Nyligen auktionerades det ut en middag med Jimmie Åkesson och organisationen Inte Rasist Men (IRM) ville vinna den för de hade lite frågor de ville ställa Jimmie.
Det fick mig att fundera över att det nog är många som tror att Jimmie som styr över SD. De tror att det är Jimmie som är "ledaren" och att om man vill diskutera SD ska man diskutera med Jimmie.
Detta stämmer inte riktigt. Det stämmer att Jimmie har sista ordet utifall han känner starkt för en fråga, men enligt insatta i SD händer det sällan att han utnyttjar sitt "veto". Den mesta styrningen inom partiet kommer, enligt insatta, från Mattias Karlsson, ibland tillsammans med Rikard Jomshof. Det var dessa två som verkade för att utesluta SDU. Jimmie hade ingen direkt ståndpunkt.
Att Mattias Karlsson har kommit att bli en slags "puppetmaster" beror delvis på att han vet att han är illa omtyckt inom partiet. Han ses som en diktator som bestämmer alldeles för mycket, både stort och smått.
Hur det ligger till exakt vet jag förstås inte. Detta är vad jag har läst mig till genom att följa många trådar på flashback under lång tid. Ganska många användare ger denna bild, medan ingen användare ännu gett någon motstridig bild.
Min syn på Jimmie är att han är något av en "golden boy" inom partiet. Han är välkammad, välklädd och inte inblandad i något smutsigt. Jag skulle tro att de övriga ledarfigurerna i partiet aktivt håller honom utanför allt smutsigt.
Att försöka "ställa Jimmie till svars" är alltså ganska utsiktslöst. Den som lyssnar på honom märker också att han inte är en person med djupa ideologiska drivkrafter. Chefsideologen inom partiet är... föga förvånande... Mattias Karlsson.
Det räcker att lyssna lite på SD-personer för att snabbt förstå att det finns en liten grupp som varit med sedan 90-talet som kan säga vad de vill utan att riskera konsekvenser. Det är förutom Åkesson, Karlsson och Jomshof även Björn Söder. Resterande personer måste vara försiktiga.
Journalister har tyvärr beröringsskräck med allt som har med SD att göra. Ingen vågar eller vill sätta sig in i partiets egentliga struktur. De som förlorar på detta är nog väljarna, samt sanningen. Vi får lätt intrycket av att partitoppen är en bunte hyggliga figurer, men att det finns en grupp rasister längre ner som dock ledningen kämpar för att bli av med.
Det verkliga problemet inom SD är inte "rasisterna" längre ner, utan att partiet är toppstyrt och utesluter alla kompetenta personer som skulle kunna hota toppen. De som sitter i toppen vill ju inte bli av med sina positioner och ser därför till att endast medlöpare kan komma fram. Detta var huvudorsaken till att SDU uteslöts, enligt flera insatta personer som jag följt lite.
Vill man förändra och förbättra och granska SD gör man bäst i att kritisera det som är SDs främsta problem: toppstyrningen. Inte Åkesson eller några kommunala nötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar