"Kan du ta emot flyktingar i ditt hem" - Attityd-Beteende-gap

Jag har börjat gå till biblioteket igen. Det var nog över 10 år sedan som jag var där regelbundet, men nu när samhället går mot kollaps så känns det nödvändigt att åter sätta ögonen i olika böcker.

Häromdagen läste jag om ett välkänt sociologiskt fenomen som första gången beskrevs av Richard LaPiere på 1930-talet. Det har egentligen inget namn, men det kallas oftast "gapet mellan attityd och beteende". Det finns något liknande inom eko-rörelsen som kallas value-action gap, som handlar om varför många konsumenter säger att det är viktigt att handla ekologiska varor fastän de inte gör det.

LaPiere upptäckte på 1930-talet när han åkte omkring med ett trevligt kinesiskt till dussintals restauranger och hotell att de alltid blev trevligt bemötta. Men när han efteråt skickade ut ett formulär till samma ställen, maskerat som en undersökning om olika frågor, svarade de flesta att de inte välkomnar kineser. (Kineser sågs på den tiden som en dålig typ av människor)

This study has actually been subsequently criticised for all sorts of reasons. Nevertheless its main finding – that people don’t do what they say they will in many situations – has been backed up by countless later studies, although in more sophisticated fashion. The question is: why?

 Many psychologists effectively agree with LaPiere that it all depends on how you ask the questions and what stereotypes people are currently imagining when they give their answers. In some ways an attitude is like a snapshot of the prejudices the respondent has available to memory just at the moment they are questioned.

http://www.spring.org.uk/2008/03/attitude-behaviour-gap-why-we-say-one.php 

På den tiden var attityden att normen var att säga nej till kineser.

Idag är förstås attityden den omvända. Vi "ska" vara toleranta och i undersökningar svarar vi helst att vi är toleranta.

Vad jag direkt kom att tänka på var undersökningen som visade att nära en tredjedel av svenskar kan tänka sig ta emot en flykting i sitt hem, enligt en undersökning gjord hösten 2015.

Nu, ett år senare, uppmanas stockholmare att på allvar öppna sina hem.

För att lösa krisen på bostäder för de totalt 5.460 människor som Stockholm ska ta emot under nästa år måste alla möjligheter prövas. Runt 1.000 personer kan komma att hamna på hotell och på vandrarhem. Nu vädjar den politiska majoriteten i Stadshuset till stockholmarna: öppna era hem för nyanlända.

http://www.dn.se/sthlm/stockholmarna-uppmanas-hyra-ut-till-nyanlanda/

Vad säger det oss då om svenskar i en undersökning anger att de kan tänka sig ta emot en flykting i sitt hem? "Kan tänkas" är en bred fråga. För 20 000 kr i månaden kan jag "tänka mig" ta emot en trevlig person som kan tala engelska... Men jag tror att 80% av de som är asylsökande i Sverige skulle jag inte vilja ha i mitt hem, ens för 20 000 kr.

Däremot så informerar oss undersökningen att medias propaganda har fungerat. Media har envist talat om för oss under 10-15 år att vi har ett ansvar att ta emot flyktingar, och som resultat är svenskar de i EU som är mest positiva till utomeuropéer. Det är media som skapat denna uppfattning hos oss. Det är inte nödvändigtvis fel, men jag tycker det är värt att nämna.

Detta räcker förstås inte för journalisterna som är övertygade om att massor av svenskar sitter och är smygnazister- fascister och rasister och måste motarbetas för godhetens skull. I Sverige måste nämligen alla ha samma "värdegrund", och de som inte har det får inte vara med i gemenskapen.

Jag ska som vanligt försöka sprida informationen om attityd-beteende-gapet på flashback. Det brukar gå att sprida idéer där om man skriver något tillräckligt ofta.

Att försöka sprida sina åsikter i andra kanaler är tyvärr mycket svårare om man inte har "rätt" åsikter. Jag hade önskat att jag hade kunnat få skriva fritt som filosofer och satiriker i Frankrike kan göra utan att bli utkastade från alla sociala sammanhang, men än så länge måste jag försöka hålla mig anonym. Vinden blåser dock mot ett öppnare samhällsklimat och kanske kan jag någon gång i framtiden få uttrycka mina åsikter fritt under eget namn.