Recension - Per Kornhall: Korruption i Sverige

På bokus eller adlibris.

Råkade stöta på den här boken som säger sig handla om korruption men som lika mycket handlar om författarens andra stötesten: den försämrade svenska skolan och dess orsaker.

Per Kornhall jobbade i Upplands Väsby med deras marknadsdrivna skolpolitik, men på grund av kritiken han hade mot skolpolitiken fick han abrupt avsked.

Det fascinerande är den bild han målar upp över hur New Public Management har infiltrerat hela den offentliga sektorn i Sverige och i praktiken lett till försämringar överlag.

Det jag tycker är intressant är att Sveriges media inte har gått ut och krävt förändringar. Tvärtom verkar SVT alltid måna om att intervjua någon som företräder vinster i välfärden, t.ex. någon som driver vinstdrivande välfärdsbolag eller någon liberal ekonom.

Som Per Kornhall skriver: Sverige är det enda landet i världen där man kan göra vinster på att driva skolor. Och att de politiker som genomdrivit dessa politiska beslut i många fall själva har kunnat sko sig på dem, alternativt har vänner som kunnat sko sig på det.

Jag är själv förundrad över SVT:s nonchalans i frågan, men jag kan bara tolka det som att de som tillhör den bättre beställda medelklassen har fått större valfrihet och vill behålla den. Per Kornhall skriver också att medelklassen kan skriva in sina barn på en "bättre" skola så snart man lämnat BB.

Man måste alltid se till journalisters drivkrafter. Jag funderade över det i ett tidigare inlägg angående Lotta, kvinnan som mördades norr om Stockholm i somras, och varför det fick så mycket mer uppmärksamhet i media än ett mord på en kvinna i Skåne några dagar tidigare.

Det finns oerhört många bra meningar i Kornhalls bok som förtjänar att citeras. Nästan på varje sida finns det något slagkraftigt, och man häpnar över att detta inte är en aktuell fråga i Sverige.

Hur kunde en skolplan som rullades ut i början av 1990-talet med parollen "vi ska bli bäst i Europa" resultera i en skola som blev ständigt sämre? Och varför genomförs inte en genomgående systemkritik som ställer saker till rätta? Orsakerna till problem är faktiskt kända. Det handlar inte om att "ta in en superlärare" som SVT brukar göra i vad som nästan känns som en parodi på en dålig amerikansk film.

Försämringen inom svensk välfärd är det mest akuta -- eller näst mest akuta efter invandringen -- problem i Sverige idag. Vad som är värre är att både problemets orsak och dess lösning är kända, men ändå finns ingen politisk vilja till förändring.

Det intressanta med Korruption i Sverige är att det binder ihop New Public Management med korruption. Nu tillsätts nämligen inte längre arbeten inom offentlig sektor genom kompetens, vilket är en grundbult för att undvika korruption, utan genom värderingar och hur väl man spelar spelet. Det sker även ett favoriserande baserat på vänskap.

Jag kommer ganska omgående att tänka på två personer som just nu är de mest omdebatterade inom svensk myndighet: polischefen Dan Eliasson och Migrationsverkets GD Anders Danielsson. Två personer av "rätt värdegrund" som helt saknar bakgrund inom sin egen organisation. Dan Eliasson som jobbat för Socialdemokraterna och tidigare Försäkringskassan.

Per Kornhall gör många intressanta observationer. Han pekar på en studie som visar på att det medborgarna tycker är viktigast är rättvisa. Jag har händelsevis tidigare bloggat om hur viktigt det är för folk att uppleva rättvisa i ett samhälle. Enligt rapporten som Kornhall citerar så är rättvisa faktiskt viktigare för välstånd i ett land än demokrati och mänskliga rättigheter. Och har man korruption så har man inte rättvisa. Har man ett system där vissa får gå före i kön så har man inte jämlikhet.

Återigen, det är häpnadsväckande att inte media skriver mer om problemet. För inte så länge sedan hade det varit självklart att ta ett kritiskt perspektiv till frågan om vinster i välfärd. Betänk att över 70% av svenskar är negativa till vinster i välfärd och att Sverige är det mest extrema landet i världen gällande hur mycket vinster man kan ta ut i välfärd, samt betänk allt negativt det resulterat i. Men i media beskrivs det lite som skillnaden mellan vanilj och chokladglass, vissa gillar vanilj, andra choklad.

Ska svenska välfärden bli nästa område där vi svenskar måste vakna och inse att vår media har ljugit för oss systematiskt? Återigen av samma bakomliggande orsak: journalisterna i Stockholm har det rätt bra, deras verklighet ser att allt är rätt okej (för dem). De har valfrihet. Stockholm har mycket pengar och därmed god valfrihet. Det ploppar upp allt fler vårdcentraler där, samtidigt som de läggs ner i glesbygden.

Problemet med korruption, som Kornhall också påpekar, är att medborgarna slutar försöka göra rätt för sig efterhand. Varför ska de göra rätt för sig när de ser att andra kan tjäna pengar genom vänskapskontakter?

Häri ligger, enligt mig, också orsaken till att korruption är så svår att bli av med: det finns ingen vilja ovanifrån. De som vill bli av med korruptionen är de som inte har något -- de resurssvaga, de socialt utsatta, och invandrare. Och tyvärr är dessa också ofta okunniga om korruptionen. De ser att de inte får bra skola men vet inte varför. De utsatta tror på politikerna som talar fina ord om "allas lika värde", samma politiker som byggt upp det ojämlika samhället där de utsatta fortsätter vara utsatta.

Den som har det bra fortsätter gärna ha det bra. Det var detta som bönderna kämpade mot när de störtade den franska kungen år 1789, och det var detta som Arbetarpartiet Socialdemokraterna kämpade emot när de grundades i slutet av 1800-talet. Att kämpa mot korruption och för sanning är svårt, eftersom en ryggdunkning från en resursstark betyder så mycket mer än tio ryggdunkningar från resurssvaga.

Jag ser boken som en av de bästa och viktigaste böckerna för år 2016. Jag hoppas bara att debatten inte blir som med invandringsdebatten, en debatt där sanningar om invandringen har fått slåss nästan verkningslöst mot lögnerna i 15 år.

Ska det vara så svårt att ge tillbaka vården till de som jobbar inom vården, och skolan till de som jobbar inom skolan? Hur ska vi medborgare kunna lyckas? Det finns inte ens något politiskt parti som vill driva frågan. Det är klart att de etablerade politikerna inte vill förändra ett system som ger dem så mycket makt över styrningen i välfärden. Politikerna verkar, liksom i invandringsdebatten, ha lierat sig med media som ger ut floskler om "superlösningar" från någon "superrektor". Snälla, sluta. Se er omkring i världen, se hur dysfunktionellt vårt system är.

När det gäller barnhemsbarn på 50-talet eller judiska barn på 30-talet så ska medierna få oss att känna skam. Men vad med våra barn idag? Kornhall är lika irriterad som jag är över att ett system som så enhälligt sågas av experter fortsätter att drivas i Sverige. Per Kornhall visar många exempel på hur skolexperter och företrädare för PISA ser Sverige som ett skräckexempel.

Är detta det bästa vi kunde åstadkomma? Nu hurrar medierna: "PISA-undersökningen visar att vi inte har blivit sämre detta år". Ja nu 2015 är vi tillbaka på 2009 års nivå, yipee, vi är nu "på eller strax över OECD-snittet". Ganska långt ifrån att vara "Europas bästa skola", vilket vi ju faktiskt hade kunnat vara om man ser till hur vi var innan New Public Management introducerades.

Vi behöver göra som danskarna år 2007 -- ge upp myten om New Public Management och återgå till ett system där vård styrs av vårdbehov och skola styrs av skolbehov, och lärare tillåts vara lärare och läkare tillåts vara läkare.

Själv röstade jag på ett vårdparti i förra landstingsvalet och ämnar göra detsamma i nästa. Man kan inte hoppas på SD i denna fråga, som verkar ha hoppat på "valfrihetståget" efter att ha dinerat med Timbro-lobbyister.

Det finns mycket mer att säga i frågan, men jag rekommenderar att läsa Kornhalls bok. Och kanske ta en titt i hans förra bok: Barnexperimentet.