Sunday Times skriver om ett skäggbarn

Råkade få tag på en Sunday Times från 30 oktober. Sunday Times är enligt Wikipedia: "the largest-selling British national 'quality' Sunday newspaper. " Inte en slaskblaska som Daily Mail alltså.

På förstasidan en artikel om en kille som påstår sig vara 16 men tidningen har grävt fram att han är 22 och studerat på universitet i 3 år.

Jag länkar till en online artikel. (ej Sunday Times dock, för de har betalväggar)

Haris Stanikzai was among the first group of unaccompanied teenagers allowed into the UK from the jungle camp in Calais.
Applying for asylum in Britain, where his uncle already lives, the schoolboy claimed his two younger brothers and two younger sisters had been killed in fighting.
But profiles that were posted online before he made his way to Calais, suggested he was considerably older than the 16 years he had told Home Office officials.
Two separate profiles on the LinkedIn social media site listed him as an accounting and finance student at Jahan University in Kabul between 2013 and 2016.
An official at the private university, who saw his photograph, confirmed Stanikzai had been a student, but said he had disappeared from his bachelor’s degree in business administration some time last year.
While students can begin degree courses early, most of his contemporaries on the same course are now aged 21 or 22.
Other online profiles, including one on a dating website, also suggested that rather than 16, he was in fact 22 years old.
The Home Office scheme to allow unaccompanied children from the jungle into the UK, came under intense scrutiny after critics claimed many of those who were allowed in looked much older than 17.
http://www.telegraph.co.uk/news/2016/10/30/child-refugee-allowed-into-uk-spent-three-years-at-university/

Han drog den vanliga historian om att hans släkt blivit dödade och nu är han ett föräldralöst barn, snyft snyft.

Jämför detta med svensk medias rapportering över överåriga "flyktingar".
GP gjorde ett reportage om stackars Zabi, 16 år.  Den inleds så här:

På grund av grova påhopp kring personer inblandade i reportaget har vi anonymiserat intervjupersonen i efterhand. [..] Han var 15 år när han flydde från Afghanistan

Strax efter lunch kommer den 16-årige killen gående genom Mölndal Centrum. Han har precis slutat skolan och har några skolböcker i ena handen. Det är nu tre månader sedan han kom till Sverige och han går i en förberedelseklass tre halvdagar i veckan. På sikt vill han utbilda sig till något inom data och IT.

http://www.gp.se/nyheter/ensam-i-nytt-land-1.154774

Deras ursprungliga reportage hade med hans namn och foto och det fanns personer på nätet som letade reda på personens sanna identitet.

Jag citerar från den s.k. "hatsidan" Avpixlat. Den som misstror Avpixlat kan läsa flashbacktråden eller göra sitt eget gräv. Inte för att sanningen är så viktig i det värdegrundsdrivet styrda Sverige.

Avpixlat kunde häromdagen, efter tips till redaktionen, avslöja hur Göteborgs-Posten i en lång och känslosamt vinklad artikel felaktigt framställt 24-årige välfärdsmigranten och asylfuskaren Zabi Nasro som ett s.k. “ensamkommande flyktingbarn”. I stället för att införa en dementi och be om ursäkt för bristande faktakoll, väljer nu Göteborgs-Posten att flytta texten till en ny webbadress och förse den med en ingress där man anonymiserat Zabi Nasro och hävdar att detta gjorts pga “grova påhopp kring personer inblandade i reportaget“. Detta i syfte att försvåra fortsatt kritik och faktagranskning.

I en uppföljande artikel har vi kunnat visa hur Zabi sopat igen spåren efter sig, bland annat genom att radera sitt konto på en kontaktsajt och stora delar av innehållet på sin Facebook-sida, uppgifter som visade att Zabi är 24 år, inte 15 eller 16 som Göteborgs-Posten uppgett, och bilder som dokumenterar hur Zabi under lång tid levt ett gott liv i Turkiet och andra länder innan han bestämde sig för att försöka ljuga sig in i Sverige som “ensamkommande flyktingbarn”.

En normal journalistisk reaktion på Avpixlats avslöjanden hade varit för Göteborgs-Posten att införa en dementi, rätta de felaktiga uppgifterna, skriva en uppföljande text där man problematiserar Zabis missbruk av asylrätten, ett fusk som framstår som särskilt cyniskt med tanke på hur många verkliga flyktingar det finns i världen och att varje Zabi kostar i storleksordningen en miljon kronor om året, pengar som tas från biståndet och alltså direkt från de mest utsatta och behövande.

http://avpixlat.info/2015/10/23/goteborgs-posten-morklagger-ifragasatt-ensamkommande-reportage/

Här en tidigare artikel med bilder. Även Petterson har skrivit om pojken, och han har sparat undan några bilder. Han kallar det för "Sagan om Zabi".

Jag tror att utländsk media, särskilt i länder med en stark tradition av yttrandefrihet som England, ser svensk media som ett skräckexempel. Svensk media ser å andra sidan ner på brittisk media eftersom britterna har så många populistiska tidningar. Jag har hört svenska journalister säga i svensk TV, med viss stolthet, att i Sverige har vi inte sådana massmedier.

Zabi blir enligt GP, snyft snyft, inte trodd av Migrationsverket, men man kan ju överklaga (vilket de flesta gör efter avslag) och då går ytterligare något år. Sedan kan man lämna in verkställningshinder för att fördröja avvisningen så mycket som möjligt, vilket Putilov skrivit om i SVD (samma artikel finns på hans blogg). Så Zabi är troligen fortfarande kvar i Sverige och lär förbli i Sverige under lång tid. En av de cirka 23 000 afghanska "barnen" som Sverige bestämt måste utvisas, men där de flesta troligen kommer att klamra sig kvar till höga kostnader under många år framöver.

Nu finns det dessutom upprop, #ViStårInteUt, som kräver att man inte ska avvisa "barnen", och dagligen skrivs det snyftartiklar i SVT och andra tidningar över hur synd det är om dessa barn som skickas tillbaka till "krig och [annat]". Det där andra är ibland förtryck, ibland fattigdom, ibland något annat.

Detta upprop irriterade mig så mycket att jag startade ett eget upprop, Verkställ utvisningen av afghaner , fast jag förväntar mig inte att särskilt många kommer skriva under. Jag har inte ens skrivit under den själv eftersom det skulle kunna vara riskabelt att vara med i en dylik "hatlista". Men ibland står man inte ut med ljugandet och jag var tvungen göra något. Jag citerar ur Bröderna Lejonhjärta: ”Ibland måste man göra saker man inte vågar. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.

Sverige gav redan en gång flyktingamnesti. 2005 gavs cirka 17 000 uppehållstillstånd till personer som troligen inte hade rätt till dem. Vilka var dessa människor? Bor de nu i våra förorter och lever på bidrag, eller ägnar sig åt grov kriminalitet? Den som lurat sig in i landet lär inte bli en konstruktiv samhällsmedborgare. Jag spekulerade över detta samband i min recension över Invandring och Mörkläggning nyligen. Kanske blir det en ny amnesti så småningom.

Det lite komiska med alla de här snyfthistorierna i svensk massmedia är att de alltid inleds med att berätta att det stackars barnet fick sin pappa och ibland mamma dödad av talibaner. Sedan flydde de utomlands, oftast till Iran, där de levde som papperslösa i några år. Troligen säger de detta för att sopa igen spåren och för att ha något att skylla deras saknade ID-handlingar på.

För oss vanligt folk finns inte mycket att göra mot vansinnet. Vi tillhör "hatarna", vi fyller facebook och twitter med "bruna åsikter".

Det som Sunday Times rapporterade om DIREKT höll svensk massmedia tyst om i nästan ett år, nämligen att en majoritet av den stora vågen "ensamkommande barn" är överåriga. Nästan ALLA i Sverige vet detta, skulle jag tro, utom våra dagstidningar. I Sverige hörde man det först i december 2015 i P1. Ett reportage som blev sågat som främlingsfientligt. Sedan blev det ganska tyst tyst fram tills juni 2016 när SR gjorde reportaget Sveket mot barnen och slutligen kan man säga att Uppdrag Granskning stack hål på bluffen i augusti 2016.