En bok som snart 10 år gammal men beskriver på ett intressant sätt ett mord som kanske blivit mer aktuellt allt efter att vi fått fler muslimer i Europa som frestar på vår tolerans.
Theo van Gogh tyckte om att provocera. Han var anti bara för att vara anti. Lika mycket som han gjorde sig lustig över judar i gaskammaren tyckte han det var roligt att säga saker som att "jag ska knulla Allah". 2004 blev han mördad på öppen gata av en fanatisk muslim av marockansk bakgrund.
Vissa islamkritiker beskriver gärna Theo som en modern martyr, en god man som dog för att han stod upp mot hat. Snarare beskrev sig Theo själv som en "clown", en person som säger en massa skit men som alltid klarar sig eftersom ingen tar honom på allvar. Jag kan inte hjälpa att reflektera över att jag inte kan komma på någon i Sverige som har denna roll. Vi som anser oss ha så mycket yttrandefrihet.
Visst har vi flera hundra vänsterprovokatörer som tycker att män är svin, att heteronormen är ond, och så vidare, men jag kan inte komma på någon provokatör som gör sig lustig över judar och öppet kritiserar mångkultur. "Jag accepterar bara din yttrandefrihet om du har rätt åsikter, för att dela värdegrunden är en självklarhet". Så fungerar det i ängsliga Sverige. Vi har ju alla växt upp i detta värdegrundsland.
Med det sagt var Theo inte någon omtyckt person. Av dem som kände honom beskrivs han som ett "rövhål".
Första delen av boken handlar om Pim Fortuyn, en holländsk populistisk politiker som 2002 blev mördad av en sinnesförvirrad djurrättsaktivist. Det finns likheter mellan dessa två personer och likheter mellan deras mördare. Och det finns gemensamma nämnare i det nederländska samhället som visar varför de här två morden skedde.
Boken beskriver rätt intressant och djupgående det nederländska samhället med dess tolerans men också en viss inskränkthet. Författaren är en professor född i Nederländerna men som bott i USA i 20 år, och han har ett bra öga för att se vad som är bra, dåligt, och speciellt i sitt födelseland. Han har skrivit ett flertal andra böcker också.
Författaren har en längre intervju med Ayaan Hirsi Ali, islamkritikern som är så hatad bland muslimer i Nederländerna. Det jag uppskattar är att beskrivningen av henne inte är den svartvita vi vanligtvis får se: antingen är hon "den intelligenta självständiga kvinnan som vet allt om islam, som lämnat förtrycket och nu kritiserar det utifrån", eller så ignoreras hon och man försöker undvika henne. Boken beskriver att hennes syn på islam är väldigt färgat av hennes egen upplevelse. Ungefär som att en person uppväxt i en hård del av Stockholm kanske beskriver Stockholm som en kall och hård stad.
Det finns ett avsnitt där mördaren beskrivs, dock inte så jättelångt. Han var en ganska sekulär person som drack alkohol och hade flickvänner. Men han kände sig vilsen i Nederländerna, stötte på motgångar och blev rätt snabbt radikaliserad. Författaren har intervjuat några andra muslimer, bland annat än fängelseimam, om vad som är problemet för muslimer i Nederländerna. Imamen säger lustigt nog saker som påminner om Sverige: det delas ut för mycket bidrag ("bidragskranen" kallas det vanligen i Nederländerna), andra generationens muslimer sitter fast mellan det strikta auktoritära och det sekulära, samt holländare är snälla på ytan (delar ut bidrag) men är svårare att komma inpå livet.
Holländarna har också, enligt boken, ett skuldkomplex efter andra världskriget. Liksom vi i Sverige sade nej till att låta judar få en fristad här, var Nederländerna inte alltför beskyddande för sin egen judiska befolkning. Bland annat nämns Anne Frank ett par gånger i boken, flickan som med sin familj hade sökt skydd i Amsterdam men slutligen hittades och deporterades av nazisterna.
Jag tycker boken är värd att läsa för att Sverige kanske tar samma resa som Nederländerna. Liksom Nederländerna ser vi oss som toleransens högborg, och liksom Nederländerna blir vi kritiserade för att vara FÖR toleranta. Vi är toleranta mot folk som vill skada vårt samhälle.
Vad man också inser när man läser boken är att islam inte är svartvit. Det var inte "islam" i sig som dödade Theo och det är inte "islam" som frestar på vår västliga tolerans. Det är mer komplext än så. Det finns muslimer som vill ha dialog och muslimer som är emot dialog. Det finns de som är sekulära och de som är fanatiska.
Boken är för övrigt lättläst och intressant, samt har inte någon stark "agenda".
Finns på bokus.
Recension i SVD.
Recension i Sydsvenskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar