Huvudsakligen bör vi inte uppmuntra barnfödningsfabriker. Vi har fått höra att vi måste ha upp nativiteten (födelsetalen) i landet. Men i realiteten hjälper det inte landet att öka födelsetalen av folk som har svårt klara gymnasiet.
Forskningen visar att vi i de utvecklade länderna har gått över till att skaffa oss kvalitetsbarn snarare än kvantitetsbarn. Vi skaffar oss 1-2 barn som vi kan ägna tid och energi åt. Vi kan hjälpa dem med deras läxor, med goda råd, med att köra till idrott, osv. Detta sker i hela västvärlden (och givetvis i Kina). Växer man upp i ett fattigt hem med 7-8, kanske 10 barn blir det rimligen mindre möjligheter för varje barn.
Att få barnbidrag är ingen mänsklig rättighet. En familj bör inte kunna försörja sig på att enbart skaffa barn. Man bör inte heller uppmuntra de minst utbildade och minst kapabla att skaffa massor av barn.
Vill en familj skaffa många barn får de såklart göra det. Men i så fall får de göra som folk gjorde förr, där de äldre barnen fick hjälpa till försörja de yngre, istället för att samhället uppmuntrar till generationer av bidragstagare. Lyckas inte detta får de be om hjälp från fattigvården. Men jag tror att de barnbidrag de får räcker för att försörja ytterligare några barn med mat, så svälta lär de inte göra.
Min farmor och hennes syskon fick ibland gå hungriga när hon var liten. De var så många barn på torpet och de hade inte alltid mat. Men ingen ansåg att det var statens fel. Och överlevde gjorde de.
Personligen anser jag att en negativ sak med välfärdsstaten är att den uppmuntrar spruckna hem. En familj får faktiskt mer pengar om pappan flyttar ut, vilket har lett till stora svårigheter inom t.ex. den somaliska populationen. Här en lite äldre artikel från GP, 2007:
- Det låter grymt, men det svenska samhället borde ha hårdare koll på somaliska män. Männen måste lära sig att skaffar man en familj så ska man också försörja den.
Vilket är en självklarhet i Somalia. Ja, mer än så. Mannens ansvar för sin familjs försörjning är själva kittet i det somaliska samhället, hävdar Somaliakännaren Gunnar Kraft på Göteborgs-initiativet:
- En man som överger sin hustru och sina barn är en föraktad person i Somalia.
Och ändå. Varannan somalisk kvinna med hemmavarande barn i Göteborg får underhållsstöd. Barnens far bor alltså inte med familjen och i hans ställe står samhället för barnens försörjning.
Ofta är det sant att mannen inte bor med familjen. Ibland är det delvis sant, somaliska män lever inte sällan en ambulerande tillvaro som innebär att de periodvis bor med familjen, periodvis någon annanstans. Och ibland handlar det om rent bidragsfusk.
Tolken Abdi igen:
- Jag har tolkat åt folk som jag vet ljuger, som lever tillsammans.
Flera andra somaliska tolkar bekräftar den bilden, att familjer väljer bidragsfusk för att bättra på ekonomin. Ibland därför att kvinnan vill kunna skicka mera pengar till behövande släktingar i hemlandet, ibland därför att mannen behöver pengar till drogen kat, som blivit ett gissel för den somaliska folkgruppen i Göteborg.
I nästan varannan somalisk barnfamilj i Göteborg finns fyra eller fler barn under 17 år. Bara en av 25 barnfamiljer i Sverige har så många barn.
En ensamstående mamma i Hammarkullen, utan jobb och med fyra barn födda mellan 1991 och 2004, är garanterad 19 393 kronor i månaden i barnbidrag, flerbarnstillägg, studiebidrag, underhållsstöd, bostadsbidrag och försörjningsstöd. Dessutom får hon, baserat på behov, hjälp med kostnader för vård och medicin, hushållsel, tandvård, förnyelse av husgeråd och utrustning i hemmet och "andra godtagbara behov".Om hon i stället har sex barn bidrar samhället med 23 560 kronor plus det behovsprövade biståndet.- Pappan tror att om han överlämnar familjen till det sociala systemet så blir det billigare för honom, säger tolken Abdi. Men när han inte längre försörjer sin familj försvinner respekten mellan man och kvinna. Familjen ruttnar inifrån.- Men varför gör folk så här? Jo, med de arbeten som finns går det inte att försörja en hel familj. Hederliga människor blir tjuvar, försöker stjäla från systemet, konstaterar Abdi.Att män överger sina familjer kan alltså ses som den logiska konsekvensen av mötet mellan somaliernas nomadiska kultur med traditionellt stora familjer, en svårintaglig arbetsmarknad och det svenska bidragssamhället.
http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/28-10-07-g%C3%B6teborgs-somalier-ett-folk-i-kris-1.1179853
Jag vet själv kvinnor som lämnat sina män för att de tröttnat på dem. Sen får staten betala deras nya uppehälle, och mammor har alltid mest rätt till barnen så pappan blir en perifer person. Att vi inte sett mer negativa konsekvenser av detta än tror jag beror på att beteendet är relativt nytt.
I USA har problemet hållit på längre, och särskilt i de "utsatta områdena" (s.k. ghetton) är det vanligt att fadern sticker och lämnar mamman att ta hand om barnet. Pojkarna får ofta problem och blir kriminella. Flickorna får också problem och blir ofta promiskuösa, skaffar barn unga och får ingen framtid. Inte någon god utveckling direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar