Till anti-globalismens försvar

Ska försöka hålla mig kort....

Den nyliberale fanatikern Johan Norberg i Metro skrev nyligen till globalismens försvar:

Att hindra handel skapar nämligen bara jobb i de företag som producerar sämre och dyrare än konkurrenterna. Det driver upp priserna och gör det svårare för företag i nya branscher, som är beroende av mer köpkraft för att växa. För att inte tala om hur det saboterar för våra exportörer. Även i dag slösar vi bort många miljarder varje dag på att inte specialisera oss på att göra det vi gör bäst och köpa resten av andra. 

Ändå är frihandeln i fara. Högerpopulister, vänsterradikaler och många gröna politiker gör allt för att skjuta ned frihandelsavtal som TTIP mellan EU och USA, som skulle kunna lyfta oss ur den ekonomiska stagnationen. De får hjälp av ryska propagandakanaler som svartmålar allt som kan gynna västvärlden.
http://www.metro.se/kolumner/frihandelns-fiender-ar-de-fattigas-fiender/EVHpje!lKQ0xKSPAluw/

Och för tre dagar sedan, den socialdemokratiske ideologen Ulf Bjereld på sin blogg:

Upplever vi just nu den auktoritära högerns sista dödsryckningar, inför en värld där öppenhet och frihetliga liberala värden står som segrare? I så fall är det bara att stå fast, ovillkorligt värna den värdegrund på vilket vårt samhälle vilar och med frimod se tiden an. Låt de döda begrava sina döda. Historien kan inte rullas tillbaka. De segrar som vunnits i namn av frihet, jämlikhet och solidaritet kan inte göras ogjorda. Framtiden är ljus. 

Eller är det så att globaliseringen skakar om den rådande politiska ordningen på ett sätt som gör att vårt frihetliga. öppna samhälle hotas i grunden? Globaliseringen har urholkat de folkvalda politiska institutionerna på makt. I stället har makten förflyttats till svåridentifierade, globala platser och medborgarnas möjligheter att utkräva politiskt ansvar minskar. I en sådan utvecklings spår frodas vanmakt och politisk frustration. Här finns ingen väg tillbaka - makten kan inte återföras till de enskilda nationalstaterna. Dagens samhällsproblem och viktiga politiska frågor (miljön, migrationen, de ekonomiska kriserna) är globala, och globala problem kan inte lösas nationellt. Kapitalismen och världsekonomin är globaliserad, men politiken är fängslad i nationalstaten.https://ulfbjereld.blogspot.se/2016/10/hur-ska-vi-forsta-manniskors-oro-och.html 

 Båda dessa inläggen föranleddes av att skribenterna följt Trumps framfart i USA. Trump som vunnit sin sympati i sakfrågor på att säga sig
1. Begränsa invandringen
2. Begränsa frihandeln.
3. Vara hårdare mot brottslingar

I övrigt har han vunnit poäng på att vara sig själv men det är en annan sak. Sett till sakfrågor är det nog detta som är det enda.

Det finns ingen tvekan om att frihandel på sikt är bra för ett land och det är också bra för invånare i andra länder. Däremot är det faktiskt dåligt på kort sikt för invånare i ett land. Just nu lever vi i en tid där det dagligen flyttar ut jobb till låglöneländer.

USA har sedan 2000 förlorat cirka 90 000 fabriker. Enligt andra sätt att räkna (se länken) är antalet kanske "bara" omkring 40 000.
http://www.politifact.com/punditfact/statements/2015/apr/23/ed-schultz/msnbcs-schultz-trade-deals-closed-50000-factories/

Här är exempel på större företag som stängt ner och flyttat produktionen till Kina:
http://www.huffingtonpost.com/ian-fletcher/decline-of-us-manufacturi_b_817272.html

USA har sedan 2001 förlorat 36% av de fabriker som hade mer än 1000 anställda:
http://prospect.org/article/plight-american-manufacturing

På lång sikt ÄR det nödvändigt att stänga fabriker som blir utkonkurrerade av låglöneländer. Om staten försöker skjuta till pengar i årtionden kommer det bli mycket dyrt för samhället. Men detta är på lång sikt.

På kort sikt är det en tragedi när en fabrik med tusentals anställda stänger. Vi kan se samma process i Sverige. De som jobbar på en fabrik har inte utbildning att hoppa på andra jobb hur som helst.

Det finns ännu ingen jag vet som blivit glad när deras jobb flyttats ut till ett låglöneland. "Så roligt för kineserna att vi kan göra deras land bättre". Detta är svagheten med den extrema globaliseringen vi nu har: demokratin, folkviljan. Folkets grundläggande ovilja av att bli ersatta. Frihandeln fungerar när det bara sker i liten skala. Några hundra här och några hundra där. Efter 5-10 år kanske de hittat något annat extraknäck eller så har de blivit pensionerade eller förtidspensionerade. Deras antal är för litet för att påverka riksdagsvalet.

Andra problem ökar när jobb flyttar utomlands. Med arbetslöshet kommer kriminalitet, alkoholmissbruk och psykiska problem. Småorter dräneras på liv och blir spökorter.
Detroit i USA är ett exempel. Amerikanska staten slutade hålla Detroits bilfabriker under armarna och staden kollapsade. Staden ansökte om att gå i konkurs 2013. De har nu flest mord i USA (per capita), med 43 mord per 100 000 invånare, vilket är ungefär 43 gånger högre än i Sverige. Polisen har inte pengar, det finns inte ens pengar till gatubelysning, och folk har lämnat staden i så högt antal att deras stora problem är att riva alla fallfärdiga hus.

De ständiga optimisterna, som Johan Norberg, ser alltid ljuset i slutet på tunneln. Så är det med skrivbordsfilosofer, de lever långt borta från misären, där de står och beundrar sig själva och sin intelligens. De säger: "Jo men se hur Detroit nu så smått reser sig ur asken". Ja, det gjorde Tyskland också efter andra världskriget. (Ha! En nazireferens i bästa aftonbladetkrönikörstil, nazireferenser kan ju ingen säga emot) Nä men seriöst, efter ett krig börjar folk bygga upp staden igen, men det innebär inte att krig ska ses som något positivt. Efter digerdödens första härjning i Europa på 1200-talet ökade också levnadsstandarden markant helt plötsligt, massor av folk fick jobb för att ersätta de döda.

Oavsett vilket så torde man inse att det är ekonomiskt ogynnsamt när en stad går i konkurs och är nummer 1 på brottslighet. En nyliberal ekonom ser förstås inte dödsfall som något negativt i sig och det är det som är nyliberalismens svaghet. Vid en debatt med en nyliberal, pressa dem på frågan om vad ett människoliv är värt. Ett nyliberalt samhälle är ett samhälle där man måste offra vissa människor.

Det som är negativt, och som jag hoppas går fram i mitt inlägg, är att folk i ett samhälle nästan kräver att de känner att samhället går att lita på. Ett samhälle där folk tar jobb med känslan av "detta jobbet finns kanske inte om 5 år" är inte ett tryggt samhälle. Det blir ett hustler-samhälle där folk skojar av sina grannar 50-lappar om de kan. Som i Las Vegas.
Det är det jag menar med att demokrati är problemet för frihandelsfanatiker. Folk vill inte känna "hurra, jag förlorade mitt jobb, min pensionsförsäkring, mitt levebröd och min sysselsättning, men det är ju underbart att några bangladeshier nu kan få sy gympaskor för 2$ i timmen". Folk i ett land vill känna att de är värda något i det landet, inte att man bedriver välgörenhet till invånarna i Bangladesh.

Det är därför som polackerna kämpar för sin brunkol, man bör kämpa för sitt land och för invånarna i sitt land. Annars gör invånarna det enda de kan göra i en demokrati: rösta på ett alternativ.

Jag förordar ett mjukt och lugnt fall istället för en kraschlandning. Hastiga rörelser är dåliga för både människor och nationalekonomi. Det kan jämföras med att plötsligt ta in 163 000 "flyktingar" och ekonomiska migranter på ett år i ett välfärdsland som har brist på lägenheter och har en socialtjänst, vård och skola som går åt fel håll. Vad händer då? Allt blir kaos, förstås.

Det lite absurda är att i massmedia finns ingen ände på att berätta det positiva med flyktinginvandring. "Vår lilla by har börjat leva igen", säger nån i intervju. Ja men vem betalar? Att betala folk för att bosätta sig i en ödemark är inte ekonomiskt hållbart. Då kan man lika gärna betala för att hålla igång gamla fabriker.

Läs gärna kommentarerna till Bjerelds blogginlägg, för övrigt.