Integrationen är nästa stora debatt. När den rullar in kan inte antirasisterna ducka och säga, att det här är att spela bollen på SD:s planhalva. Tvärtom, här har vänstern allt att vinna.Jag vet inte vad folk har emot Åsa Linderborg, särskilt de på högerkanten med "starka åsikter" verkar vara förtjusta i att nämna henne i samma mening som ord som "fitta". Själv har jag åtminstone aldrig varit negativ till s.k. "starka kvinnor". Tvärtom önskar jag att det fanns fler. Trots allt snack om att män och kvinnor är lika så är det få kvinnor som skriver något som får mig att höja på ögonbrynen och tänka till.
Petter Larsson har helt rätt i att vi kan göra integrationsfrågan till en knivskarp klassisk höger-vänsterdebatt. Jag skulle säga att det är nödvändigt för att vi ska slippa det hopplösa träsket att högerpopulismen mer är en fråga om mänskliga värderingar än snedfördelade livsvillkor. Men det kräver att vi tar debatten inte bara om, utan också med, SD. Strategin hittills – att mobba väljarna och ignorera partiet – funkar inte.
Att ta debatten är att ta något på allvar. De som larmar att 1930-talet i stort sett redan är här, borde veta att antifascisterna då försökte allt utom att tiga ihjäl sina motståndare. Det var därför de förbjöds, fördrevs och förintades.
Vågade de lita på sin övertygelse, vågar vi.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article23694641.ab
Det här med att ta diskussionen med SD tror jag dock kommer vara negativt för antirasisterna eftersom SD har de bästa argumenten just nu. Om folk överlag börjar inse att vår invandringspolitik är byggd på lögner och att media systematiskt mörkar och förvränger, och att detta har gjorts under minst 20 år, så kommer de i ännu högre utsträckning rösta SD.
Då kommer antirasisterna att förfasa sig ännu mer om alla dessa "som tar debatten med rasisterna".
Problemet är att antirasisterna är så helt och hållet fokuserade på frågan "hur ska vi motarbeta SD". Det är alltså frågan för dem om att motarbeta 20% av väljarna, att göra allt man kan för att deras frågor ska ignoreras eller viftas bort.
Borde inte en demokrati snarare lyfta de frågor som är så viktiga för en så stor del av befolkningen? På lite sikt ser jag två scenarior:
1. Etablissemanget har inget val. De som har rätt i sak brukar få genom sin politik, även om det tar 20 eller 30 år. Liberalerna (f.d. Folkpartiet) kämpade för privata skolor och privata alternativ inom vården. Det har införts. Alla socialdemokraternas goda beslut har genomförts.
Jag kan avslöja en liten politisk hemlighet jag har klurat ut. Nämligen att det som är "bra" politik är den politik som visar sig ekonomiskt gynnsam i efterhand. Att ge kvinnor rätt att arbeta: bra för ekonomin. Att ge kvinnor rätt till dagis: bra för ekonomin. Att ge arbetare rätt till semester och sjukvård: bra för ekonomin (det håller arbetarna friska nog att arbeta). Att dela ut förtidspensioner till folk som har arbetsförmåga: dåligt för ekonomin.
Så krasst är det.
Att ta in massor av outbildade bidragsparasiter, terrorister och sexualförbrytare...? Ptja, det HADE kunnat vara bra för ekonomin, OM de kommit i arbete... och OM vi hade kunnat beivra deras brottslighet. Det är detta "om" som är kruxet för invandrarförespråkare. Just nu verkar det osannolikt att vi kan få dem i arbete.
Fortsätter utvecklingen såhär ser det dåligt ut för Sveriges ekonomi. Detta eftersom nyanlända producerar förhållandevis lite i förhållande till vad de kostar välfärdssamhället.
Kan människoliv räknas i pengar? Ja faktiskt, i slutändan har vi en ekonomiminister och hans jobb är att räkna ekonomi. Vi kan inte ha 20 ministrar som allihop är allas-lika-värde-ministrar med syfte att ta in så många flyktingar som möjligt.
Men för att inte avvika för mycket från ämnet.
Att diskutera med SD kommer på sikt leda till att SD växer eftersom SD:s frågor hamnar på agendan och SD just nu är det mest sanningstalande partiet.
2. Etablissemanget kan fortsätta lägga lock på SD , och hoppas på något helt oväntat sker som gör att SD minskar i popularitet. Exempelvis en större kris, att det blir världskrig eller ekonomisk kollaps, att bostadsbubblan spricker eller något annat där SD inte ses som det bästa alternativet. Eller att man lyckas hitta så mycket svagheter att SD imploderar. Det måste i så fall vara stora grejer, som att Jimmie Åkesson och gänget har privata satanistiska Hitler seanser.
Nackdelen med att försöka tiga ihjäl SD är att det på sikt inte kommer att lyckas, såvida inte det sker något oväntade alltså.
3.
Personligen önskar jag att media och övriga politiker valde att bli ärliga, helt enkelt. Slut ljuga och mörka. Sluta agera efter "hur ska vi motarbeta SD" utan istället "hur kan vi diskutera de frågor folk tycker är mest angelägna?".
Ett bra exempel är åldersbedömningsskandalen (av ensamkommande). Åldersljugandet var ett av de hetaste ämnena i alternativmedia från 2015 och ett år framåt. Mainstream media var däremot i princip knäpptysta i sakfrågan, istället förfasade de sig över "rasister som talar om skäggbarn".
Vill man bli betraktad som en seriös nyhetsförmedling måste man vara ärlig.
Detta tror jag dock inte kommer ske. Därför betraktar jag inte alternativ 3 som ett realistiskt alternativ utan bara som mitt föredragna men orealistiska alternativ.
------
Nu går jag över till att diskutera Trump.
Många SD:are sympatiserar med Trump. Trump är anti-etablissemang precis som SD.
Men, jag tycker det finns en stor skillnad. Trump tillhör "camp stupid". Trumps kärnanhängare tror på rena lögner och klarar inte av att driva sansad diskussion baserad på faktaargument. Samma sak kan man inte säga om SD eller invandringskritiker i Sverige idag.
Jag stöttade Trump inledningsvis och skulle vilja stötta honom mer, men han är omogen och en notorisk lögnare. Ändå representerar han något starkt inom amerikaner idag. Det beror inte på att amerikaner har blivit hatiska rasister, utan på att de är trötta på att ha politiker som nominerar politiker, politiker som i praktiken köper röster (det är väldigt dyrt att kampanja och inget som en "vem som helst" kan göra), och trötta på politiker som ser USAs invånare som siffror på ett papper. Vad med alla jobben som försvinner utomlands? Vad med de 12 miljoner illegala mexikanerna som gömmer sig runt om i landet och ställer till jäkelskap?
Sen är Trump totalt olämplig som president, det är en annan sak.
Sverige är alltså inte i USAs situation, men frågan är om vi kommer att bli det?
Jag har tidigare själv varit "antirasist". Jag röstade på Vänstern i mitt första skolval och på Socialdemokraterna i mitt första riktiga val. Sedan gick jag över till Liberalerna (Folkpartiet hette de då) men nu kommer jag troligen rösta SD. Detta av två skäl:
1. Jag är trött på ljugandet från media och etablissemang
2. Det är absolut nödvändigt för Sverige just nu att ha en restriktiv invandringspolitik. Den "låga" nivån vi har detta året (30 000 om året) är den nivån som byggt upp våra ständigt försämrade förorter. Det är alltså inte en nivå som är hållbar på sikt. Och blir det flyktingkris igen kan man troligen inte lita på något av de etablerade partierna.
Och då hade vi alltså 160 000 förra året. Detta innebär en radikal förändring av Sveriges demografi, förutom all överbelastning på vård, skola och välfärd. De indirekta effekterna kommer vi att få läsa om i 20 år framöver. Vad värre är, det finns ingen garanti att etablissemanget inte fortsätter att öppna kranarna och tar in 160 000 till, så snart de får en chans. Jag ser detta som en katastrof och kommer rösta på vilket parti som helst som hellre sätter "k-pistar på Öresundsbron".
Politiker är ansvariga för sina handlingar. Gör de dåliga val så är det medborgarnas plikt att rösta bort dem.
Vad skulle etablissemanget behöver göra för att vinna tillbaka mig?
Först och främst: sluta ljuga. Sen: acceptera att en restriktiv invandringspolitik bör vara en politisk mittlinje. Det är okej att vissa partier vill ha fri invandring och andra restriktiv, men det ska inte behöva vara så att bara SD står för en "vettig" linje.
Var moderaterna står vet jag faktiskt inte. De röstade genom en del flyktingöppningar tillsammans med Miljöpartiet under Reinfeldteran. Återstår att se om de kommer rösta genom flyktingåtstramningar tillsammans med SD. Var SD står i frågan vet jag åtminstone, och jag vet vad en röst på SD innebär för den politiska riktningen. Vad en röst på M innebär vet jag däremot inte.
M talade tidigare om vikten av strängare straff. De gick t.o.m. till val på det under 90-talet. Men de har inte drivit någon aktiv politik inom området sedan dess. Under deras tid vid makten hände inte mycket, och när SD la fram förslag om strängare straff röstade M emot det. Vad gäller SD vet jag var de står i frågan om strängare straff.
Hur som helst, ni antirasister, fortsätt drömma ni, om en tid när SD var ett 5% parti och "vi alla stod upp mot rasismen". Själv minns jag en tid när man kunde gå ut utomhus utan att springa gatlopp mellan våldtäktsmän och rånare. Ni kan ju föredra att tro på SCBs väljarundersökningar som säger att SD "bara" har 16% "och sjunker" som Göran Greider nyligen förklarade i en Metrokrönika -- samma dag publicerade Metro händelsevis en väljarundersökning som placerade SD omkring 23%. Men ni kan ju hoppas på 16%.
Jag tror vi kommer att få se många gråtande socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister under nästa valvaka. Det känns lite tråkigt på ett sätt, men ibland måste det gamla dö för att något nytt ska ta vid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar