http://www.bokus.com/bok/9789173590792/23-saker-de-inte-vill-att-du-ska-veta-om-kapitalism/
Vad många av poängerna handlar om är att frihandel och ekonomisk liberalism inte nödvändigtvis leder till välstånd för ett land.
Det är en intressant poäng. Vi får annars hela tiden höra att om man inte har frihandel så går det åt skogen. I boken påpekas att USA blev det rikaste landet i världen under en tid då de var som mest protektionistiska, och samma sak hade Storbritannien tidigare genomlevt.
De olika faktan för att bevisa den här poängen var för mig nya.
Det påpekas även andra saker som att alla marknader i praktiken begränsas av politiker. Det finns ingen "ultimat fri marknad". Detta visste jag redan.
Däremot var det intressant att läsa om hur Singapore blev väldigt framgångsrikt genom statligt ägda företag, trots att förespråkare för "den fria marknaden" ständigt säger att staten inte kan driva något eftersom staten är ineffektiv.
En annan intressant observation är att högre utbildning inte nödvändigtvis ökar välståndet i ett land. Det är bättre att ha rätt utbildning för jobbet än att alla i landet ska ha universitetsutbildning. Jag håller med om att Socialdemokraternas ständiga strävan om att arbetare ska ha högskoleutbildning är mer kostsamt än nyttigt, men håller inte riktigt med honom om att man inte bör fokusera på utbildning. Delvis för att utbildning (dvs kunskap) ger många indirekta färdigheter som påverkar ekonomin i ett land. Jag tänker mig som exempel att den som läst Platon är mindre benägen att gå ut och supa skallen av sig och sen mucka gräl och riskera misshandel.
Den som läser boken kanske liksom mig håller med om vissa av "sakerna" och är skeptisk till andra.
Sakerna han skriver är lite plottriga och man får ofta känslan av att han gjort ett selektivt urval för att komma fram till dem. Han drar fram exempel som att "I Danmark gör man si och de är framgångsrika, medan man i Mexiko gjort så här och det blev dåligt, och i Schweiz ser det ut så här". Det blir godtyckligt och svårt komma ihåg. Det är också något avancerade resonemang, även om det är en populärvetenskaplig bok.
Han kallar saker för t.ex. "Sak 14. Amerikanska chefer är för dyra", sen inleder med ett kort stycke som har underrubriken "Vad de säger" och sedan ett flertal sidor med "Vad de inte berättar för dig". Upplägget är faktiskt lite omständigt för jag glömmer allt som oftast vilken sida han argumenterar för.
Vad jag ändå tar med mig är något som jag tror är viktigt:
1. Att vi inte bara accepterar den svartvita beskrivningen om att "mer globalisering är bäst för alla". Globalisering har beskrivits som något av en magisk sten som förvandlar allt till guld. I själva verket verkar nationer må bättre när de kan utvecklas i skydd av skyddstullar, åtminstone i början när industrierna är svaga.
2. Att inte "fri marknad" är den magiska lösningen som fixar allt. En stat kan lyckas lika bra. Det är inte så att marknaden styr = allt är bra och socialism = samhällskollaps. I Sverige har vi ju nu vårt något extrema experiment med marknadsstyrd vinstdrivande välfärd. Antingen har den för dålig styrning och blir dålig, eller så har den för mycket styrning och blir ohanterligt krånglig, eller så görs den billig på bekostad av kvalitet. Visst, ibland får man väl också bättre vård för en billigare kostnad.
torsdag 22 december 2016
tisdag 13 december 2016
"Hur påverkar invandringen Sveriges ekonomi?" - SVT Forum
Invandringens effekter på Sveriges ekonomi och demografi är temat på seminariet som arrangeras av Delmi.
Är
invandringen till Sverige lönsam? Det beror på vilka grupper man tittar
på enligt rapporten som författats av bl a professor Bo Malmberg.
Se debatten här:
Den statligt finansierade rapporten påstår att vi tjänar jättemycket på invandring. Troligen kan vi snart läsa detta i tidningarna, och se det på SVT.
Den första halvtimmen talar rapportförfattaren Bo Malmberg, professor i kulturgeografi, Stockholms universitet. Lustigt att det sällan är ekonomer som uttalar sig positivt om invandringen.
Denna halvtimmen innehåller det vanliga snacket.
Som vanligt talar rapporten om BNP, inte BNP/capita. Dvs, enligt rapporten vore det "bra för Sverige" om vi blev till Turkiet, eller land med 90 miljoner invånare och högre BNP. Även om vår BNP/capita blir lägre.
Huvuddelen av invandringen ”har
bestått av unga människor som är mellan 15-39 år” enligt
rapporten. I videon säger han nog fel (medvetet kanske) att ”de
flesta som kommer är 15-29 år”.
Kan påpekas är att medelåldern på
en flykting är 36 år om jag minns rätt. (OBS, hittar ej källan)
Omkring 45:00 kommer en mera insatt, och lite kritisk person, Tommy Bengtsson, som bland annat säger omkring 1:03:37, att man ”ser man på den långsiktiga utvecklingen kan man ganska lugnt
säga att invandringen inte påverkar den demografiska utvecklingen
markant. Det är den samlade erfarenheten i forskarvärlden”.
Jag tog två screenshots
Som man ser kan man inte göra det vanliga felet som invandringsförespråkare gör och klumpa ihop all invandring och säga "den är ekonomiskt gynnsam". Invandring från EU är gynnsam eftersom det är arbetskraftsinvandring. Invandring från utanför EU är däremot en förlust, detta eftersom invandrare inte har rätt kompetens.
Rapporten talar om POTENTIALEN hos invandrare, men potential är just potential. Kruxet är ju att de flesta jobb kräver en viss utbildning. Det är ingen ekonomisk vinst att återgå till ett samhälle där vi skördar våra åkrar för hand och liknande "enkla" jobb. Ett välfärdssamhälle kräver att jobben är kvalificerade och kompetenta för att bekosta framför allt de ökade sjukvårdskostnader.
Jag rekommenderar att se Tommys del av debatten och även Carola Gunnarsson som kom efter som sa: ”vi – svenska samhället,
invandrare och kommuninvånare – har inte råd att väntai 20 år tills
våra 170 ensamkommande barn i Sala kan börja bidra till det svenska
samhället.” Hon påpekade att pga de stora mängderna invandrare
har vi svårt att integrera dem vilket kommer ge stora negativa
effekter på sikt.
söndag 11 december 2016
Paddy Power delade ut pengar till de som satsade på Hillary - vad hände sen?
Funderade över vad som hände med bettingföretaget som i förväg delade ut pengar till de som satsade på Hillary.
Det irländska spelbolaget Paddy Power är så övertygat om att Hillary Clinton blir president i USA att bolaget redan har gett vinster till dem som har satsat pengar på henne – trots att det är knappt tre veckor kvar till valet.
Bolaget har betalat ut 890 000 euro, ungefär 8,7 miljoner kronor, till spelare sedan oddsen för Donald Trump blev risiga efter den senaste tidens nedsättande kommentarer om kvinnor och anklagelser om sexuella övergrepp. Samtidigt har stora summor satsats på Clinton.
http://www.svd.se/betalar-ut-pengar-for-clinton-vinst
Vad hände sen? Svenska medier skriver inget om det.
Jag har undersökt saken.
PADDY Power have been stung with their biggest political payout ever as the Irish bookies is hit for over €4 million by customers who backed Donald Trump for US President.The bookmaker had already paid out over €900,000 early to customers who backed Hillary Clinton but were left counting the cost after Trump’s shock victory.Jag följde valet på flashback, som i sin tur citerade från CNN, Reddit, SVT och andra nyhetskanaler. Det började bli uppenbart att Trump skulle vinna efter att det blev nästan helt orimligt att Hillary skulle ha en chans att ta Florida (trots CNN:s insisterande på att hon skulle ta hundratusentals "late votes"), och när resultaten från Michigan visade att hon låg ganska långt efter Trump överallt utom i storstäderna. Återigen, CNN försäkrade tittarna om att storstäderna skulle räcka tack vare att deras röster räknades sent.
Spokesman for Paddy Power Féilim Mac An Iomaire said: “ “We’re in the business of making predictions and decided to put our neck on the line by paying out early on Hillary Clinton, but boy did we get it wrong.
“We’ve been well and truly thumped by Trump with his victory leaving us with the biggest political payout in the company’s history and some very, very expensive egg on our faces.”
https://www.thesun.ie/archives/irish-news/241081/paddy-power-stung-for-e4m-after-shock-trump-victory-and-early-clinton-payout/
Troligen höll önsketänkandet oddsen uppe för Hillary, för oddsen för Trump var vid det laget nere omrking 2:00 gånger pengarna och jag funderade på att spela... jag är ju ingen person som spelar om pengar... dock hade en tusenlapp eller två extra varit välbehövligt!
lördag 10 december 2016
Jimmie Åkesson styr inte över SD
Nyligen auktionerades det ut en middag med Jimmie Åkesson och organisationen Inte Rasist Men (IRM) ville vinna den för de hade lite frågor de ville ställa Jimmie.
Det fick mig att fundera över att det nog är många som tror att Jimmie som styr över SD. De tror att det är Jimmie som är "ledaren" och att om man vill diskutera SD ska man diskutera med Jimmie.
Detta stämmer inte riktigt. Det stämmer att Jimmie har sista ordet utifall han känner starkt för en fråga, men enligt insatta i SD händer det sällan att han utnyttjar sitt "veto". Den mesta styrningen inom partiet kommer, enligt insatta, från Mattias Karlsson, ibland tillsammans med Rikard Jomshof. Det var dessa två som verkade för att utesluta SDU. Jimmie hade ingen direkt ståndpunkt.
Att Mattias Karlsson har kommit att bli en slags "puppetmaster" beror delvis på att han vet att han är illa omtyckt inom partiet. Han ses som en diktator som bestämmer alldeles för mycket, både stort och smått.
Hur det ligger till exakt vet jag förstås inte. Detta är vad jag har läst mig till genom att följa många trådar på flashback under lång tid. Ganska många användare ger denna bild, medan ingen användare ännu gett någon motstridig bild.
Min syn på Jimmie är att han är något av en "golden boy" inom partiet. Han är välkammad, välklädd och inte inblandad i något smutsigt. Jag skulle tro att de övriga ledarfigurerna i partiet aktivt håller honom utanför allt smutsigt.
Att försöka "ställa Jimmie till svars" är alltså ganska utsiktslöst. Den som lyssnar på honom märker också att han inte är en person med djupa ideologiska drivkrafter. Chefsideologen inom partiet är... föga förvånande... Mattias Karlsson.
Det räcker att lyssna lite på SD-personer för att snabbt förstå att det finns en liten grupp som varit med sedan 90-talet som kan säga vad de vill utan att riskera konsekvenser. Det är förutom Åkesson, Karlsson och Jomshof även Björn Söder. Resterande personer måste vara försiktiga.
Journalister har tyvärr beröringsskräck med allt som har med SD att göra. Ingen vågar eller vill sätta sig in i partiets egentliga struktur. De som förlorar på detta är nog väljarna, samt sanningen. Vi får lätt intrycket av att partitoppen är en bunte hyggliga figurer, men att det finns en grupp rasister längre ner som dock ledningen kämpar för att bli av med.
Det verkliga problemet inom SD är inte "rasisterna" längre ner, utan att partiet är toppstyrt och utesluter alla kompetenta personer som skulle kunna hota toppen. De som sitter i toppen vill ju inte bli av med sina positioner och ser därför till att endast medlöpare kan komma fram. Detta var huvudorsaken till att SDU uteslöts, enligt flera insatta personer som jag följt lite.
Vill man förändra och förbättra och granska SD gör man bäst i att kritisera det som är SDs främsta problem: toppstyrningen. Inte Åkesson eller några kommunala nötter.
Det fick mig att fundera över att det nog är många som tror att Jimmie som styr över SD. De tror att det är Jimmie som är "ledaren" och att om man vill diskutera SD ska man diskutera med Jimmie.
Detta stämmer inte riktigt. Det stämmer att Jimmie har sista ordet utifall han känner starkt för en fråga, men enligt insatta i SD händer det sällan att han utnyttjar sitt "veto". Den mesta styrningen inom partiet kommer, enligt insatta, från Mattias Karlsson, ibland tillsammans med Rikard Jomshof. Det var dessa två som verkade för att utesluta SDU. Jimmie hade ingen direkt ståndpunkt.
Att Mattias Karlsson har kommit att bli en slags "puppetmaster" beror delvis på att han vet att han är illa omtyckt inom partiet. Han ses som en diktator som bestämmer alldeles för mycket, både stort och smått.
Hur det ligger till exakt vet jag förstås inte. Detta är vad jag har läst mig till genom att följa många trådar på flashback under lång tid. Ganska många användare ger denna bild, medan ingen användare ännu gett någon motstridig bild.
Min syn på Jimmie är att han är något av en "golden boy" inom partiet. Han är välkammad, välklädd och inte inblandad i något smutsigt. Jag skulle tro att de övriga ledarfigurerna i partiet aktivt håller honom utanför allt smutsigt.
Att försöka "ställa Jimmie till svars" är alltså ganska utsiktslöst. Den som lyssnar på honom märker också att han inte är en person med djupa ideologiska drivkrafter. Chefsideologen inom partiet är... föga förvånande... Mattias Karlsson.
Det räcker att lyssna lite på SD-personer för att snabbt förstå att det finns en liten grupp som varit med sedan 90-talet som kan säga vad de vill utan att riskera konsekvenser. Det är förutom Åkesson, Karlsson och Jomshof även Björn Söder. Resterande personer måste vara försiktiga.
Journalister har tyvärr beröringsskräck med allt som har med SD att göra. Ingen vågar eller vill sätta sig in i partiets egentliga struktur. De som förlorar på detta är nog väljarna, samt sanningen. Vi får lätt intrycket av att partitoppen är en bunte hyggliga figurer, men att det finns en grupp rasister längre ner som dock ledningen kämpar för att bli av med.
Det verkliga problemet inom SD är inte "rasisterna" längre ner, utan att partiet är toppstyrt och utesluter alla kompetenta personer som skulle kunna hota toppen. De som sitter i toppen vill ju inte bli av med sina positioner och ser därför till att endast medlöpare kan komma fram. Detta var huvudorsaken till att SDU uteslöts, enligt flera insatta personer som jag följt lite.
Vill man förändra och förbättra och granska SD gör man bäst i att kritisera det som är SDs främsta problem: toppstyrningen. Inte Åkesson eller några kommunala nötter.
Recension - Per Kornhall: Korruption i Sverige
På bokus eller adlibris.
Råkade stöta på den här boken som säger sig handla om korruption men som lika mycket handlar om författarens andra stötesten: den försämrade svenska skolan och dess orsaker.
Per Kornhall jobbade i Upplands Väsby med deras marknadsdrivna skolpolitik, men på grund av kritiken han hade mot skolpolitiken fick han abrupt avsked.
Det fascinerande är den bild han målar upp över hur New Public Management har infiltrerat hela den offentliga sektorn i Sverige och i praktiken lett till försämringar överlag.
Det jag tycker är intressant är att Sveriges media inte har gått ut och krävt förändringar. Tvärtom verkar SVT alltid måna om att intervjua någon som företräder vinster i välfärden, t.ex. någon som driver vinstdrivande välfärdsbolag eller någon liberal ekonom.
Som Per Kornhall skriver: Sverige är det enda landet i världen där man kan göra vinster på att driva skolor. Och att de politiker som genomdrivit dessa politiska beslut i många fall själva har kunnat sko sig på dem, alternativt har vänner som kunnat sko sig på det.
Jag är själv förundrad över SVT:s nonchalans i frågan, men jag kan bara tolka det som att de som tillhör den bättre beställda medelklassen har fått större valfrihet och vill behålla den. Per Kornhall skriver också att medelklassen kan skriva in sina barn på en "bättre" skola så snart man lämnat BB.
Man måste alltid se till journalisters drivkrafter. Jag funderade över det i ett tidigare inlägg angående Lotta, kvinnan som mördades norr om Stockholm i somras, och varför det fick så mycket mer uppmärksamhet i media än ett mord på en kvinna i Skåne några dagar tidigare.
Det finns oerhört många bra meningar i Kornhalls bok som förtjänar att citeras. Nästan på varje sida finns det något slagkraftigt, och man häpnar över att detta inte är en aktuell fråga i Sverige.
Hur kunde en skolplan som rullades ut i början av 1990-talet med parollen "vi ska bli bäst i Europa" resultera i en skola som blev ständigt sämre? Och varför genomförs inte en genomgående systemkritik som ställer saker till rätta? Orsakerna till problem är faktiskt kända. Det handlar inte om att "ta in en superlärare" som SVT brukar göra i vad som nästan känns som en parodi på en dålig amerikansk film.
Försämringen inom svensk välfärd är det mest akuta -- eller näst mest akuta efter invandringen -- problem i Sverige idag. Vad som är värre är att både problemets orsak och dess lösning är kända, men ändå finns ingen politisk vilja till förändring.
Det intressanta med Korruption i Sverige är att det binder ihop New Public Management med korruption. Nu tillsätts nämligen inte längre arbeten inom offentlig sektor genom kompetens, vilket är en grundbult för att undvika korruption, utan genom värderingar och hur väl man spelar spelet. Det sker även ett favoriserande baserat på vänskap.
Jag kommer ganska omgående att tänka på två personer som just nu är de mest omdebatterade inom svensk myndighet: polischefen Dan Eliasson och Migrationsverkets GD Anders Danielsson. Två personer av "rätt värdegrund" som helt saknar bakgrund inom sin egen organisation. Dan Eliasson som jobbat för Socialdemokraterna och tidigare Försäkringskassan.
Per Kornhall gör många intressanta observationer. Han pekar på en studie som visar på att det medborgarna tycker är viktigast är rättvisa. Jag har händelsevis tidigare bloggat om hur viktigt det är för folk att uppleva rättvisa i ett samhälle. Enligt rapporten som Kornhall citerar så är rättvisa faktiskt viktigare för välstånd i ett land än demokrati och mänskliga rättigheter. Och har man korruption så har man inte rättvisa. Har man ett system där vissa får gå före i kön så har man inte jämlikhet.
Återigen, det är häpnadsväckande att inte media skriver mer om problemet. För inte så länge sedan hade det varit självklart att ta ett kritiskt perspektiv till frågan om vinster i välfärd. Betänk att över 70% av svenskar är negativa till vinster i välfärd och att Sverige är det mest extrema landet i världen gällande hur mycket vinster man kan ta ut i välfärd, samt betänk allt negativt det resulterat i. Men i media beskrivs det lite som skillnaden mellan vanilj och chokladglass, vissa gillar vanilj, andra choklad.
Ska svenska välfärden bli nästa område där vi svenskar måste vakna och inse att vår media har ljugit för oss systematiskt? Återigen av samma bakomliggande orsak: journalisterna i Stockholm har det rätt bra, deras verklighet ser att allt är rätt okej (för dem). De har valfrihet. Stockholm har mycket pengar och därmed god valfrihet. Det ploppar upp allt fler vårdcentraler där, samtidigt som de läggs ner i glesbygden.
Problemet med korruption, som Kornhall också påpekar, är att medborgarna slutar försöka göra rätt för sig efterhand. Varför ska de göra rätt för sig när de ser att andra kan tjäna pengar genom vänskapskontakter?
Häri ligger, enligt mig, också orsaken till att korruption är så svår att bli av med: det finns ingen vilja ovanifrån. De som vill bli av med korruptionen är de som inte har något -- de resurssvaga, de socialt utsatta, och invandrare. Och tyvärr är dessa också ofta okunniga om korruptionen. De ser att de inte får bra skola men vet inte varför. De utsatta tror på politikerna som talar fina ord om "allas lika värde", samma politiker som byggt upp det ojämlika samhället där de utsatta fortsätter vara utsatta.
Den som har det bra fortsätter gärna ha det bra. Det var detta som bönderna kämpade mot när de störtade den franska kungen år 1789, och det var detta som Arbetarpartiet Socialdemokraterna kämpade emot när de grundades i slutet av 1800-talet. Att kämpa mot korruption och för sanning är svårt, eftersom en ryggdunkning från en resursstark betyder så mycket mer än tio ryggdunkningar från resurssvaga.
Jag ser boken som en av de bästa och viktigaste böckerna för år 2016. Jag hoppas bara att debatten inte blir som med invandringsdebatten, en debatt där sanningar om invandringen har fått slåss nästan verkningslöst mot lögnerna i 15 år.
Ska det vara så svårt att ge tillbaka vården till de som jobbar inom vården, och skolan till de som jobbar inom skolan? Hur ska vi medborgare kunna lyckas? Det finns inte ens något politiskt parti som vill driva frågan. Det är klart att de etablerade politikerna inte vill förändra ett system som ger dem så mycket makt över styrningen i välfärden. Politikerna verkar, liksom i invandringsdebatten, ha lierat sig med media som ger ut floskler om "superlösningar" från någon "superrektor". Snälla, sluta. Se er omkring i världen, se hur dysfunktionellt vårt system är.
När det gäller barnhemsbarn på 50-talet eller judiska barn på 30-talet så ska medierna få oss att känna skam. Men vad med våra barn idag? Kornhall är lika irriterad som jag är över att ett system som så enhälligt sågas av experter fortsätter att drivas i Sverige. Per Kornhall visar många exempel på hur skolexperter och företrädare för PISA ser Sverige som ett skräckexempel.
Är detta det bästa vi kunde åstadkomma? Nu hurrar medierna: "PISA-undersökningen visar att vi inte har blivit sämre detta år". Ja nu 2015 är vi tillbaka på 2009 års nivå, yipee, vi är nu "på eller strax över OECD-snittet". Ganska långt ifrån att vara "Europas bästa skola", vilket vi ju faktiskt hade kunnat vara om man ser till hur vi var innan New Public Management introducerades.
Vi behöver göra som danskarna år 2007 -- ge upp myten om New Public Management och återgå till ett system där vård styrs av vårdbehov och skola styrs av skolbehov, och lärare tillåts vara lärare och läkare tillåts vara läkare.
Själv röstade jag på ett vårdparti i förra landstingsvalet och ämnar göra detsamma i nästa. Man kan inte hoppas på SD i denna fråga, som verkar ha hoppat på "valfrihetståget" efter att ha dinerat med Timbro-lobbyister.
Det finns mycket mer att säga i frågan, men jag rekommenderar att läsa Kornhalls bok. Och kanske ta en titt i hans förra bok: Barnexperimentet.
Råkade stöta på den här boken som säger sig handla om korruption men som lika mycket handlar om författarens andra stötesten: den försämrade svenska skolan och dess orsaker.
Per Kornhall jobbade i Upplands Väsby med deras marknadsdrivna skolpolitik, men på grund av kritiken han hade mot skolpolitiken fick han abrupt avsked.
Det fascinerande är den bild han målar upp över hur New Public Management har infiltrerat hela den offentliga sektorn i Sverige och i praktiken lett till försämringar överlag.
Det jag tycker är intressant är att Sveriges media inte har gått ut och krävt förändringar. Tvärtom verkar SVT alltid måna om att intervjua någon som företräder vinster i välfärden, t.ex. någon som driver vinstdrivande välfärdsbolag eller någon liberal ekonom.
Som Per Kornhall skriver: Sverige är det enda landet i världen där man kan göra vinster på att driva skolor. Och att de politiker som genomdrivit dessa politiska beslut i många fall själva har kunnat sko sig på dem, alternativt har vänner som kunnat sko sig på det.
Jag är själv förundrad över SVT:s nonchalans i frågan, men jag kan bara tolka det som att de som tillhör den bättre beställda medelklassen har fått större valfrihet och vill behålla den. Per Kornhall skriver också att medelklassen kan skriva in sina barn på en "bättre" skola så snart man lämnat BB.
Man måste alltid se till journalisters drivkrafter. Jag funderade över det i ett tidigare inlägg angående Lotta, kvinnan som mördades norr om Stockholm i somras, och varför det fick så mycket mer uppmärksamhet i media än ett mord på en kvinna i Skåne några dagar tidigare.
Det finns oerhört många bra meningar i Kornhalls bok som förtjänar att citeras. Nästan på varje sida finns det något slagkraftigt, och man häpnar över att detta inte är en aktuell fråga i Sverige.
Hur kunde en skolplan som rullades ut i början av 1990-talet med parollen "vi ska bli bäst i Europa" resultera i en skola som blev ständigt sämre? Och varför genomförs inte en genomgående systemkritik som ställer saker till rätta? Orsakerna till problem är faktiskt kända. Det handlar inte om att "ta in en superlärare" som SVT brukar göra i vad som nästan känns som en parodi på en dålig amerikansk film.
Försämringen inom svensk välfärd är det mest akuta -- eller näst mest akuta efter invandringen -- problem i Sverige idag. Vad som är värre är att både problemets orsak och dess lösning är kända, men ändå finns ingen politisk vilja till förändring.
Det intressanta med Korruption i Sverige är att det binder ihop New Public Management med korruption. Nu tillsätts nämligen inte längre arbeten inom offentlig sektor genom kompetens, vilket är en grundbult för att undvika korruption, utan genom värderingar och hur väl man spelar spelet. Det sker även ett favoriserande baserat på vänskap.
Jag kommer ganska omgående att tänka på två personer som just nu är de mest omdebatterade inom svensk myndighet: polischefen Dan Eliasson och Migrationsverkets GD Anders Danielsson. Två personer av "rätt värdegrund" som helt saknar bakgrund inom sin egen organisation. Dan Eliasson som jobbat för Socialdemokraterna och tidigare Försäkringskassan.
Per Kornhall gör många intressanta observationer. Han pekar på en studie som visar på att det medborgarna tycker är viktigast är rättvisa. Jag har händelsevis tidigare bloggat om hur viktigt det är för folk att uppleva rättvisa i ett samhälle. Enligt rapporten som Kornhall citerar så är rättvisa faktiskt viktigare för välstånd i ett land än demokrati och mänskliga rättigheter. Och har man korruption så har man inte rättvisa. Har man ett system där vissa får gå före i kön så har man inte jämlikhet.
Återigen, det är häpnadsväckande att inte media skriver mer om problemet. För inte så länge sedan hade det varit självklart att ta ett kritiskt perspektiv till frågan om vinster i välfärd. Betänk att över 70% av svenskar är negativa till vinster i välfärd och att Sverige är det mest extrema landet i världen gällande hur mycket vinster man kan ta ut i välfärd, samt betänk allt negativt det resulterat i. Men i media beskrivs det lite som skillnaden mellan vanilj och chokladglass, vissa gillar vanilj, andra choklad.
Ska svenska välfärden bli nästa område där vi svenskar måste vakna och inse att vår media har ljugit för oss systematiskt? Återigen av samma bakomliggande orsak: journalisterna i Stockholm har det rätt bra, deras verklighet ser att allt är rätt okej (för dem). De har valfrihet. Stockholm har mycket pengar och därmed god valfrihet. Det ploppar upp allt fler vårdcentraler där, samtidigt som de läggs ner i glesbygden.
Problemet med korruption, som Kornhall också påpekar, är att medborgarna slutar försöka göra rätt för sig efterhand. Varför ska de göra rätt för sig när de ser att andra kan tjäna pengar genom vänskapskontakter?
Häri ligger, enligt mig, också orsaken till att korruption är så svår att bli av med: det finns ingen vilja ovanifrån. De som vill bli av med korruptionen är de som inte har något -- de resurssvaga, de socialt utsatta, och invandrare. Och tyvärr är dessa också ofta okunniga om korruptionen. De ser att de inte får bra skola men vet inte varför. De utsatta tror på politikerna som talar fina ord om "allas lika värde", samma politiker som byggt upp det ojämlika samhället där de utsatta fortsätter vara utsatta.
Den som har det bra fortsätter gärna ha det bra. Det var detta som bönderna kämpade mot när de störtade den franska kungen år 1789, och det var detta som Arbetarpartiet Socialdemokraterna kämpade emot när de grundades i slutet av 1800-talet. Att kämpa mot korruption och för sanning är svårt, eftersom en ryggdunkning från en resursstark betyder så mycket mer än tio ryggdunkningar från resurssvaga.
Jag ser boken som en av de bästa och viktigaste böckerna för år 2016. Jag hoppas bara att debatten inte blir som med invandringsdebatten, en debatt där sanningar om invandringen har fått slåss nästan verkningslöst mot lögnerna i 15 år.
Ska det vara så svårt att ge tillbaka vården till de som jobbar inom vården, och skolan till de som jobbar inom skolan? Hur ska vi medborgare kunna lyckas? Det finns inte ens något politiskt parti som vill driva frågan. Det är klart att de etablerade politikerna inte vill förändra ett system som ger dem så mycket makt över styrningen i välfärden. Politikerna verkar, liksom i invandringsdebatten, ha lierat sig med media som ger ut floskler om "superlösningar" från någon "superrektor". Snälla, sluta. Se er omkring i världen, se hur dysfunktionellt vårt system är.
När det gäller barnhemsbarn på 50-talet eller judiska barn på 30-talet så ska medierna få oss att känna skam. Men vad med våra barn idag? Kornhall är lika irriterad som jag är över att ett system som så enhälligt sågas av experter fortsätter att drivas i Sverige. Per Kornhall visar många exempel på hur skolexperter och företrädare för PISA ser Sverige som ett skräckexempel.
Är detta det bästa vi kunde åstadkomma? Nu hurrar medierna: "PISA-undersökningen visar att vi inte har blivit sämre detta år". Ja nu 2015 är vi tillbaka på 2009 års nivå, yipee, vi är nu "på eller strax över OECD-snittet". Ganska långt ifrån att vara "Europas bästa skola", vilket vi ju faktiskt hade kunnat vara om man ser till hur vi var innan New Public Management introducerades.
Vi behöver göra som danskarna år 2007 -- ge upp myten om New Public Management och återgå till ett system där vård styrs av vårdbehov och skola styrs av skolbehov, och lärare tillåts vara lärare och läkare tillåts vara läkare.
Själv röstade jag på ett vårdparti i förra landstingsvalet och ämnar göra detsamma i nästa. Man kan inte hoppas på SD i denna fråga, som verkar ha hoppat på "valfrihetståget" efter att ha dinerat med Timbro-lobbyister.
Det finns mycket mer att säga i frågan, men jag rekommenderar att läsa Kornhalls bok. Och kanske ta en titt i hans förra bok: Barnexperimentet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)