Det kan säkert låta "grymt" att få sitta i fängelse för 25 år eller livstid för att ha begått t.ex. tre personrån, men jag anser att samhället måste först och främst beskydda samhället. Beskydda "de goda" medborgarna. Fångarna har min sympati och har säkert ofta haft ett hårt liv. Men som man säger i USA: "don't do the crime if you can't do the time".
Om jag räknar fel och deklarerar 10 000 för lite i skatt få jag betala en extra avgift på 30%, oavsett anledning. Även om mitt misstag varit av oaktsamhet. Av samma anledning bör vi sätta farliga återfallsförbrytare i fängelset.
När det talas om rättvisa kan man väl fråga sig huruvida "rättvisa" ska involvera att inte sätta skyldiga människor i fängelse. Att bestraffa kriminella bör vara grunden i ett rättssamhälle. Och grund nummer 2 är att skydda sina invånare.
Det som fått mig att inse nödvändigheten av denna lag är det uppmärksammade fallet med William Asplund som slog ihjäl en dörrvakt i Norge, 2012.
Den 27-årige svenska småbarnspappan är gripen misstänkt för att ha dödat dörrvakten Anne Wendy Madsen, 41, utanför puben Sailor Inn i norska Porsgrunn. Mannen är sedan tidigare misstänkt för flera grova våldsbrott i Sverige. Och för ett och ett halvt år sedan - den 3 oktober 2010 - gav han sig på en annan dörrvakt i samma norska stad, Porsgrunn.
- Jag tycker att det är konstigt att han har fått gå fri med tanke på vilka grova saker han har på sig, speciellt med vakter och grovt våld. Plus att han blev gripen den dagen för ett och ett halvt år sedan, att de inte lyckades ta in honom redan där. Att det ska behöva gå så långt. Han skulle ha stoppats för länge sedan.
Mannen är sedan tidigare åtalad på tio punkter, däribland försök till våldtäkt mot barn, och misshandel och olaga hot efter att han enligt åklagaren gav sig på en kvinna på Hötorget i Stockholm. Han häktades i sin frånvaro i december 2011 av Solna tingsrätt.Sådana här personer åker in och ut ur fängelset, tills dess att de slår ihjäl någon. Nu har han slagit ihjäl något, och dömdes för vållande till annans död till 1 år och 9 månaders fängelse, vilket innebär att han nu är ute och kan begå nya brott. Kanske intervjuas någon av hans vänner som säger att "han är jättesnäll egentligen, bara när han dricker han tänder till".
Ja, och!? Att vara "snäll" är inget argument för att slippa straff. Det är barn och kvinnor som tycker synd om kriminella oavsett vad de gjort. En man vet att begår man ett brott får man ta straffet.
Personligen tycker jag att det borde utdömas hårdare straff som grund, men att den dömde kan göra nådeansökningar, eller helt sonika bli benådade från högre ort. Före 1975 var det kungen som kunde benåda, idag är det regeringen. Vad är det dock för fel på att ha en ansikte på den som benådar? Det gör att benådaren har "ansvar" för brottslingen. Om en mördare benådas och dödar igen är det benådarens ansvar. I USA kan presidenten benåda (och brukar göra det när han lämnar sin post), samt så kan guvernören i delstaten benåda.
I Sverige föredrar vi väl ansiktslösa byråkrater. Då kan de också alltid skylla ifrån sig: "Visst gav vi bara mördaren 20 månaders fängelse, men det är vad lagen förordar så det är inte mitt ansvar".
Sätt mördare i fängelse i 20-25 år istället -- minimum! -- och låt dem sedan få ansöka om nåd om de har blivit frälsta i fängelset. Samt, inför varje nådeansökan, gör som i USA, låt de efterlevande (eller offer) få vara med i rättssalen och ge sig gillande eller ogillande.
Varför inte? När någon begår ett brott mot en annan gör han det främst mot den andre personen. Brottet begås inte i första hand mot samhället. Brottslingen har ett ansvar mot offret i första hand, inte mot samhället.
Nu säger någon: "tänk om du själv fått sitta 20 år i fängelse för ett misstag du begick på fyllan". Ja vet du vad, det hade jag accepterat! Hade jag slagit ihjäl någon på fyllan hade jag fått sitta i fängelse. Och hade jag begått det ena grova brottet efter det andra hade jag fått sitta i finkan. Det är inte ett grymt och inhumant straff att spärra in folk som är ett hot mot samhället! Hade jag begått allvarliga brott och fått spendera resten av mitt liv i fängelse -- då hade jag fått leva där.
Det är så jäkla naivt i Sverige där vi i vår godhet ska "rehabilitera" alla människor! Livet är för kort för att chansa med att släppa ut mördare och de som begår upprepade våldsbrott. Vi bor inte längre i en Bullerby-värld där vår värste brottsling är en farbror "dynamit-Harry" som hade en taskig uppväxt men som är snäll innerst inne!
"Men det kommer göra folk hårdare om de riskerar livstid och kommer öka våldet när kriminella skjuter sig fria hellre än att få livstid". Då får det vara så! Vi kan inte basera straff på huruvida en kriminell har ökad risk för våld för att han inte vill åka fast. Det skulle i så fall bevisa att straffet bör vara avskräckande redan INNAN brottet begåtts, men att gärningsmannen tog chansen ändå
Förr var jag emot fängelse. Jag är fortfarande emot fängelse för många brott, faktiskt. Men det bra med fängelse är inte dess bestraffande eller rehabiliterande funktion, utan att få bort farliga människor från samhället. Av denna anledning tycker jag definitivt att förstagångsförbrytare kan få kort tid i fängelse, eller något alternativt straff.
T.ex. fungerar det bra att låta offer och gärningsman få samtala om brottet. Då kan båda få tala ut och gärningsmannen kan be om förlåtelse. Många gärningsmän har berättat att detta möte var deras största pärs, värre än hela rättegången.
I Norge kan man för småbrott (såsom ringa misshandel) låta gärningsmannen få träffa offret och komma överens om en kompensation dem mellan, så slipper gärningsmannen straff. Bra för alla parter, även för rättsväsendet som slipper ödsla resurser på det, men även för att det skapar rättvisa och en möjlighet till försoning.
I Sverige har vi däremot vår stela syn där vi helst inte är alltför personliga. I Sverige vill vi inte ha in känslor och allt som kan riskerar kännas subjektiv. Vi låtsas att rättvisa är en objektiv faktor som endast vår kompetenta myndighet kan skapa i en rättegång
Ungdomstjänst och liknande för småbrott tror jag på. Men låt oss vara realistiska med att den som begår upprepade våldsbrott måste man skydda samhället från. Ta Hagamannen, en våldtäktsman som bedömdes så farlig att han inte kunde få permission sex månader innan hans straff var till ända. Risken för återfall bedömdes för hög.
Att brottslingar i princip alltid kommer ut efter 2/3 av tiden är ju också anmärkningsvärt. Jag förstår principen med att uppmuntra gott beteende, men när ALLA släpps efter 2/3 av tiden (även de som missköter sig) är det ju inte funktionellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar