare.
Istället blev allt det hon sa sant, och ännu värre. Otroligt nog begravdes Ny Demokratis varningar i en burk som etablissemanget hoppades skulle kunna förslutas så snart svenska folket lärt sig bli toleranta för det som är annorlunda.
Det går att vända utvecklingen, men det kommer bli svårt och kommer kräva hårda tag. Som utvecklingen är just nu så går vi mot... vågar jag säga inbördeskrig? Man ska inte vara naiv. Ser man hur det varit historiskt så sker inte alltid integration automatiskt och sedan lever alla lyckliga i alla sina dagar.
Om man inser att vi går mot inbördeskrig kan man också göra det som är nödvändigt för att stoppa utvecklingen. Om man däremot är naiv och tror att vi alla blir vänner på jorden bara vi "står upp mot intoleransen" så kan man vara säker på att samhällsstörtande element kommer att ta kommandot. Ännu är de organiserade islamisterna inte våldsamma, och de våldsamma muslimerna är inte organiserade. Men vad händer om de två smälter samman? Det är en utveckling som mycket väl kan ske dag för dag.
Alla stora protester har börjat som små protester. Bekämpar man protesterna när de är små så växer de sig inte stora.
Ingen förväntar sig en revolution. De som sitter vid makten förväntar sig inte ens dagen före revolutionen att det kommer ske.
Vad kommer hända när vi ser Riksdagen brinna för att några radikala muslimer bombat det? Vad kommer hända när vi har kravaller i centrum i våra större och medelstora städer? Ännu har vi det bara i utanförskapsområdena. Vad kommer hända när det faktiskt blir en risk för livet att vara polis? I Frankrike demonstrerar polisen just nu efter att fyra poliser blev angripna med molotovcocktails och två blev allvarligt skadade, en svävar mellan liv och död. Detta är framtiden för Sveriges polis också.
I Frankrike bränns otroligt nog omkring 50 000 bilar varje år.
I Sverige är politiker naiva och säger att vi kommer inte ha det som i Frankrike... eftersom vi är "snälla"... "vi bryr oss om våra utanförskapsområden". Sånt bullshit. Fråga de som bor i svenska utanförskapsområden hur mycket de känner att de är del av samhället.
Situationen GÅR att vända... och Trumpvinsten ger mig lite hopp... Men det blir ofta värre innan det blir bättre.
Det är på allvar nu, känner jag. Man kan inte bara rösta på ett snällt och trevligt parti som lallar på med lite "satsningar" och några miljarder hit och dit och några ord om bättre samhälle och så vidare. Det måste till en rejäl reformation av polismyndigheten, där POLISER är de som bestämmer hur polisarbetet ska skötas. Inte genusexperter och allas-lika-värde-tomtar. Polisarbete ska gå ut på att hålla medborgarna trygga, inte på att drilla in värdegrunder.
Varför är Anna Kinberg Batra så mesig? Nu är inte tid för att ha huvudet bland molnen. Inte tid för naiva utopier som hos Centern som vill göra världen bättre genom att ta bort alla arbetsmarknadsregleringar och låta Sverige återgå till hur det såg ut på 1800-talet.
Vi måste ha vuxna politiker som kan bemöta kritiken mot invandringspolitiken med annat än "Zlatan och pizza". När tjejer flera gånger i veckan i Sverige blir våldtagna av asylsökanden är Zlatan och pizza ingen tröst för dem.
Om inte SD kan lösa situationen får vi hoppas att något annat nytt parti kan. Jag hoppas att detta andra parti inte blir alltför extremt, men man vet aldrig. Desperata människor gör desperata val. Om historian har lärt oss något så borde det vara det.
Samtidigt har det gjort mig glad.
Det har gett mig hopp.
Det GÅR att vända en dålig utveckling.
Det GÅR att vända en flumskola, en tandlös polis, ett rättssystem som skyddar gärningsmannen framför offret, samt en invandringspolitik som säljer ut landet till alla världens ulandsmedborgare, snyltare och lögnare.
Jag satt på flashback under valnatten, fram till klockan 04 eller senare.
Jag tittade på CNN och det var extremt intressant hur det började "som väntat" för Clinton. Det fanns de Trumpsupportrar som lämnade flashbacktråden i missnöje.
Sen plötsligt insåg man vändning. Trump ledde alltför mycket i Florida.
Oddset på Trump sjönk men låg fortfarande över 2. Jag hade lätt kunnat lägga ett bett men jag spelar inte.
Det hade känts tryggare om subban vann, men det kändes exalterade när det stod klart att Trump skulle vinna delstat efter delstat och troligen valet. Trump kan även visa världen att USA INTE är ett land som uppskattar fri invandring från fattiga länder med många kriminella och snyltare. Invandring har gjort USA stort -- men det är den intelligenta och högutbildade invandringen. Inte invandringen av fattiga och kriminella. USA förbjöd kineser från att invandra redan omkring 1890 och i början av 1920-talet stoppade man kraftigt invandring från södra Europa. Invandring från Afrika och Mellanöstern var också förbjudet.
Skandinaver, tyskar och andra västeuropéer hade man inte restriktioner på.
De hade kvar sina strikta invandringslagar fram till in på 1960-talet. Man tog dock emot ganska många judiska flyktingar på 1940-talet.
Många svenskar har tappat hoppet. Det kan man se på Flashback. Det har blivit sämre under så lång tid. Allt som Ny Demokrati varnade för i början av 1990-talet har blivit sant. Se denna video från 1994:
-
Hade vi lyssnat på Ny Demokrati 1994 hade vårt samhälle sett ut som Finland istället för som i Belgien. Lite tråkigare men mycket säkrare.
Istället blev allt det hon sa sant, och ännu värre. Otroligt nog begravdes Ny Demokratis varningar i en burk som etablissemanget hoppades skulle kunna förslutas så snart svenska folket lärt sig bli toleranta för det som är annorlunda.
Det går att vända utvecklingen, men det kommer bli svårt och kommer kräva hårda tag. Som utvecklingen är just nu så går vi mot... vågar jag säga inbördeskrig? Man ska inte vara naiv. Ser man hur det varit historiskt så sker inte alltid integration automatiskt och sedan lever alla lyckliga i alla sina dagar.
Om man inser att vi går mot inbördeskrig kan man också göra det som är nödvändigt för att stoppa utvecklingen. Om man däremot är naiv och tror att vi alla blir vänner på jorden bara vi "står upp mot intoleransen" så kan man vara säker på att samhällsstörtande element kommer att ta kommandot. Ännu är de organiserade islamisterna inte våldsamma, och de våldsamma muslimerna är inte organiserade. Men vad händer om de två smälter samman? Det är en utveckling som mycket väl kan ske dag för dag.
Alla stora protester har börjat som små protester. Bekämpar man protesterna när de är små så växer de sig inte stora.
Ingen förväntar sig en revolution. De som sitter vid makten förväntar sig inte ens dagen före revolutionen att det kommer ske.
Vad kommer hända när vi ser Riksdagen brinna för att några radikala muslimer bombat det? Vad kommer hända när vi har kravaller i centrum i våra större och medelstora städer? Ännu har vi det bara i utanförskapsområdena. Vad kommer hända när det faktiskt blir en risk för livet att vara polis? I Frankrike demonstrerar polisen just nu efter att fyra poliser blev angripna med molotovcocktails och två blev allvarligt skadade, en svävar mellan liv och död. Detta är framtiden för Sveriges polis också.
I Frankrike bränns otroligt nog omkring 50 000 bilar varje år.
According to sociologists and delinquency experts, car burning as a ritualistic expression of protest began in disadvantaged areas of northeastern France in the 1980s, before gradually spreading to project communities elsewhere. Initially, scholars say, torching autos was seen as a spectacular form of destruction that pulled the attention of news media and authorities to the dismal economic and social conditions in the perpetrators’ neighborhoods. Others offer more subjective and artistic explanations for the phenomenon, seeing it as a perverse form of protest over the isolation of project areas with little or no link via public transportation to more affluent city centers or expressing a contradiction between individualism and social solidarity.
I Sverige är politiker naiva och säger att vi kommer inte ha det som i Frankrike... eftersom vi är "snälla"... "vi bryr oss om våra utanförskapsområden". Sånt bullshit. Fråga de som bor i svenska utanförskapsområden hur mycket de känner att de är del av samhället.
Situationen GÅR att vända... och Trumpvinsten ger mig lite hopp... Men det blir ofta värre innan det blir bättre.
Det är på allvar nu, känner jag. Man kan inte bara rösta på ett snällt och trevligt parti som lallar på med lite "satsningar" och några miljarder hit och dit och några ord om bättre samhälle och så vidare. Det måste till en rejäl reformation av polismyndigheten, där POLISER är de som bestämmer hur polisarbetet ska skötas. Inte genusexperter och allas-lika-värde-tomtar. Polisarbete ska gå ut på att hålla medborgarna trygga, inte på att drilla in värdegrunder.
Varför är Anna Kinberg Batra så mesig? Nu är inte tid för att ha huvudet bland molnen. Inte tid för naiva utopier som hos Centern som vill göra världen bättre genom att ta bort alla arbetsmarknadsregleringar och låta Sverige återgå till hur det såg ut på 1800-talet.
Vi måste ha vuxna politiker som kan bemöta kritiken mot invandringspolitiken med annat än "Zlatan och pizza". När tjejer flera gånger i veckan i Sverige blir våldtagna av asylsökanden är Zlatan och pizza ingen tröst för dem.
Om inte SD kan lösa situationen får vi hoppas att något annat nytt parti kan. Jag hoppas att detta andra parti inte blir alltför extremt, men man vet aldrig. Desperata människor gör desperata val. Om historian har lärt oss något så borde det vara det.
söndag 13 november 2016
Sunday Times skriver om ett skäggbarn
Råkade få tag på en Sunday Times från 30 oktober. Sunday Times är enligt Wikipedia: "the largest-selling British national 'quality' Sunday newspaper. " Inte en slaskblaska som Daily Mail alltså.
På förstasidan en artikel om en kille som påstår sig vara 16 men tidningen har grävt fram att han är 22 och studerat på universitet i 3 år.
Jag länkar till en online artikel. (ej Sunday Times dock, för de har betalväggar)
Haris Stanikzai was among the first group of unaccompanied teenagers allowed into the UK from the jungle camp in Calais.Han drog den vanliga historian om att hans släkt blivit dödade och nu är han ett föräldralöst barn, snyft snyft.
Applying for asylum in Britain, where his uncle already lives, the schoolboy claimed his two younger brothers and two younger sisters had been killed in fighting.
But profiles that were posted online before he made his way to Calais, suggested he was considerably older than the 16 years he had told Home Office officials.
Two separate profiles on the LinkedIn social media site listed him as an accounting and finance student at Jahan University in Kabul between 2013 and 2016.
An official at the private university, who saw his photograph, confirmed Stanikzai had been a student, but said he had disappeared from his bachelor’s degree in business administration some time last year.
While students can begin degree courses early, most of his contemporaries on the same course are now aged 21 or 22.
Other online profiles, including one on a dating website, also suggested that rather than 16, he was in fact 22 years old.
The Home Office scheme to allow unaccompanied children from the jungle into the UK, came under intense scrutiny after critics claimed many of those who were allowed in looked much older than 17.
http://www.telegraph.co.uk/news/2016/10/30/child-refugee-allowed-into-uk-spent-three-years-at-university/
Jämför detta med svensk medias rapportering över överåriga "flyktingar".
GP gjorde ett reportage om stackars Zabi, 16 år. Den inleds så här:
På grund av grova påhopp kring personer inblandade i reportaget har vi anonymiserat intervjupersonen i efterhand. [..] Han var 15 år när han flydde från Afghanistan
Strax efter lunch kommer den 16-årige killen gående genom Mölndal Centrum. Han har precis slutat skolan och har några skolböcker i ena handen. Det är nu tre månader sedan han kom till Sverige och han går i en förberedelseklass tre halvdagar i veckan. På sikt vill han utbilda sig till något inom data och IT.
http://www.gp.se/nyheter/ensam-i-nytt-land-1.154774
Deras ursprungliga reportage hade med hans namn och foto och det fanns personer på nätet som letade reda på personens sanna identitet.
Jag citerar från den s.k. "hatsidan" Avpixlat. Den som misstror Avpixlat kan läsa flashbacktråden eller göra sitt eget gräv. Inte för att sanningen är så viktig i det värdegrundsdrivet styrda Sverige.
Avpixlat kunde häromdagen, efter tips till redaktionen, avslöja hur Göteborgs-Posten i en lång och känslosamt vinklad artikel felaktigt framställt 24-årige välfärdsmigranten och asylfuskaren Zabi Nasro som ett s.k. “ensamkommande flyktingbarn”. I stället för att införa en dementi och be om ursäkt för bristande faktakoll, väljer nu Göteborgs-Posten att flytta texten till en ny webbadress och förse den med en ingress där man anonymiserat Zabi Nasro och hävdar att detta gjorts pga “grova påhopp kring personer inblandade i reportaget“. Detta i syfte att försvåra fortsatt kritik och faktagranskning.
I en uppföljande artikel har vi kunnat visa hur Zabi sopat igen spåren efter sig, bland annat genom att radera sitt konto på en kontaktsajt och stora delar av innehållet på sin Facebook-sida, uppgifter som visade att Zabi är 24 år, inte 15 eller 16 som Göteborgs-Posten uppgett, och bilder som dokumenterar hur Zabi under lång tid levt ett gott liv i Turkiet och andra länder innan han bestämde sig för att försöka ljuga sig in i Sverige som “ensamkommande flyktingbarn”.
En normal journalistisk reaktion på Avpixlats avslöjanden hade varit för Göteborgs-Posten att införa en dementi, rätta de felaktiga uppgifterna, skriva en uppföljande text där man problematiserar Zabis missbruk av asylrätten, ett fusk som framstår som särskilt cyniskt med tanke på hur många verkliga flyktingar det finns i världen och att varje Zabi kostar i storleksordningen en miljon kronor om året, pengar som tas från biståndet och alltså direkt från de mest utsatta och behövande.
http://avpixlat.info/2015/10/23/goteborgs-posten-morklagger-ifragasatt-ensamkommande-reportage/Här en tidigare artikel med bilder. Även Petterson har skrivit om pojken, och han har sparat undan några bilder. Han kallar det för "Sagan om Zabi".
Jag tror att utländsk media, särskilt i länder med en stark tradition av yttrandefrihet som England, ser svensk media som ett skräckexempel. Svensk media ser å andra sidan ner på brittisk media eftersom britterna har så många populistiska tidningar. Jag har hört svenska journalister säga i svensk TV, med viss stolthet, att i Sverige har vi inte sådana massmedier.
Zabi blir enligt GP, snyft snyft, inte trodd av Migrationsverket, men man kan ju överklaga (vilket de flesta gör efter avslag) och då går ytterligare något år. Sedan kan man lämna in verkställningshinder för att fördröja avvisningen så mycket som möjligt, vilket Putilov skrivit om i SVD (samma artikel finns på hans blogg). Så Zabi är troligen fortfarande kvar i Sverige och lär förbli i Sverige under lång tid. En av de cirka 23 000 afghanska "barnen" som Sverige bestämt måste utvisas, men där de flesta troligen kommer att klamra sig kvar till höga kostnader under många år framöver.
Nu finns det dessutom upprop, #ViStårInteUt, som kräver att man inte ska avvisa "barnen", och dagligen skrivs det snyftartiklar i SVT och andra tidningar över hur synd det är om dessa barn som skickas tillbaka till "krig och [annat]". Det där andra är ibland förtryck, ibland fattigdom, ibland något annat.
Detta upprop irriterade mig så mycket att jag startade ett eget upprop, Verkställ utvisningen av afghaner , fast jag förväntar mig inte att särskilt många kommer skriva under. Jag har inte ens skrivit under den själv eftersom det skulle kunna vara riskabelt att vara med i en dylik "hatlista". Men ibland står man inte ut med ljugandet och jag var tvungen göra något. Jag citerar ur Bröderna Lejonhjärta: ”Ibland måste man göra saker man inte vågar. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.
Sverige gav redan en gång flyktingamnesti. 2005 gavs cirka 17 000 uppehållstillstånd till personer som troligen inte hade rätt till dem. Vilka var dessa människor? Bor de nu i våra förorter och lever på bidrag, eller ägnar sig åt grov kriminalitet? Den som lurat sig in i landet lär inte bli en konstruktiv samhällsmedborgare. Jag spekulerade över detta samband i min recension över Invandring och Mörkläggning nyligen. Kanske blir det en ny amnesti så småningom.
Det lite komiska med alla de här snyfthistorierna i svensk massmedia är att de alltid inleds med att berätta att det stackars barnet fick sin pappa och ibland mamma dödad av talibaner. Sedan flydde de utomlands, oftast till Iran, där de levde som papperslösa i några år. Troligen säger de detta för att sopa igen spåren och för att ha något att skylla deras saknade ID-handlingar på.
För oss vanligt folk finns inte mycket att göra mot vansinnet. Vi tillhör "hatarna", vi fyller facebook och twitter med "bruna åsikter".
Det som Sunday Times rapporterade om DIREKT höll svensk massmedia tyst om i nästan ett år, nämligen att en majoritet av den stora vågen "ensamkommande barn" är överåriga. Nästan ALLA i Sverige vet detta, skulle jag tro, utom våra dagstidningar. I Sverige hörde man det först i december 2015 i P1. Ett reportage som blev sågat som främlingsfientligt. Sedan blev det ganska tyst tyst fram tills juni 2016 när SR gjorde reportaget Sveket mot barnen och slutligen kan man säga att Uppdrag Granskning stack hål på bluffen i augusti 2016.
fredag 11 november 2016
Nya Tider och Nationaldemokraterna vs Sverigedemokraterna
Jag har börjat prenumerera på tidningen Nya Tider.
Dess chefredaktör är Vávra Suk. Han är inte nazist, men vad är han?
Se denna video från 2006.
-
Det finns mycket i Nya Tider som är intressant, och Vávra har mycket intressant kunskap. Därför läser jag den. Jag börjar däremot känna en dålig smak i munnen av hans klassiskt rasistiska retorik, den gamla främlingsfientligheten och islamofobin.
(Islamofobi definierar jag som tron på att muslimers mål är att kolonisera Sverige och införa sharia. Inte islamkritik. Att kritisera islam är inte samma som islamofobi.)
Min åsikt är att ett parti som Nationaldemokraterna (ND) har existensberättigande. Även om ND inte längre finns kvar. Sverigedemokraternas rimliga åsikter om att lägga invandringen på en nivå liknande andra europeiska länder bör tillhöra den politiska mittfåran. Sen har extrema partier som MP också existensberättigande, ett parti som vill ta in fler flyktingar.
Jag tror på demokratin. Jag tycker det är okej att det finns folk som vill ta till radikala lösningar för att lösa invandringsproblemen. SD ses som för mesigt i vissa kretsar, och det är ett sundhetstecken. SD bör tillhöra mittfåran, och att det finns mer extrema partier och mer extrema åsikter är ett sunt tecken. Vänstersidans ihopklumpande av onda som "SD med svans" är barnslig och felaktig.
Efter att ha läst en del av Nya Tider känner jag dock att det är för radikalt för mig. Jag tror inte på ett etniskt homogent Sverige. Jag tror på en ansvarsfull invandringspolitik, en politik som inte hotar Sveriges stabilitet. Därför kommer jag troligen rösta SD. När jag frågar mitt inre "varför" så är svaret: "hösten 2015". Hösten 2015 tog min tilltro till etablissemanget slut, det var då etablissemanget visade att de är beredda att riskera Sveriges stabilitet genom att ta in obegränsat med invandrare till obegränsad kostnad.
Det finns ändå mycket tankeväckande i Nya Tider, saker och perspektiv som andra tidningar inte tar upp. Det är positivt. Det kan vara nyttigt med alternativa perspektiv och man känner sig lite uppfräschad av att läsa sådant. Till skillnad från att läsa t.ex. DN, där man ofta känner sig lite arg, irriterad och nertyngd efter att ha smutsat ner sig med deras lögnaktiga "agendajournalistik".
Dess chefredaktör är Vávra Suk. Han är inte nazist, men vad är han?
Se denna video från 2006.
-
Det finns mycket i Nya Tider som är intressant, och Vávra har mycket intressant kunskap. Därför läser jag den. Jag börjar däremot känna en dålig smak i munnen av hans klassiskt rasistiska retorik, den gamla främlingsfientligheten och islamofobin.
(Islamofobi definierar jag som tron på att muslimers mål är att kolonisera Sverige och införa sharia. Inte islamkritik. Att kritisera islam är inte samma som islamofobi.)
Min åsikt är att ett parti som Nationaldemokraterna (ND) har existensberättigande. Även om ND inte längre finns kvar. Sverigedemokraternas rimliga åsikter om att lägga invandringen på en nivå liknande andra europeiska länder bör tillhöra den politiska mittfåran. Sen har extrema partier som MP också existensberättigande, ett parti som vill ta in fler flyktingar.
Jag tror på demokratin. Jag tycker det är okej att det finns folk som vill ta till radikala lösningar för att lösa invandringsproblemen. SD ses som för mesigt i vissa kretsar, och det är ett sundhetstecken. SD bör tillhöra mittfåran, och att det finns mer extrema partier och mer extrema åsikter är ett sunt tecken. Vänstersidans ihopklumpande av onda som "SD med svans" är barnslig och felaktig.
Efter att ha läst en del av Nya Tider känner jag dock att det är för radikalt för mig. Jag tror inte på ett etniskt homogent Sverige. Jag tror på en ansvarsfull invandringspolitik, en politik som inte hotar Sveriges stabilitet. Därför kommer jag troligen rösta SD. När jag frågar mitt inre "varför" så är svaret: "hösten 2015". Hösten 2015 tog min tilltro till etablissemanget slut, det var då etablissemanget visade att de är beredda att riskera Sveriges stabilitet genom att ta in obegränsat med invandrare till obegränsad kostnad.
Det finns ändå mycket tankeväckande i Nya Tider, saker och perspektiv som andra tidningar inte tar upp. Det är positivt. Det kan vara nyttigt med alternativa perspektiv och man känner sig lite uppfräschad av att läsa sådant. Till skillnad från att läsa t.ex. DN, där man ofta känner sig lite arg, irriterad och nertyngd efter att ha smutsat ner sig med deras lögnaktiga "agendajournalistik".
tisdag 8 november 2016
"Kan du ta emot flyktingar i ditt hem" - Attityd-Beteende-gap
Jag har börjat gå till biblioteket igen. Det var nog över 10 år sedan som jag var där regelbundet, men nu när samhället går mot kollaps så känns det nödvändigt att åter sätta ögonen i olika böcker.
Häromdagen läste jag om ett välkänt sociologiskt fenomen som första gången beskrevs av Richard LaPiere på 1930-talet. Det har egentligen inget namn, men det kallas oftast "gapet mellan attityd och beteende". Det finns något liknande inom eko-rörelsen som kallas value-action gap, som handlar om varför många konsumenter säger att det är viktigt att handla ekologiska varor fastän de inte gör det.
LaPiere upptäckte på 1930-talet när han åkte omkring med ett trevligt kinesiskt till dussintals restauranger och hotell att de alltid blev trevligt bemötta. Men när han efteråt skickade ut ett formulär till samma ställen, maskerat som en undersökning om olika frågor, svarade de flesta att de inte välkomnar kineser. (Kineser sågs på den tiden som en dålig typ av människor)
Idag är förstås attityden den omvända. Vi "ska" vara toleranta och i undersökningar svarar vi helst att vi är toleranta.
Vad jag direkt kom att tänka på var undersökningen som visade att nära en tredjedel av svenskar kan tänka sig ta emot en flykting i sitt hem, enligt en undersökning gjord hösten 2015.
Nu, ett år senare, uppmanas stockholmare att på allvar öppna sina hem.
Däremot så informerar oss undersökningen att medias propaganda har fungerat. Media har envist talat om för oss under 10-15 år att vi har ett ansvar att ta emot flyktingar, och som resultat är svenskar de i EU som är mest positiva till utomeuropéer. Det är media som skapat denna uppfattning hos oss. Det är inte nödvändigtvis fel, men jag tycker det är värt att nämna.
Detta räcker förstås inte för journalisterna som är övertygade om att massor av svenskar sitter och är smygnazister- fascister och rasister och måste motarbetas för godhetens skull. I Sverige måste nämligen alla ha samma "värdegrund", och de som inte har det får inte vara med i gemenskapen.
Jag ska som vanligt försöka sprida informationen om attityd-beteende-gapet på flashback. Det brukar gå att sprida idéer där om man skriver något tillräckligt ofta.
Att försöka sprida sina åsikter i andra kanaler är tyvärr mycket svårare om man inte har "rätt" åsikter. Jag hade önskat att jag hade kunnat få skriva fritt som filosofer och satiriker i Frankrike kan göra utan att bli utkastade från alla sociala sammanhang, men än så länge måste jag försöka hålla mig anonym. Vinden blåser dock mot ett öppnare samhällsklimat och kanske kan jag någon gång i framtiden få uttrycka mina åsikter fritt under eget namn.
Häromdagen läste jag om ett välkänt sociologiskt fenomen som första gången beskrevs av Richard LaPiere på 1930-talet. Det har egentligen inget namn, men det kallas oftast "gapet mellan attityd och beteende". Det finns något liknande inom eko-rörelsen som kallas value-action gap, som handlar om varför många konsumenter säger att det är viktigt att handla ekologiska varor fastän de inte gör det.
LaPiere upptäckte på 1930-talet när han åkte omkring med ett trevligt kinesiskt till dussintals restauranger och hotell att de alltid blev trevligt bemötta. Men när han efteråt skickade ut ett formulär till samma ställen, maskerat som en undersökning om olika frågor, svarade de flesta att de inte välkomnar kineser. (Kineser sågs på den tiden som en dålig typ av människor)
This study has actually been subsequently criticised for all sorts of reasons. Nevertheless its main finding – that people don’t do what they say they will in many situations – has been backed up by countless later studies, although in more sophisticated fashion. The question is: why?
Many psychologists effectively agree with LaPiere that it all depends on how you ask the questions and what stereotypes people are currently imagining when they give their answers. In some ways an attitude is like a snapshot of the prejudices the respondent has available to memory just at the moment they are questioned.
http://www.spring.org.uk/2008/03/attitude-behaviour-gap-why-we-say-one.phpPå den tiden var attityden att normen var att säga nej till kineser.
Idag är förstås attityden den omvända. Vi "ska" vara toleranta och i undersökningar svarar vi helst att vi är toleranta.
Vad jag direkt kom att tänka på var undersökningen som visade att nära en tredjedel av svenskar kan tänka sig ta emot en flykting i sitt hem, enligt en undersökning gjord hösten 2015.
Nu, ett år senare, uppmanas stockholmare att på allvar öppna sina hem.
För att lösa krisen på bostäder för de totalt 5.460 människor som Stockholm ska ta emot under nästa år måste alla möjligheter prövas. Runt 1.000 personer kan komma att hamna på hotell och på vandrarhem. Nu vädjar den politiska majoriteten i Stadshuset till stockholmarna: öppna era hem för nyanlända.
http://www.dn.se/sthlm/stockholmarna-uppmanas-hyra-ut-till-nyanlanda/Vad säger det oss då om svenskar i en undersökning anger att de kan tänka sig ta emot en flykting i sitt hem? "Kan tänkas" är en bred fråga. För 20 000 kr i månaden kan jag "tänka mig" ta emot en trevlig person som kan tala engelska... Men jag tror att 80% av de som är asylsökande i Sverige skulle jag inte vilja ha i mitt hem, ens för 20 000 kr.
Däremot så informerar oss undersökningen att medias propaganda har fungerat. Media har envist talat om för oss under 10-15 år att vi har ett ansvar att ta emot flyktingar, och som resultat är svenskar de i EU som är mest positiva till utomeuropéer. Det är media som skapat denna uppfattning hos oss. Det är inte nödvändigtvis fel, men jag tycker det är värt att nämna.
Detta räcker förstås inte för journalisterna som är övertygade om att massor av svenskar sitter och är smygnazister- fascister och rasister och måste motarbetas för godhetens skull. I Sverige måste nämligen alla ha samma "värdegrund", och de som inte har det får inte vara med i gemenskapen.
Jag ska som vanligt försöka sprida informationen om attityd-beteende-gapet på flashback. Det brukar gå att sprida idéer där om man skriver något tillräckligt ofta.
Att försöka sprida sina åsikter i andra kanaler är tyvärr mycket svårare om man inte har "rätt" åsikter. Jag hade önskat att jag hade kunnat få skriva fritt som filosofer och satiriker i Frankrike kan göra utan att bli utkastade från alla sociala sammanhang, men än så länge måste jag försöka hålla mig anonym. Vinden blåser dock mot ett öppnare samhällsklimat och kanske kan jag någon gång i framtiden få uttrycka mina åsikter fritt under eget namn.
söndag 6 november 2016
"Hur kan du som är invandrare sympatisera med SD"
Allt som oftast ser eller läser jag intervjuer med SD-företrädare som får frågan: "Du som har invandrarbakgrund, hur kan du vilja begränsa invandringen"?
Bland annat kan det ses i dokumentären Miranda - en politiker blir till som gick på SVT nyligen. Finns på SVT Play ett år till. Hon har en engelsk far och fick frågan: "om han inte kommit hit hade du kanske inte funnits".
Folk inom SD som har invandrarbakgrund, såsom Kenth Ekeroth, får indirekt utstå kritik och hån för att "dina föräldrar kom hit till Sverige för att vi är så toleranta i Sverige, nu har du blivit en husblatte".
Här en intervju med Paula Bieler för något år sedan:
Är då ens Paula Bieler själv tillräckligt svensk? Hennes föräldrar kommer från Polen. Farmor var en lokal ”kommunistpamp”. Pappa är jude och flydde till Sverige två år efter studentrevolten 1968. Mamma kom efter som anhöriginvandrare.
– Det var faktiskt pappa som bad mig kolla upp SD. När jag läste partiets program och politik kände jag igen mig. De stod för samma värderingar som jag.
Är det inte märkligt att med din bakgrund välja SD?
– Det där är en fråga som jag alltid får. Människor tror att jag behöver tänka och agera på ett visst sätt för att jag har utländskt påbrå. Jag har fått höra att jag sviker mina polska landsmän för att jag är med i Sverigedemokraterna, att jag är polack i blodet och ska sluta ”leka svensk”. För mig är det rasistiskt att tänka så.
http://www.svd.se/invandrare-och-sverigedemokrat
Begreppet husblatte har applicerats på folk som på ett eller annat sätt är kritiska till Sveriges extremt höga asylmottagning, t.ex. Alice Teodorescu som skriver mycket bra i GP (följ henne gärna på facebook) och nationalekonomen Tino Sanandaji som är unisont föraktad av Sveriges godhetsmänniskor (även han mycket populär på Facebook). Husblatte syftar på de svarta slavar i USA som jobbade inomhus med softa jobb som kock eller servitör och som ofta hade det nästan lika bra som de vita, till skillnad från de svarta som jobbade utomhus och slet på fälten.
Jag har själv invandrarbakgrund och jag finner frågan bisarr. För det första, att man har invandrarbakgrund innebär inte att man kan klumpas ihop i en grupp med ALLA som har invandrarbakgrund. Är inte det egentligen en ganska rasistisk tanke? "Din far kom från England, så varför känner du inte samhörighet med afghanska hazarer"?
Behöver jag kommentera tankevurpan? För den som inte förstår kan jag försöka mig på en jämförelse: "Du som är från Gotland, du vet ju vad det innebär att bo på en ö, du borde sympatisera med folk från Nya Zeeland." Kanske inte, eller?
Jag tycker seriöst att ihopklumpningen som reportrarna gör av "invandrare" som skilda från "svenskar" är motbjudande. Jag har växt upp i Sverige, jag ser mig som svensk. Jag ser mig inte som en representant för "invandrare".
För det andra. Även om man är invandrare och har invandrarvänner innebär det inte att man tycker Sverige bör ta emot en miljon flyktingar varje år. Nån kanske tycker att 100 000 är för mycket, och nån kanske tycker att 30 000 är för mycket. Att tala volymer var tidigare tabu, men nu har även (S) sagt att Sverige klarar av 70 000 per år enligt vad jag läste nånstans (jag kan inte hitta citatet nu). 150 000 är i alla fall för mycket, anser de.
Ska man diskutera om 70 000 är "lagom" bör man visa denna bild.
Har tagit den från: http://integrationsbloggen.blogspot.se/
Som synes har Sveriges alla utanförskapsområden, såsom Tensta, byggt upp av en volym på under 20 000 per år. 30 000 per år är snittet under 2000-talet och det har ytterligare försämrat situationen. Till dessa 20-30 000 kom också en anhöriginvandring på ungefär motsvarande mängd. 70 000 är alltså en extrem nivå, och är (som alltid) mest inom EU om man ser till befolkningsmängden. Räkna till det ungefär 70 000 i anhöriginvandring.
För det tredje. Ingen vill väl förbjuda abort eftersom "om du blivit aborterad hade du inte funnits". Min mor blev gravid i ett fattigt land "av misstag", hade hon kunnat ta abort hade jag nog inte funnits. Varför hör man aldrig detta argument från journalister som vill förbjuda abort? Gissningsvis frågar inte journalister detta eftersom journalister överlag är miljö- och vänsterpartister, och mycket sällan är kristdemokrater. (värt att säga är att jag inte är emot aborter, även om "jag kanske inte funnits", dock kan jag tycka att man bör sänka veckan som det tillåts till, kanske t.o.m. vecka 15)
Poängen är att det är ett fånigt argument att säga "tänk om du fötts i Afrika", "tänk om du inte funnits", osv. Ja tänk om "jag" hade fötts som ko, är det ett argument för att förbjuda slakt? Att det föds hundratals miljoner i fattigdom Afrika är inte ett argument för att vi måste ta emot dem. Faktiskt.
Solidaritet och sympati är bra, men man kan leva rätt hyfsat i England och för den delen i Iran, Afghanistan och Gambia. Det är inte heller krig i Marocko eller Libanon och vi bör inte ta emot asylinvandring från dessa länder. Kan de få ett seriöst jobb här kan de vara här som arbetskraftsinvandring (detta är dåligt ur ett världsperspektiv för det utarmar deras hemländer, men om det nu måste vara så att vi "måste" ta emot folk, låt oss ta de som kan få seriösa jobb, inte 10 personer som registreras som "lökhackare" på en pizzeria).
De som behöver akut skydd, t.ex. om det blir krig i Finland, de kan få det i Sverige. Sen får de åka hem när kriget i Finland är slut. Detta är faktiskt vad internationell konventioner, såsom Genèvekonventionen, kräver. INTE att ge alla som kommer hit PUT, vilket media velat få det till.
Sveriges asylpolitik är bisarr. Vi tar emot en liten del folk som har skäl, men många som saknar asylskäl. Vi har inte "hjärta" säga nej till dem. Vi ger dem livstidsförsörjning utan egentlig motprestation. Vi klarar inte av utvisa dem ens om de begår grova brott vid upprepade tillfällen. Istället ger vi dem permanent uppehållstillstånd och ofta svenskt medborgarskap. Varför skulle en person med invandrarbakgrund nödvändigtvis vara positiv till allt detta? Har vi kanske gemensamma invandrargener, som är skilda från svenska gener?
Invandrare från Iran tycker ju inte nödvändigtvis vi ska ta emot invandrare från Irak. Faktum är att muslimer inte vill ta in kristna, och kristna inte vill ta in muslimer. Antagandet att "du som är invandrare borde vara positiv till invandring" är ett bisarrt antagande.
Det som invandrat hit av ekonomiska skäl, vilket de flesta faktiskt gjort (tro inget annat), bör snarare vara negativa till att ta in fler ekonomiska migranter eftersom det försvårar möjligheten att få ett jobb för de invandrare som kom först.
I Sverige ljugs det fortfarande om att "de som kommer hit flyr undan krig och förtryck" så det finns kanske många svenskar som inte inser att de flesta som kommer hit inte flyr undan krig och förtryck, utan snarare för att få snabbare Wifi och 3G. Detta är rasistiskt att påstå idag men så som situationen ser ut i Sverige kommer det inom 10 år krävas att locket tas av och media börjar inleda granskande undersökningar i frågan om huruvida flyktingarna verkligen har asylskäl. Har jag fel kommer jag vara den förste som erkänner.
För det fjärde. SD är inget rasistiskt parti länge. SD tittar inte längre på någons ursprung. Journalister förväxlar SD med mera extrema partier -- kanske med avsikt. Vad SD vill är först och främst att minska invandringen. De vill inte bygga gaskamrar och de vill inte (såvitt jag vet) utvisa folk som kommit hit med flyktingskäl eller bott här i generationer.
Om SD försöker sig på sådana fulingar som att förbjuda muslimer från att komma till Sverige eller tvångsutvisa folk pga religion så kommer de fort att tappa röster. Förutsatt att det demokratiska systemet fungerar, vilket det också gör om de andra partierna accepterar att folket vill en restriktiv invandring. Moderaterna har ju börjat göra det. Om de övriga partierna vägrar att bli restriktiva kommer folk vara tvungna rösta på SD tills SD uppnår 50%, vilket nog inte är ett så lämpligt parlamentariskt. Det tycker inte jag heller.
Att avskaffa det demokratiska systemet skulle kräva grundlagsändringar och kan knappast genomdrivas med mindre ett ickedemokratiskt parti får en majoritet av rösterna två val i rad. Vi får hoppas att Sveriges invandringspolitik inte leder mot sådant kaos att detta kommer ske.
Jag avslutar med Tino Sanandaji. Jag såg en video med honom för ett tag sedan (som jag inte hittar nu), där han fick frågan om varför "du som invandrare är negativ till invandring till Sverige". Han har troligen fått den frågan så många gånger att han har ett standardsvar. Han sa att det är som om han blivit inbjuden till någons hus som gäst, och hans uppgift är inte att bjuda in ännu fler folk in i huset, utan att försöka göra det bästa för huset.
torsdag 3 november 2016
"Lyssnar Mekka på Lund"?
Artikel i folkbladet av Widar Andersson, en av få vettiga socialdemokrater.
Lyssnar Mekka på Lund?
Gudstjänsten i Lunds domkyrka - som lämpligt nog varit katolsk under ungefär halva sin existens - sänder ett globalt budskap om enighet och försoning. Kan man hoppas på att vettigt fotfolk och potentater inom islam - en världsreligion som har mycket gemensamt med kristendomen; bland annat skymtar anfadern Abraham i båda religionernas historia - lyssnar och påverkas av de kristnas enighetssträvanden?
Konflikterna mellan de båda grenarna shia-islam och sunni-islam är motorn för ofattbara mängder våld, död och terrorism i stora delar av världen.
I hela denna väldiga religion borde det finnas gott om hugade reformatorer som vill och vågar utmana det dödens och hatets prästerskap som styr. Reformatorer som kan starta processer som inom några hundra år leder till fredliga enighetsmässor inom islam? Omöjligt kan det ju inte vara.
http://www.folkbladet.se/opinion/lyssnar-mekka-pa-lund-om4360278.aspxEfter artiklarna följer så de vanliga kommentarerna om att "islam är medeltida".
För det första är de homogena islamska länderna fredliga. Saudi Arabien, Oman och Iran är fredliga länder och har inget behov av reformatorer.
För det andra, vad ska reformeras? Det vanliga om att "i islam hugger man av händer och är pedofiler"?
För det tredje: krig mellan katoliker och protestanter har orsakat fler dödsfall än strider mellan sunni- och shiamuslimer. Med vad menas "ofattbara mängder våld, död och terrorism"? Detta är, såvitt jag kan se, något som under 1900-talet har utspelats antingen i Europa eller pga kommunism i Asien, eller pga narkotika i Sydamerika.
Kriget i Afghanistan är t.ex. inte huvudsakligen en sunni-shiadispyt, utan en dispyt som går tillbaka till kalla kriget då Sovjet och USA kämpade om makten i det extremt fattiga landet.
Andra krig och konflikter under 1900-talet med miljoner döda har varit t.ex. Vietnam, Kambodja, Burma, Korea, Kinas socialism, Sovjets socialism, revolter i Sydamerika. Inte direkt islamrelaterat.
För det fjärde. Det är inte direkt det islamska prästerskapet som uppmanar till krig. Och det finns ingen påve inom islam som bestämmer vad islam är.
Däremot kan islam mycket väl komma överens med andra religioner. Islam är i grunden inte fientlig till kristendom utan har snarare värnat om historiska kyrkobyggnader. Svenska kyrkan skulle troligen kunna bjuda in inflytelserika stormuftis (som är som typ biskopar) från Saudi Arabien och Egypten, men man skulle lika gärna kunna bjuda in muftis från Pakistan. Saudisk islam är inte "mer" islamsk än pakistansk, även om saudierna själva anser det.
Jag tror snarare att det är de kristna kyrkorna som inte vill bjuda in muslimska stormuftis. Många muslimska länder har också, det måste sägas, en ganska dålig erfarenhet av att bli invaderade av kristna länder under de senaste 100 åren. Handen som ska sträckas ut måste nog komma från väst, inte från islam.
Här är påven på besök i en moské i Turkiet.
_
Det finns mycket att kritisera inom islam, men det finns inget kristendomshat. Däremot finns det, i många riktningar av islam (ej alla) en syn om att islam är överlägset kristendom. Vilket det förstås finns i kristendom mot andra religioner också.
Jag vet dock inte om Widars artikel vill förmana islam att bli vän med kristendom, eller sunniter att bli vän med shiiter. Sunniter och shiiter har faktiskt levt sida vid sida i många hundra år, det är inte så att det är konstant kig, även om konflikter förstås förekommer.
tisdag 1 november 2016
Recension: Invandring och mörkläggning
Invandring och mörkläggning är boken som fick etablissemanget att gå i taket i slutet av 2013, när författarna gjorde reklam för boken på en helsida i DN. Boken fördömdes unisont som en rasistisk bok.
Kan köpas här bland annat. Man kan ladda ner en gratis utgåva från författarna här.
Jag förväntade mig en bok som innehöll en massa fakta jag redan kände till, såsom att media mörkar och att invandring är kostsam.
Jag fick detta, och mer därtill.
Boken är ibland lite plottrig och hoppar mellan anekdoter. Det citeras ur bloggar vad "någon tycker", något debattinlägg eller ledare här och där. Det är förstås inte så lätt att skriva en perfekt bok om ett sådant här viktigt ämne så jag säger inte det är negativt. Men det gör också att boken tar sin tid att läsa, även om man kan läsa den i valfri ordning egentligen. Den är även lättläst och har en ganska enkel tidningssvenska.
Vissa delar av boken är mera faktamässiga och uppbyggda på statistik från trovärdiga källor, eller länkar till auktoriteter. Dessa delar kanske är mer givande för den som vill ha reella sakargument i debatt. I andra delar av boken är det löst spekulerande av Avpixlatkaraktär, typ "Muslimer tar över världen, allt blir värre, svenskar blir en minoritet". Dessa delar passar säkert bättre för rasister.
Boken refererar på flera ställen till den utmärka bloggen Merit Wager. Det var Merit Wager som för ungefär ett år sedan öppnade mina ögon för det systematiska ljugandet och myglandet inom asylhaveribranchen. Hade det rört sig om vilken annan bransch som helst så hade det synats av våra medier. Två timmars Merit Wager läsande och illusionen var upplöst. Wagers blogg är rätt fylld av irrelevant information om Finland men orkar man leta i 10 sekunder så kan man snabbt få till ett spår av en MÄNGD otroliga och uppseendeväckande inlägg som visar en skuggvärld de flesta svenskar nog är obekanta med.
Så länge Wagers blogg finns kvar kommer det nog att någon dag tvingas fram en ansvarsförklaring mot de i det svenska samhället som orsakat utvecklingen inom asylbedrägeribranschen.
Det som slår mig som sorgligt när jag läser Invandring och mörkläggning är att jag öht måste läsa en bok som denna. Att VI, svenska folket, måste läsa tjocka böcker för att få den information vi inte kan få av media, politiker och andra inflytelserika personer bland etablissemanget. Att det kanske är nödvändigt för samhällets fortsatta välmående att vi sitter var och en för sig och plöjer genom sanningsalster.
Vissa namn i boken står ibland fram som sanningsspridare och det förvånar mig hur länge dessa sanningsmänniskor agerat. Jag satte mig först på allvar in i invandringsfiaskot för ungefär ett år sedan, år 2015. Före 2015 läste jag inte särskilt mycket tidningar eller intresserade mig för det politiska. Vi har trots allt politiker och andra intelligenta människor som ska ta hand om den biten.
Jag funderar över om de här namnet som i flera år försökt få svenskarna att inse problemet med invandring, och som därför blivit något av outsiders bland journalister, om de i framtiden kommer att betraktas som den katolske biskopen Von Galen i Nazityskland eller andra som stod upp för att göra det rätta och sanna trots hårt motstånd.
Det slår mig också hur lite man kan göra som ensam människa. Bättre människor än mig har kämpat länge för att sprida sanningen men de har sett sig tystade av invandringsvurmare och deras känsloargument.
En sak jag tycker är värd att nämna angående alla lögner i invandringsbedrägerierna är den indirekta effekten det har på samhället. Inom sociologi talar man ofta om indirekta effekter. Ett välkänt exempel är Broken Windows teorin som säger att om man tillåter fönster att krossas i ett bostadsområde så kommer området att SES som sämre och därmed förslummas.
Teorin är inte direkt bevisad. En annan teori som blev populär efter denna hävdade att brottsligheten i USA minskade eftersom abort blev tillåtet, och att barn som hade vuxit upp att bli brottslingar nu istället aborterades.
Själv tror jag på ett annat samband, nämligen att brottsligheten minskar ju fler poliser man har. Samt att ju färre fattiga, desto färre brott. Men även kulturella inslag spelar roll, och kanske att dagens unga sitter inomhus mer än tidigare generationers korvkioskhängare.
Men hur det nu än är med den saken så finns det många indirekta samband, och dessa är intressanta. Det har t.ex. gjorts studier som visar att ju mer tillit som finns i ett samhälle desto bättre fungerar det. Denna teori kallas ensambowlaren. Att minska korruption leder för övrigt indirekt till att tilliten till samhället ökar. (sambandet går åt båda hållen -- det krävs en tro på samhället för att undvika korruption)
Min poäng är att när Sverige så godtroget tar in massor av lögnare som inte har asylskäl utan hellre vill leva på svenska skattebetalare i resten av sina liv så har det en indirekt påverkan på samhällsmoralen. Både på svenskar, vilket ju är en ganska direkt koppling att inse att svenskar efterhand blir irriterade på situationen, men även på invandrarna själva och deras barn.
Det svenska samhället räknar med att invandrare och deras barn så småningom kommer integreras. Jag vill dock påstå att detta inte kommer ske så länge som så många av dem har lurat sig till ett uppehållstillstånd. Det är som en tjuv som väntar på att åka fast. En person som lever på lånad tid. En person som inte förtjänar att vara i landet.
Svenskar är kända för att ha dålig personförståelse. (se boken: Är svensken människa) Och många förstår tyvärr inte kopplingen mellan lögner och motståndet att vara en god samhällsmedborgare. Jag kan inte förklara för den som aldrig kommer förstå, men det är som när det finns ett barn i klassen som stjäl. Detta barnet slutar inte stjäla oavsett hur mycket stöd han får.
Vi människor agerar ofta av sekundera skäl (vissa psykologer kallar det undermedvetenhet, men sådana ovetenskapliga begrepp är inte giltiga idag), och jag tror att ett sådant sekundärt skäl för invandrarbarn att begå brott är att de vill skickas tillbaka till sina hemländer där de "borde" få stanna. De vill bli bestraffade för sina föräldrars synder. De vet att de aldrig kommer att kunna bli "ett med Sverige" eftersom de ljög sig in här, och de vet att de inte heller kan åka tillbaka eftersom de inte kan språket i sina föräldrars hemländer.
Invandrarna förstår dock inte (på det "medvetna" planet, som det kallas av psykologer) denna konflikt och projicerar därför sina problem på det svenska samhället.
Den dumsnälla svensken är förstås totalt ovetande om problematiken och diskuterar runt den, för "alla är lika värda", vilket förstås bara är en tom klyscha, men i dumsvenskens värld betyder det att alla kan bli lika produktiva samhällsmedborgare bara de får rätt start i livet.
Tänk dig om du lever hela ditt liv i Sverige registrerad som somalier när du i själva verket kommer från Djibouti? Enligt boken är det vanligt att det sker, och det är vanligt att liknande lögner sker. Man kan läsa om ganska många sådana fall i alternativa nyhetssidor och på Merit Wager så jag tar inte upp exempel. Problemet är välkänt i både Somalia och Djibouti, men i Sverige gäller förstås principen att hålla för ögon och öron samtidigt som man pekar och skriker "rasist! vill du att folk ska dö?".
Samma tendens kan vi se med de s.k. ensamkommande ungdomarna från Afghanistan. De har inte egentligen skyddsskäl i Sverige och därför agerar de så slyngelaktigt. Enligt folk som jobbar på HVB-hem är afghaner bland de sämst beteende de stött på. Det finns en anledning att HVB-hemspersonal så sällan får komma till tals i media. Medierna tillfrågar hellre någon socialtant som de små afghanska hundarna kan gå och snyfta lite inför.
Jag har funderat på sätt att sprida boken, såsom att köpa in många exemplar och dela ut gratis. Men för det första har jag inte pengar och för det andra: de som vill hitta fakta kan göra det, och de som är immuna för fakta kommer aldrig ta det till sig.
Jag har viss kunskap från en sekt, scientologi, som jag studerat ingående under ett par år. Det är mycket svårt att omvända någon som sitter djupt i sekttänkande, men när de börjar tvivla om än bara LITE, så finns där en öppning för en vän eller närstående att säga: varsågod, prova läs denna bok så kan du själv bilda dig en uppfattning.
Det går alltså att sprida böcker för att öppna folks ögon, men frågan är var man ska placera dem. Att tvinga på obekanta folk "rasistiska" böcker brukar göra att de vänder sig emot en.
Faktan i boken är oftast korrekt och har belägg. Magasinet Neo, en borgerlig tidning som 2013 tillhörde Reinfelds "öppna hjärtan", skriver i en annars kritisk recension:
Det är lätt att hålla med författarna i mycket. Det gäller när de beskriver den aningslösa naivitet som myndigheter, politiker och medier ger prov på. Det gäller också när de fullständigt klär av en del akademiker som har svårt att skilja på vetenskap och ideologi.
http://magasinetneo.se/artiklar/invandring-och-morklaggning/Pga bokens upplägg med att citera lite bloggar och liknande här och där är det dock svårt att belägga vissa av dess påstående. På sidan 225 säger den att "30% av Frankrikes muslimer under 20 är muslimer". Och ger liknande häpnadsväckande siffror för Tyskland. Källa? "Siffrorna har vi hämtat från webben" (ja faktiskt står det så).
Jag har försökt hitta siffrorna men inte lyckats, troligen anger inte boken någon källa för att källan är någon obskyr antimuslimsk webbsajt.
Det verkar som om antimuslimer har en egen sorts speciell matematik. Jag hittade en länk här:
In 1968 the French population was 49.7 million people. Muslims in France were 610,000 or 1.23% of the population.
In 1988 the French population was 56 million. Muslims in France were 2,000,000 or 3.6% of the population.
In 2009 the French population was 67 million. Muslims in France were 8,000,000 or 11.94%.
France's Muslim population has been multiplying by at least 3.5 every 20 years since 1968.
If this growth is not stopped or reversed, in 2030 the French population is projected to be 70 million people, of whom 28 million will be Muslim, or 40% of the French population.
Read more: http://enzaferreri.blogspot.com/2013/03/france-will-be-40-percent-muslim-in-2030.html#ixzz4Oy9o2FzI
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)