Modern forskning och likavärdesideologin

Det är värt att ta upp frågan om allas lika värde utifrån vad vi nu vet inom vetenskapen.

Socialdemokratin är uppbyggd kring tanken om att alla människor i grunden kan prestera likvärdigt.
Detta var en fin och naiv idé som går tillbaka till ett homogent svenskt samhälle. Carl von Linné som växte upp som bondeson men var så klipsk att han blev skickad till universitetet där han ju sedermera blev världskänd.

Det är förstås fint att alla ska få CHANSEN att prestera sitt bästa. Detta skapar sunda företag, korruptionsfria myndigheter och därför framgångsrika samhällen. Personer tillsätts utifrån kompetens, inte utifrån börd. Klipska personer ska inte sitta fast i industriarbeten bara för att deras föräldrar var industriarbetare.

Problemet är dock att det i Sverige har drivits till en orimlig nivå. Man har som mål att ALLA ska klara vissa kunskapskrav i skolan, och man vill gärna att så många som möjligt ska klara av gymnasiet (gärna med universitetsbehörighet), och man vill sänka nivån på universiteten så att även "arbetarungar" kan få en examen.

Det första problemet med detta är att inte alla har läshuvud.
Nu hittar jag tyvärr inte debattartikeln jag läste nyligen från en pedagog som förklarade att alla inte har den teoretiska kompetensen att klara kunskapsmålen.

Därför citerar jag så länge från denna krönika, troligen skriven av Tommy Hammarström i Expressen, okänt datum.

Jag tillåter mig citera hela, för det är en bra artikel och sidan som har den har troligen inte skrivit den själv.

Läshuvud, sa man förr. Det var en särskild sorts begåvning. Andra hade det i händerna. Själv var jag rätt duktig på sinuskurvor och lutande plan men hade svårt med rubanken.

Det fanns skillnader, och det fanns skilda vägar att välja. Den som inte kunde lösa andragradsekvationer kunde kanske plocka isär en förgasare som ingenting. Undervisning kunde man få både i realskolan och på bensinmacken, och det var inte givet att det ena gav mer status än det andra.

Men nu ska alla pressas in i samma teoretiska mall: vare sig de har läshuvud eller inte ska varenda elev igenom gymnasieskolan. Det är klart att panikångesten sprider sig och att skolorna förvandlas till slagfält.

För ett par veckor sedan skrev jag om IQ-terrorn, om den särskilda, teoretiska begåvning som numera blivit mönster och enda väg. Och jag fick en del förtvivlade svar.

En gymnasielärare, Henrik, skriver att han känner sig mest som en slavdrivare. Han undervisar i matte och fysik och han har "en mängd elever som har ett helvete med matten, men är superbegåvade på annat".

Och varför, undrar han, "är det så fult att gå en lärlingsutbildning till ett hantverksyrke? Är man en superbegåvning på att göra möbler men har ett helsike med matten så kan man inte bli möbelsnickare i dag. Varför?"

Man hyvlar väl inte med integraler? Eller kanske är det just vad man gör? Nu sitter det kretskort i snart varenda liten snickerimaskin och ritningarna är digitaliserade, och det är klart att den tekniska utvecklingen ställer allt högre krav på ett tekniskt kunnande.

Men svaret är inte fyra års teoretiskt tragglande på gymnasiet. Det märkliga är ju att den som har känsla för trä och sinne för form, men kanske bara IG i matte, ändå brukar klara de numeriska analyserna av svarvautomaterna.

Begåvning är också en stor del motivering och intresse. Jag känner en per son som knappast klarar minusräkning men som elegant löser logiska problem i dataspelen. Och jag vet bilreparatörer med sju års folkskola som ger sig i kast med elektroniken i moderna motorer, sånt som egentligen kräver en teknisk professur för att förstå.

Det finns skilda begåvningar men det finns inte längre några skilda vägar. Alla ska stöpas i samma gymnasieform, alla ska få högskolekompetens och minst G i matte.

Och detta framställs som rättvisa och ökad jämlikhet. Det är ju särskilt en socialdemokratisk idé detta att alla ska behandlas likadant och fösas fram åt samma håll genom skolan.

Men resultatet blir bara en ny sorts klassuppdelning: läshuvudena, IQ-akrobaterna, vinner framgång och status, och de som är superbegåvade på annat blir nedtryckta i skam och depression.

Var femte elev på gymnasiets individuella program klarar inte av att få ett slutbetyg, och känner sig förstås odugliga och betryckta. Henrik skriver att på hans skola har det, enligt skolsköterskor och kurator, aldrig tidigare varit så många elever som mår dåligt som i dag. Panikångest är inte ovanligt.

Det är förstås varken rättvist eller jämlikt att bara gynna en sorts begåvning. Det finns läshuvuden och det finns de som har det i händerna, och alla måste få sin chans. Men det betyder inte, som socialdemokratiska skolpolitiker tycks ha för sig, att alla måste få precis samma chans.

Tvärtom måste de få helt olika chanser. Det måste vara lika bra och samma status att få lärlingsplats som en högskoleplats, eller att hitta sitt universitet på bensinstationen.

Tommy Hammarström

tommy.hammarstrom@ expressen.se * * * * *

http://users.mai.liu.se/petha45/expressen.html

Jag har sedan nästan jag slutade gymnasiet varit skeptisk till socialdemokraternas mål om att "alla" ska klara skolan, och att de som har det svårt ska få allt mer specialundervisning tills att även de når målen. Vi kan inte fortsätta att sänka nivån tills vi når de allra lägsta. Resurser som kan gå till reell undervisning för ambitiösa elever bör inte gå till att försöka lära någon ganska obildbar person ekvationer.

Sossarnas befängda idéer har ju redan motbevisat sig själva. Trots deras satsning på att höja de svagaste presterar elever konsekvent sämre på prov. De får allt sämre kunskaper. Borde inte politiska progressiva idéer bära frukt? Om inte efter 5 år, så efter 10, eller 15?

Nu när jag försöker googla på frågan hittar jag många träffar som handlar om just vikten av att "alla ska klara kunskapskraven". Väldigt få är kritiska till det.

Här är en som är krisk:

– Det händer ganska ofta att vi får remisser på personer där man vill kolla på läs- och skrivförmåga. Sedan visar det sig i samtal att allt i skolan är svårt. Visst kan de ha svårt att läsa och skriva, men det är inte dyslexi som är orsaken till deras inlärningssvårigheter. 

De här barnen är för välutrustade för att gå i särskolan, men har inte förutsättningar att nå målen i grundskolan. De hamnar i något slags ingenmansland, säger Markus Björnström. 

– De här barnen utreds ofta många gånger. Man kanske får fram att barnets IQ ligger i det nedre spannet, men eftersom man inte kan prata om det här så kommer de tillbaka igen för nya utredningar. Det måste vara något annat resonerar man. 

– Man har en bild av att det finns en liten grupp personer som är utvecklingsstörda och en stor grupp som är normalbegåvad. Det är som om det vore en artskillnad mellan dem, men så är det inte. Det är en gradskillnad, säger Gunilla Carlsson Kendall. 

Egentligen är svårigheter med teoretiskt tänkande kanske den enklaste förklaringen till skolmisslyckanden, förr talade man om att elever ”inte hade läshuvud”. I dag har den förklaringen hamnat i skuggan av andra.
http://www.svd.se/de-svagbegavade-ar-tabu-i-skolan

De som inte klarar kunskapsmålen får istället diagnoser såsom ADHD eller dyslexi. Så kan de få specialhjälp och föräldrarna har rätt att kräva specialundervisning. Föräldrarnas petighet i att deras barn är så oerhört speciella är förstås ett stort problem också.

Det grundläggande feltänket handlar om den socialdemokratiska villfarelsen om att "alla är likadana". Frågan är hur långt de ska tillåtas gå i denna virrighet. I ett Andersson-Petterson-Nilsson Sverige kanske det skulle kunna vara hyfsad idé, men inte i dagens Sverige.

Den första orsaken till detta är kulturen. Den andra orsaken är genetik.
En person med två högskoleutbildade föräldrar har cirka 80% sannolikhet att själv genomföra en högskoleutbildning. En person med ingen högskoleutbildad förälder har bara 20% sannolikhet. Har man en förälder ligger man mitt emellan (lite beroende på förälder, huruvida utbildningen är avklarad, osv). Detta är statistik på etniska svenskar. Hur ser det då ut om man har föräldrar som inte ens klarat grundskolan?

Den främsta orsaken till skillnaderna sägs vara att föräldrar med högskoleutbildning har ett större kunskapskapital. De gör, medvetet eller omedvetet, sådana beslut som pushar barnet i riktning mot högskoleutbildning.

Här vill jag inflika sossetankefelet nummer ett. Jag säger att det är inte nödvändigtvis "bättre" att ha en högskoleutbildning. Det bör alltså inte vara vårt mål att trycka in så många som möjligt på universiteten. En elev med två föräldrar som har praktiska färdigheter, och som i det gula citatet ovan är fenomenala på att plocka isär en förgasare, ska inte itutas att "du måste få högskolebehörighet".

I det gamla svenska klassamhället var det en stor skillnad mellan de med blåa kragar och de med vita. Både ekonomiskt och i levnadsstandard. Så bör det inte vara. Alla bör ha rimliga arbetsförutsättningar. Och mindre inkomstskillnader är faktiskt bra. De teoretiskt lagda kommer att ägna sig åt teoretiska ämnen OAVSETT om de tjänar mer på det eller inte.

Själv var jag urusel i slöjd och i allt praktiskt. Att bre smör på en smörgås var en svår konst för mig. Att försöka hålla koll på alla bilar omkring mig är också lite omständigt så jag har inte körkort. Däremot vill jag påstå jag är en rätt skarp och kreativ tänkare. Jag tjänar inget på denna förmåga, eftersom man i det svenska samhället bara kan tjäna pengar om man tänker "rätt", inte om man tänker fritt. Men jag filosoferar fritt oavsett om jag får betalt för det eller inte. Det finns inget annat jag kan göra, jag kan inte sluta tänka.

Den andra orsaken är att vissa personer utifrån genetiska skäl faktiskt har svårare att klara kunskapskraven. Intelligens ÄR till stor del genetisk betingad. Om detta råder ingen kontrovers bland intelligensforskare. Det råder heller ingen kontrovers kring att vissa etniska grupper har högre s.k. IQ än andra etniska grupper.

När jag skriver "s.k. IQ" sätter jag det inom citattecken eftersom IQ mäter många olika faktorer. Det är t.ex. välkänt att svarta afrikaner är markant sämre på matematik. Detta kan man observera både i Afrika, bland afroamerikaner, bland adopterade barn, och i Sverige. Men svarta afrikaner är inte alls lika långt efter vad gäller språklig kompetens.
Tyvärr har vårt förlegad synsätt och vår övertygelse om att alla "är lika" lett till att många svarta inte klarar matematikkraven och därför hoppar av skolan.

Här är det viktigt att påpeka att matematisk kompetens inte innebär att man är en bättre människa. Om en afrikan är bättre på praktisk konkret förståelse om omvärlden är detta en förmåga vi bör bättre använda oss av, istället för att tvinga personen klara av matematik. I synnerhet som vi i västvärlden så totalt misslyckats med att få svarta i arbete.

Jag har inga förhoppningar om att vi kommer ändra vårt synsätt den närmsta tiden, men jag tror att vi på sikt MÅSTE. Precis som att ingen ifrågasätter att afrikaner generellt är bättre på idrott, får vi inte fortsätta låtsas att afrikaner kan nå upp till "vitas" nivå i matematik.
F ö är asiater (kineser, koreaner och japaner) ännu bättre än vita i matematik. Återigen, detta visar sig vid studier på plats men även vid adoptionsstudier, studier på invandrare, osv.

Det krävs en korkad sossehjärna för att ifrågasätta denna så tydliga fakta, fakta som tydligt pekar åt ett håll. Att fortsätta blunda för problemen gör tyvärr bara saken värre, eftersom individer inte kan få det de behöver, och vi inte kan vägleda ungdomar åt det håll som är mest lämpat för dem.

Även feminismen förtjänar att få sig en känga.
Pojkar presterar bättre på matematikdelen på högskoleprovet, trots att tjejer har bättre betyg i ämnet. Detta torde ju tydligt indikera att pojkar har en bättre matematisk förmåga. Men inte i feministlandet Sverige, förstås. Här bara MÅSTE alla ha 100% likvärdig kompetens. Oavsett vad fakta än säger.

Frågan är varför likvärdighetsfolket så envist framhärdar i att säga att ALLA har lika mycket läshuvud? Utifrån ett genetiskt / evolutionärt perspektiv är det inte alls kontroversiellt att individer har olika genetiska förutsättningar. Detta är faktiskt grunden i evolutionsteorin. Forskare upptäcker fler och fler områden där vi individer skiljer oss åt av genetiska , ärftliga, skäl. Senast nyligen i en träningstidning kunde personer skicka in lite DNA för analys och så fick de veta bästa metoden för dem att träna, utifrån syresättning i kroppen, risk för skador, med mera.

Tyvärr har frågan om genetikens påverkan på individer stannats pga nazitiden. Den som hänger med i debatten vet att särskilt socialdemokraterna ofta gör nazijämförelser.  "Nazisterna gjorde detta, därför är det dåligt". Särskilt SD ska demoniseras på detta sätt. Att "göra skillnad mellan människor" är tydligen något som nazisterna gjorde och därför är det dåligt. Det har socialdemokraterna bestämt.

Vi kan bara hoppas att S fortsätter sin kräftgång neråt. Deras parti är en anti-intellektuell sörja av identitetspolitik och önskedrömmar om det perfekta jämlika samhället.

Socialdemokraternas historieförståelse består bara av tre tidsepoker: "Förr", när allt var jättediskriminerande och ojämlikt; nazitiden, när folk dog pga "de dumma människorna som gjorde skillnad mellan folk"; och så den perfekta allas-lika-värde-politiken som ständigt gör befolkningen mer jämlik och lycklig.  Alla nyanser i historian har rensats ut.

Det är inte alls osannolikt att de personer förr som ansågs ha "läshuvud" flyttade in till städerna där de antingen jobbade inom handel eller började på ett universitet. Ett exempel är Isaac Newton, en bondeson som var så dålig på att hålla ordning på djuren på gården och istället gick omkring i sina egna funderingar, att han blev ivägskickad till ett universitet istället.

Efter några generationer kan man ana att stadsborna gifte sig med varandra och skapade "tänkare" till barn, medan de på landet fortsatte med att leva praktiska liv. Gå upp tidigt, mjölka kor, fiska, och liknande hårt arbete. Detta vore inget kontroversiellt att påstå utifrån ett genetiskt perspektiv. Liknande anpassningar till miljön kan man lätt observera bland alla möjliga djur. T.ex. är tävlingshästar inom trav/galopp väldigt snabba, men har också väldigt smala ben. De bryter lätt sina ben och skulle klara sig dåligt i det vilda.

Den som jobbat med barn i en skola ser också snabbt att vissa barn har läshuvud, medan andra inte alls har det. Detta är troligen omöjligt att förändra hos individen. Det enda sättet att nå den eftertraktade "jämlikheten" är att dra ner undervisningen mot de sämstas nivå.

Tyvärr ÄR människor inte "lika". Människor är olika. Vissa är mycket bra på att jobba med praktiskt arbete, medan andra är urdåliga på att jobba med sådant och istället mycket bra på att räkna och tänka.

Det BORDE inte vara så oerhört svårt att erkänna att vi faktiskt är födda med olika potential. Det bästa samhället borde vara det som möjliggör för en individ att prestera sitt bästa inom det område individen är starkast.

Jag tillhör inte de som anser att afrikaner är "sämre" för att de är sämre i matematik. Matematisk kunnande tillhör det minst nödvändiga i dagens samhälle. Det är viktigt för en person som ska bli fysiker, men är t.ex. helt oviktigt för en läkare. Med förbehållet att läkaren kan den typen av grundläggande matematik man lär sig på mellanstadiet, såsom multiplikation. Inte ens ekvationer är något livsviktigt.

Tyvärr resulterar det socialdemokratiska likavärdesidealet till att massor av kompetenta personer sorteras bort. Afrikaner som kanske har en stor social kompetens kommer inte kunna använda denna kompetens vid ansökan till högskolor.

Det finns en gen som kallas "empatigen". (egentligen finns det flera olika, men vi ska fokusera på den som oftast beskrivs som empatigenen). Denna gen finns hos cirka 90% av svarta afrikaner, men bara 20% av asiater. Avsaknad av empatigener leder till högre frekvens av autismliknande beteende. Vilket ju kan vara bra om man ska komma in på en läkarutbildning eftersom man är bättre på teoretiska ämnen som matematik. Men det sorterar bort alla de som är överempatiska och kanske inte har en djup koncentration.

Det kommer krävas ett helt nytt perspektiv på utbildning i framtiden. Jag hoppas att det kommer vara baserat på vetenskapliga fakta. Vi lever inte på 1920-talet där man simplistiskt skanderar: "jämlikhet".

Om vi inte bättre kan inse att folk är olika så dömer vi de svagpresterande till livslång utanförskap.

Huruvida intellektuell kapacitet är genetisk eller kulturell kan sedan diskuteras. Det bör inte vara den viktigaste punkten. Huruvida någon har "högt IQ" eller inte bör inte vara en statussymbol. Det är nämligen inte bättre att ha högt IQ.

Detta är ett av de ganska stora tankefelen som många i samhället gör idag. Man antar att ju högre IQ, desto bättre. I själva verket gör ett högt IQ att en person oftare hamnar utanför kompisgänget. Den högintelligente ser saker på ett annat sätt och blir ofta en udda outsider. De flesta högintelligenta personer som är med i Mensa har presterat förvånande lite. (Jag är inte med i Mensa, men jag har läst detta från aktiva och före detta medlemmar) De har snöat in på något område där de anser sig besitta hela sanningen, såsom palmeutredningen eller Estonia, och bygger avancerade tankelabyrinter.

Det går just nu en serie på kunskapskanalen som heter "Ditt förutbestämda liv" och handlar om en studie som gjorts sedan 1972 på en grupp barn för att bland annat se vilka egenskaper som bäst förutser framgång i livet. Det är inte IQ, utan förmågan att skjut upp belöningar. Det klassiska experimentet där ett barn får välja mellan att äta upp en godisbit direkt eller vänta 15 minuter och få två godisbitar.

Det finns mer att säga om den studien. Jag vill dock påpeka att förmågan att skjuta upp belöningar inte huvudsakligen är genetisk utan är något som ett stabilt och tryggt barn har.

Alla-lika-ideologin har också andra indirekta negativa konsekvenser som man kan snacka sig förbi, men inte ignorera i praktiken. Ett teoretiskt "studiemotiverat" (eller "högpresterande") barn i en högpresterande klass pressas att prestera bra. Ett studiemotiverat barn i en klass med okoncentrerade elever kommer tyvärr att dras ner. Detta är otvetydigt. Samtidigt så höjs lågpresterande elever av högpresterande, och av denna anledning motsätter sig alla-lika-partier såsom Socialdemokraterna att ha elitklasser.

I denna frågan finns dock inte en klar faktabaserad lösning, vad jag kan tänka på just nu. Flyttar man ut de högpresterande kommer de lågpresterande att hamna ännu mer i utanförskap och kriminalitet, vilket är dåligt för samhället. Om man å andra sidan sänker de högpresterande eleverna sänker man också samhället. Ett högteknologiskt samhälle måste ha högutbildade och högpresterande arbetare. Tyvärr sänker vi nu vår studentkapital, år för år. Den säkrast påvisbara faktorn till de sämre PISA-resultaten är de många lågpresterande invandrarbarnen, men andra faktorer finns också.

Men, en segregering sker automatiskt om vi inte aktivt motarbetar den. Undersökningar från Sverige visar att ju fler "vita" barn i en skola, desto bättre bedöms den vara av föräldrar. Samma sak visas studier i USA, där ett område ses som "sämre" ju fler svarta som bor där. Detta även om man frågar de svarta själva.

En ansvarsfull förälder vill sätta sitt barn i en skola där undervisning och utbildning premieras. Inte en skola där eleven måste slåss för sitt liv varje dag. Ska vi göra våra intellektuella till slagskämpar? Och våra slagskämpar till intellektuella? Det är ju dömt att misslyckas.

Om inte politikerna vill ändra den ideologiska inriktningen så kommer ändå segregationen att ske av sig själv efterhand. Vi har nu friskolor. Röster har höjts för tvångsintegrering, se här i politism:

Flera studier visar att vita svenskar dessutom väljer bort skolor där barn som ser utomeuropeiska ut går. Samma tankar som styr val av bostadsområde påverkar också vilken skola man sätter sina barn i. Oavsett hur bra en skola är så anses den sämre om barnen som går där har ”fel” hudfärg.
Bo Malmberg, professor i kulturgeografi vid Stockholms universitet, uttrycker det såhär:

”Tanken var ju att man skulle välja utifrån kvalitén på utbildningen. Men det gör man inte. Den forskning jag varit med och gjort visar i stället att det som styr är elevsammansättningen i den nya skolan och att vit medelklass väljer bort minoritetsgrupper.” 

Denna form av vit separatism är ett av våra absolut största integrationsproblem. Det är en drivande motor bakom ökade klyftor och segregation. Och det är fullständigt tyst om det.
http://www.politism.se/kawa-zolfagary/sveriges-minst-diskuterade-integrationsproblem/#post-44032

Även i USA måste integration ske genom tvång, eftersom svarta elever drar ner vita elever och vita föräldrar därför helst undviker att sätta sina barn i samma skola som svarta. Jag grottade nyligen ner mig i ett par studier som entydigt visade detta, studierna skiljer sig bara i hur mycket som svarta elever sänker de vita. Latinostudenter sänker däremot inte andra elever, intressant nog.

Här får nog Sverige göra ett val. Antingen sänker vi toppkompetensen och höjer de sämsta något, eller så låter vi toppkompetensen utvecklas till deras bästa förmåga men lämnar minoriteter "i sticket". På sikt tror jag man kan hitta en stabil medelposition liknande vårt gamla klassamhälle på 1960-talet, där arbetarna tjänade lite mindre än tjänstemännen men hade jobb, trygghet, pension, och överlag goda levnadsförhållanden. Detta kräver dock att vi inte tar in ännu fler outbildade minoriteter som skapar ytterligare obalans och oordning.